30 okt. 2016
världsomsegling, eller vad jag nu skall kalla det ...
Jag är, helt utan krav och specifika mål, med i En världsomsegling på 366 dagar som anordnas av Johannas deckarhörna och tänkte att det kunde vara dags för en liten uppdatering om hur det går. Så där överdrivet värst mycket seglande är det väl inte om jag skall vara ärlig, för svenska böcker dominerar som alltid min läsning men några andra länder har i alla fall besökts.
Norden (utom Sverige)
Finland, Norge, Danmark och Island är alla besökta. Check och klart så att säga! Men, nu är det ju inte som att jag behöver undvika våra nordiska grannar för det. :)
Europa (utom Storbritannien)
Nederländerna, Spanien, Frankrike, Tyskland, Italien, Irland och Ryssland har fått litterära besök, men som synes finns en hel del länder både i öst och väst kvar att besöka. Om det är sannolikt att listan kommer att fyllas på med oväntade destinationer innan nyår? Nja ...
Sydamerika
Falklandsöarna. Där är det slut.
Asien
Japan. Så var det slut där med.
Afrika
Nigeria. Ja, det är inte fler än så.
Blandad kompott
Här har jag samlar böcker som utspelar sig i flera olika länder och här finns t ex fler afrikanska länder tack vara Christian Unge och Sara Razai.
Nordamerika (utom USA) och Oceanien förblir helt utan besök, men här finns gott hopp att i alla fall få med Nordamerika för i läshögen finns en bok som utspelar sig i Mexico. Tips på böcker som utspelar sig någonstans i Oceanien mottages tacksamt!
Hur går det för er andra? Seglar ni planlöst som jag eller har ni nått era mål?
29 okt. 2016
hennes nya namn
Orken tryter lite just nu, så därför är det lugnare än vanligt med inlägg här på bloggen och läsningen har väl också den ett lugnare tempo, men så blir det ju emellanåt. Tur det finns ljudböcker i alla fall och tur att det finns författare som Elena Ferrante!
Jag var så tagen av läsningen av första delen i Ferrantes Neapelkvartett att allt jag fick ihop var ett kort inlägg om att jag inte visst vad jag skulle skriva. Givetvis var därför förväntningarna på andra delen, Hennes nya namn, närmast skyhöga. Och visst är den bra, alldeles glimrande mellan varven, men också något annat. I första delen var det som att jag transporterades till kvarteret i Neapel, till människorna där, som att jag andades samma luft. I Hennes nya namn tillbringas en lång tid på semesterön Ischia och det är under den delen som jag tappar en del engagemang. Det blir tonårssvamligt och allmänt småjobbigt med såväl kärlek som tankar. Men, Ferrante låter sina huvudrollsinnehavare fortsätta åldras, och mot slutet har det blir tjugo plus och mitt intresse finns åter där.
Men, nu låter det som att allt jag tar med mig från den här boken är tonårsvånda. Så är det inte. Ferrante fortsätter att skildra utsattheten som alla på olika sätt drabbas av och det berör och väcker tankar även i denna bok. Min fantastiska väninna slutar vid Lilas bröllop och det är också där som Hennes nya namn tar vid. Lila och Stefanos äktenskap får en start som bådar allt annat än gott då Lila på bröllopsnatten blir våldtagen och misshandlad av Stefano. Det blir också klart för henne att maffian har ett finger med i äktenskapsspelet och det som börjar dåligt blir sällan bra längre fram. Lila är bara sexton år när hon gifter sig, ingen bryr sig om att hon far illa, alla har det likadant. Hennes blåmärken möts med likgiltighet och jag blir så arg. För Elena är det andra möjligheter som öppnar sig. I hemlighet är hon fortsatt förälskad i Nino, men ger sig in i andra förhållanden eftersom Nino är en omöjlighet. För henne är det istället den akademiska vägen som blir valet. För hon har till skillnad från Lila ett val. Hon fortsätter med sina studier och det skall ta henne bort från Neapel och Lila, men hela tiden finns vänskapen där. De glider ifrån varandra periodvis, men vänskapen dör aldrig helt.
