molnfri bombnatt

Maratonlyssningen är färdig och visst har det varit väl värt att lägga alla timmar på ljudboksversionen av Vibeke Olssons Molnfri bombnatt. Boken börjar med att Hedwig, en äldre tysk kvinna som sedan många många år bor i Sverige, hör några skinheads ropa Sieg Heil vilket kastar henne bakåt till hennes ungdom. Hedwig börjar berätta om sitt liv i Mainz under 1930 -40 -talen, då nazismen växer fram och redan tidigt drabbar dess ideologi Hedwigs familj då fadern sätts i koncentrationsläger till följd av sin socialdemokratiska övertygelse.

För mig blev det här på många sätt en ny slags andra världskrigsskildring. Jag brukar generellt undvika böcker som har andra världskriget som komponent, och de gånger jag har läst så har det nästan alltid varit ett judiskt perspektiv som skildras. I Olssons bok är huvudpersonen Hedwig tysk på alla de sätt och det enda minuset hon har i nazismens ögon är hennes fars politiska övertygelse. Hdwig själv går dock med i flickornas motsvarighet till Hitlerjugend, BDM (Bund Deutscher Mädel) redan innan det blir obligatoriskt. Hon blir också medlem i partiet och ser sig på många sätt som nazist. Men hon är ovetande om de verkligt hemska sakerna som händer och kanske var det precis så det var för många av de tyskar som gick med i partiet.

Bokens stora berättelse är den om Hedwig och hennes kärlek till SS-mannen Wilhelm Schurbiegel. De faller för varandra och kärlekens spirar, men när de väl vill gifta sig stoppas detta av Schurbiegels överordnade. De bryter upp och deras liv går under ett par år vidare utan varandra. Wilhelm gifter sig med en annan kvinna och Hedwig dejtar några andra män, tills den dag då de åter möts och inser att de inte kan vara utan varandra. De inleder åter ett förhållande, en affär, men kan bara ses emellanåt då Wilhelm är posterad i Auschwitz. Vad som pågår där har Hedwig ingen aning om, men att Wilhelm vantrivs och far illa av det han ser förstår hon, men låter liksom bli att undersöka det närmare.

Här finns så mycket mer att skriva om. Det finns en svensk man med i bilden, men efter Wilhelm. Det finns ett barn. Hedwigs mor. Kopplingarna till Sverige genom hela boken. Ja, det är en tegelsten och eftersom jag inte vill skriva världens längsta inlägg slutar jag skriva om handlingen här. Det jag ändå vill säga är att den här boken är väldigt läsvärd. eller lyssningsvärd om man så vill. Den problematiserar bilden av en partimedlem i NSDP, hur det kunde gå till när man vävs in i tron på att ledaren har rätt, hur man kan vara en del av något utan att ens känna till hälften av vad den organisationen står för. Den är också obekväm på det sättet att Hedwig inte förnekar de politiska val hon gjorde i sin ungdom. Det är också något av ett mindfuck för mig som läsare som hamnar i en situation där jag ser Wilhelms alla goda sidor och tycker om honom för det, och samtidigt avskyr det jobb han utför inom SS. Hedwig är också en komplex figur som är så rak och ärlig med vissa saker och samtidigt bär de riktigt stora sakerna inom sig hela livet och inte törs tala om dem. Det gör henne på något sätt äkta, för vi människor är ju komplexa varelser.

En mycket bra bok, men inte någon särskilt lättsamma läsning, och ibland tappar den fart. Men, jag är mycket glad för att jag höll ut och lyssnade klart på hela. Rekommenderar den varmt!