Jag ville verkligen tycka om Den tysta patienten. Själva upplägget och idén med psykoterapeuten som aktivt söker sig till det sjukhus där Alicia, som helt tystnat efter mordet på hennes make, är ju intressant. Men, det är något med berättarstilen och Alex Michaelides språk som inte tilltalar mig. Det blir liksom inte något flyt i läsningen för mig utan mer den där kampen som får mig att helt sluta läsa. Så, därför skänker jag den här boken vidare till någon som kanske kommer att uppskatta den mer. Själv inväntar jag filmatiseringen, för jag tror att det här är en bra story för bioduk.
(Rec.ex från Modernista)