Ferrante skildrar vänskapen så fint. Hur livet kommer emellan ibland, men hur något som är så viktigt som vänskapen mellan Elena och Lila ändå finns kvar när den behövs. Vänskapen är såväl berättelsens röda tråd som dess hopp och kraft och det behövs för det är ingen paradistillvaro Ferrante tar med sina läsare till. Det är inte heller nattsvart och ondsint hela tiden. Det är äkta och handlar om klass, män och kvinnors villkor, maffians makt, en förgången tid, livets gång. Det är därför jag älskar Ferrante och även om jag inte är lika såld på Hennes nya namn som på Min fantastiska väninna så är den mycket läsvärd och växer mot slutet. Jag är fortfarande ett Ferrante-fan och längtar redan efter del tre, Den som stannar, den som går, som kommer i januari.
Jag var så tagen av läsningen av första delen i Ferrantes Neapelkvartett att allt jag fick ihop var ett kort inlägg om att jag inte visst vad jag skulle skriva. Givetvis var därför förväntningarna på andra delen, Hennes nya namn, närmast skyhöga. Och visst är den bra, alldeles glimrande mellan varven, men också något annat. I första delen var det som att jag transporterades till kvarteret i Neapel, till människorna där, som att jag andades samma luft. I Hennes nya namn tillbringas en lång tid på semesterön Ischia och det är under den delen som jag tappar en del engagemang. Det blir tonårssvamligt och allmänt småjobbigt med såväl kärlek som tankar. Men, Ferrante låter sina huvudrollsinnehavare fortsätta åldras, och mot slutet har det blir tjugo plus och mitt intresse finns åter där.
Men, nu låter det som att allt jag tar med mig från den här boken är tonårsvånda. Så är det inte. Ferrante fortsätter att skildra utsattheten som alla på olika sätt drabbas av och det berör och väcker tankar även i denna bok. Min fantastiska väninna slutar vid Lilas bröllop och det är också där som Hennes nya namn tar vid. Lila och Stefanos äktenskap får en start som bådar allt annat än gott då Lila på bröllopsnatten blir våldtagen och misshandlad av Stefano. Det blir också klart för henne att maffian har ett finger med i äktenskapsspelet och det som börjar dåligt blir sällan bra längre fram. Lila är bara sexton år när hon gifter sig, ingen bryr sig om att hon far illa, alla har det likadant. Hennes blåmärken möts med likgiltighet och jag blir så arg. För Elena är det andra möjligheter som öppnar sig. I hemlighet är hon fortsatt förälskad i Nino, men ger sig in i andra förhållanden eftersom Nino är en omöjlighet. För henne är det istället den akademiska vägen som blir valet. För hon har till skillnad från Lila ett val. Hon fortsätter med sina studier och det skall ta henne bort från Neapel och Lila, men hela tiden finns vänskapen där. De glider ifrån varandra periodvis, men vänskapen dör aldrig helt.
Ferrante skildrar vänskapen så fint. Hur livet kommer emellan ibland, men hur något som är så viktigt som vänskapen mellan Elena och Lila ändå finns kvar när den behövs. Vänskapen är såväl berättelsens röda tråd som dess hopp och kraft och det behövs för det är ingen paradistillvaro Ferrante tar med sina läsare till. Det är inte heller nattsvart och ondsint hela tiden. Det är äkta och handlar om klass, män och kvinnors villkor, maffians makt, en förgången tid, livets gång. Det är därför jag älskar Ferrante och även om jag inte är lika såld på Hennes nya namn som på Min fantastiska väninna så är den mycket läsvärd och växer mot slutet. Jag är fortfarande ett Ferrante-fan och längtar redan efter del tre, Den som stannar, den som går, som kommer i januari.
24 okt. 2016
de augustnominerad är ...
Ikväll var det dags att få veta vilka svenska böcker som slåss om årets Augustpris och så här ser listan av nominerade ut.
