Jag tillhör dem som älskar Per Anders Fogelströms Mina drömmars stad. Verkligen älskar! Hela Stad-serien är läsvärd, men Mina drömmars stad bor i hjärtat som få andra böcker. Jag tänkte att det därför kunde var kul att bekanta sig med Fogelströms andra stora serie - Barnserien - som inleds med Vävarnas barn. Men, nej, det här föll jag inte alls för.
Mitt största problem är att jag aldrig känner att jag kommer någon av karaktärerna nära. De hålls hela tiden på distans från läsaren och blir för mig mest brickor i en historiebeskrivning. För det är mycket beskrivningar och förklaringar av hur livet tedde sig för arbetarna i den tidiga industrialiseringen. Men, för mig som inte är så där väldans intresserad av historia i sig är det just via människors liv, tankar och känslor som historia blir levande och intressant. De stunder det glimrar till och blir något mer personligt, när jag känner deras frustration eller lycka eller strävan då är det bra. Det är bara det att det är alldeles för sällan.
Nej, någon mer bok i Barnserien blir det nog inte för mig, men det är ingen större sorg. Det finns som bekant väldigt många andra böcker att läsa. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.