två korta (igen): landahl och brijker

Staffan är sedan många år tillbaka handläggare på Migrationsverket och har inte någon egentlig karriär. Alla som har en karriär löptränar. Springer Göteborgsvarvet - snabbt. Det gör inte Staffan, som blivit en något förslappad familjefar som ser ner på sig själv. Har väl helt enkelt tappat bort sig själv lite med åren. Men, så tar han beslutet att anmäla sig till Göteborgsvarvet och skriver upp sig på listan över anmälda på arbetsplatsen. Det blir starten på en serie händelser där Staffan tappar perspektivet och går över gränser han tidigare aldrig skulle ha korsat.

Jag tycker att Hanna Landahls bok Under två timmar säger mycket om vår samtid. Den hets som finns kring att vara lyckad, vältränad, göra karriär. Staffan pressas från många olika håll och han kan inte stå ut med att vara någon som inte uppfyller alla krav, men samtidigt har han inte tillräckligt med driv och kraft för att faktiskt orka uppfylla dem. Han tar en genväg. En moraliskt ytterst tveksam genväg. Så som i boken blir det förstås sällan i verkligheten, men jag kan inte låta bli att tänka på att många människor nog inte mår så bra av prestationshetsen som finns på så många håll i vårt samhälle.



Gustav, en 83-årig mycket framgångsrik affärsman, tänker inte gå i pension, men tvingas tänka om när han drabbas av en stroke. Hans tal blir lite sluddrigt efter stroken och han blir rullstolsburen och rekommenderad att flytta in på det lyxiga äldreboendet Stjärnhof. Väl där inser Gustav att personalen tror att han har en familj, en son. Gustav har alltid satsat på karriären och det blev aldrig av att skaffa familj. Han bestämmer sig för att göra något udda - hyra en familj. Han har en idé om hur sonen, sonhustrun och barnbarnen ska vara, men de som till slut får uppdraget matchar på inget sätt Gustavs dröm.

Susanne Brijkers Mannen som hyrde en familj är en riktigt härlig feelgood där jag som läsare tycker om varenda karaktär och vill dem allt gott hela tiden. En historia som framkallar leenden och gör det så där varmt och mysigt inombords. Må hända är den inte fullt realistisk, men det struntar jag helt i. Jag mådde bra och hade det trevligt när jag hängde med Gustav och hans "familj" och såna böcker behöver man ibland.