Nominerade till Årets svenska skönlitterära bok
Djupa kärlek ingen
Välkommen till Amerika av Linda Boström Knausgård (Modernista)
En dramatikers dagbok 20132015 av Lars Norén (Albert Bonniers förlag)
Eländet av Andrzej Tichý (Albert Bonniers Förlag)
De polyglotta älskarna av Lina Wolff (Albert Bonniers Förlag)
Av de nominerade har jag bara läst Välkommen till Amerika. Språket är fantastiskt! Men, jag måste säga att handlingen är märkligt lättglömd. Av de övriga nominerad är jag egentligen inte särskilt sugen på att läsa någon av dem, men kanske kanske blir Bohmans bok läst framöver. Övriga lämnar jag gärna därhän.
Nominerade till Årets svenska fackbok
Arktis. Liv i en värld av is och snö av Felix Heintzenberg & Ole Jørgen Liodden (Bio & Fokus Förlag)
Glömskans bibliotek. En essä om demens, vansinne och litteratur av Ulf Karl Olov Nilsson (Norstedts)
Skotten i Köpenhamn. Ett reportage om Lars Vilks, extremism och yttrandefrihetens gränser av Niklas Orrenius (Albert Bonniers Förlag)
Fattigfällan av Charlotta von Zweigbergk (Ordfront förlag)
1947 av Elisabeth Åsbrink (Natur & Kultur)
Jag läser aldrig facklitteratur (om det inte är kopplat till studier eller jobbet) så därför har jag med viss självklarhet inte läst någon av de nominerade i fackbokskategori. Lite nyfiken är jag möjligen på Fattigfällan och 1947, men jag tror egentligen inte att jag kommer att läsa någon av dem.
Nominerade till Årets svenska barn- och ungdomsbok
Idag vet jag inte vem jag är av Ida Sundin Asp (Urax)
Ormbunkslandet av Elin Bengtsson (Natur & Kultur)
Tio över ett av Ann-Helén Laestadius (Rabén & Sjögren)
Oj, en polis av Eva Lindström (Alfabeta Bokförlag)
Djur som ingen sett utom vi av Ulf Stark & Linda Bondestam (Berghs Förlag)
Åka buss av Henrik Wallnäs & Matilda Ruta (Natur & Kultur)
Böcker riktade till små barn har jag inget behov av att läsa då jag varken har små barn i min närhet eller jobbar med barn. Enstaka ungdomsböcker läser jag, men nu var det väldigt längesedan. Av en slump, så där som det blir på Bokmässan, hamnade jag på ett monterprogram där Ann-Helén Laestadius talade om sin bok men även om Kiruna och flytten av staden. Gillade henne, så kanske läser jag Tio över ett, eller ännu hellre lyssnar jag om den kommer som ljudbok.
Vilka av de August-nominerade har du läst? Någon du är nyfiken på?
22 okt. 2016
champagne på skånska
Åh, vad det var mysigt med en riktig läseftermiddag under filten. Ute var det gråare än grått, kallt och höstruskigt, men inne under min orangea fleecefilt var allt bara ombonat och trivsamt. I bokväg valde jag rosa och bubbligt, men min egen dryck var svart och koffeinfylld.
Ellinor har flyttat hem till Sverige, Skåne och Lund efter många år utomlands varav den senaste tiden i New York. Hon är strax över trettio, singel och mitt i reklamkarriären. Så ringer telefonen och den här gången är det inte chefen eller exet utan sjukhuset som meddelar att hennes far ligger för döden. Hon har inte träffat sin far på tio år, men åker ändå dit. När han går bort skall det visa sig att det finns saker hon inte känt till om sin egen familj och allt som händer efter faderns död skall ge Ellinor tid att fundera över vad hon egentligen vill med sitt liv.
Att läsa Champagne på skånska av författartrion Carnehult/Bruce/Holm är som när man medvetet väljer en nonsensfilm med romantiska inslag en ledig eftermiddag. En annan dag hade man blivit besviken, kanske rent av lite irriterade, men just då funkar den förutsägbara filmen finfint. Jag hade den här boken liggande hemma och valde den just för att jag förstod redan av omslaget vad jag skulle få och det fick jag. Därför tyckte jag om den. Jag struntar i att analysera karaktärer, innehåll, livsval, miljöer, romantiken etc. Det är inte den typen av bok och jag ville bara fly verkligheten en stund. För det ändamålet passade Champagne på skånska alldeles utmärkt och jag hade precis de trivsamma timmar som jag hade hoppats på.
Ellinor har flyttat hem till Sverige, Skåne och Lund efter många år utomlands varav den senaste tiden i New York. Hon är strax över trettio, singel och mitt i reklamkarriären. Så ringer telefonen och den här gången är det inte chefen eller exet utan sjukhuset som meddelar att hennes far ligger för döden. Hon har inte träffat sin far på tio år, men åker ändå dit. När han går bort skall det visa sig att det finns saker hon inte känt till om sin egen familj och allt som händer efter faderns död skall ge Ellinor tid att fundera över vad hon egentligen vill med sitt liv.
Att läsa Champagne på skånska av författartrion Carnehult/Bruce/Holm är som när man medvetet väljer en nonsensfilm med romantiska inslag en ledig eftermiddag. En annan dag hade man blivit besviken, kanske rent av lite irriterade, men just då funkar den förutsägbara filmen finfint. Jag hade den här boken liggande hemma och valde den just för att jag förstod redan av omslaget vad jag skulle få och det fick jag. Därför tyckte jag om den. Jag struntar i att analysera karaktärer, innehåll, livsval, miljöer, romantiken etc. Det är inte den typen av bok och jag ville bara fly verkligheten en stund. För det ändamålet passade Champagne på skånska alldeles utmärkt och jag hade precis de trivsamma timmar som jag hade hoppats på.
jag vet var du bor
Clarissa kan inte gå ut utan att Rafe lurar runt hörnet. Han skickar henne små presenter, lämnar mängder med meddelanden på hennes telefonsvarare, ringer på hennes porttelefon i timmar, förföljer henne i parken. Allt startade med att Clarissa tillbringade en natt tillsammans med Rafe och det skulle visa sig bli ödesdigert. I allt han nu gör är budskapet tydligt - han kommer aldrig att släppa henne. Clarissa blir allt mer trängd, men håller sig trots allt kall och sparar allt hon kan av bevis mot honom för hon vet att enda sättet att någonsin bli fri är att kunna bevisa att Rafe verkligen stalkat henne och gjort henne illa, både mentalt och fysiskt.
Jag är lite kluven till Jag vet var du bor av Claire Kendal. Delarna där vi får ta del av vad Rafe gör mot Clarissa och hur han terroriserar henne är mestadels i dagboksform och den delen av berättelsen är riktigt spännande och jag nästan ryser emellanåt för Rafe är en extremt obehaglig typ. Det finns också en parallell berättelse där Clarissa är en del av juryn i ett brottmål. Jag känner att jag aldrig riktigt engagerar mig i det fallet även om det säkert är intressant och handlar om en kvinna som råkat illa ut. I juryn finns en brandman som Clarissa börjar prata med och kommer allt närmare. Naturligtvis är detta inget som Rafe uppskattar när han upptäcker det.
Boken har alltså både delar med skrämmande spänningsinslag och delar som inte engagerar mig så mycket. Men, ibland är det ju för all del skönt att skumläsa ett par sidor. :) Det blir ett medelbetyg som ni förstår, men det finns en hel del bra med boken som ändå ger mersmak. Jag vet var du bor är Claire Kendals debut, och jag tänker att nästa bok från henne nog kommer att bli riktigt läsvärd om hon stramar upp berättarstilen ytterligare och bygger vidare på det hon lyckats riktigt bra med i denna - stigande spänning.
(Rec.ex från Bazar)
18 okt. 2016
isvittring
Ibland går en chansning hem och precis så var det med Solveig Vidarsdotters Isvittring. Jag letade runt på Storytel, valde den mest för att jag inte orkade leta längre efter någon bok att lyssna på och så visade det sig vara en deckare som gjord för vad jag behövde precis nu.
I Isvittring får jag stifta bekantskap med för mig nya trakter och det är alltid lika roligt. Boken utspelar sig i det lilla samhället Gäddede i den jämtländska fjällvärlden. Helt okänd mark för mig såväl litterärt som i verkligheten. I samhället finns ett elevhem för de barn som har så långt till skolan att det är bättre att de bor kvar i Gäddede under veckorna. Det är också på elevhemmet som tragedin skall utspela sig - en tioårig pojke hittas hängd i en takbjälke. Först tror alla att det är fråga om ett tragiskt självmord, med det skall visa sig att det är mord.
Ingrid Kvarnberg är den unga polisen som flyttat "hem till byn" igen efter några år i huvudstaden och tillsammans med sin betydligt äldre kollega Erland Skogmo inleder de mordutredningen. Polisen i Gäddede måste dock ta hjälp från Östersund och det finns en viss spänning mellan poliserna från stan och de två i Gäddede, men arbetet går ändå framåt. När ingen gärningsman häktas ökar också spänningarna i samhället och spekulationerna om vem är den skyldige är tar fart. Det finns flera misstänkta och det skall också visa sig att det finns fler som riskerar att falla offer för gärningsmannen.
Jag tyckte verkligen om att lyssna på den här boken. Ja, det är en debut och det finns en del språkligt att anmärka på och jag förstår inte riktigt vitsen med att boken utspelar sig 2005 istället för närmare nutid. Kanske finns även en del tveksamheter innehållsmässigt, t ex hur journalisterna arbete skildras, men jag kan ha överseende med det. Jag gillar Vidarsdotters beskrivning av Gäddede, både samhället och personerna. Ingrid Kvarnberg är en polis jag kan tänka mig att följa, och hon får gärna fortsätta samarbeta med Skogmo. Det är inget mästerverk i spänningsgenren, men boken gör sitt jobb. Den underhåller mig och ger mig en helt ok mordhistoria utan alltför smaskiga detaljer att försvinna in i en stund. Ibland har jag faktiskt inte högre krav än så och då passar Vidarsdotters bok minst lika bra som många andra svenska deckarförfattare av mer namnkunnigt slag.
15 okt. 2016
ångbastun nästa!
Den här helgen blir det inte så mycket vare sig läst eller bloggat för nu drar jag på spa. Här skall ångbastas och bubbelpoolas och ätas och drickas! Kommer bli så ren och avslappnad!
Trevlig helg önskar jag er alla!
13 okt. 2016
inget äntligen i år
Nej, i år väcker inte Nobelpriset i litteratur något intresse hos mig och jag ropar knappast "Äntligen!". Jag tycker faktiskt att det är djupt beklagligt att Bob Dylan tilldelas priset. Det finns så många priser för populärkultur av olika slag och för den mer lättillgängliga, breda litteraturen. Nobelpriset med sitt fokus på den smalare litteraturen, som inte når den stora massan, har därför känts viktigt. Med Dylan som nobelpristagare tycker jag Svenska Akademien tar ett steg i fel riktning och närmast devalverar sig själva och prisets värde och det är beklagansvärt. Det är allt jag har att säga om detta totala antiklimax.
10 okt. 2016
kvartalsrapport
Årets tredje kvartal är till ända och då är det förstås dags för en kvartalsrapport. Juli, augusti och september har innehållit såväl semester som påbörjan av delvis ny tjänst på jobbet. Jag har blivit mycket bättre på att använda pendlingstiden till läsning vilket, tillsammans med semestern, har gjort att det blivit något fler böcker lästa detta kvartal. Applåd för det! :) Och så har det ju varit Bokmässa med allt roligt som det innebar!
Antal böcker totalt: 24 st (varav 6 st är rec.ex)
Förra året var siffran 26 st, men då drog den sommarens bokbingo upp min lästakt en aning.
Länder där böckerna utspelar sig:
Sverige (11 st)
England (2 st)
Norge (1 st)
Island (1 st)
Tyskland (1 st)
Sovjet (1 st)
Nigeria (1 st)
Japan (1 st)
England/Italien (1 st)
Finland/Kamerun (1 st)
Rymden (1 st)
Nesser-land (1 st)
Det här kvartalet blev det lite extra mycket Sverige, men jag hann ju faktiskt med ett sällsynt besök till Japan (där jag fick träffa katten Chibi), för att inte tala om en tur ut i världsrymden (Mars närmare bestämt). Inte illa alls faktiskt! Men, den där världsomseglingen har i ärlighetens namn inte gjort några större avtryck i min läsning. Finns fortfarande två kontinenter som helt saknar litterärt besök från mig ... Men, jag har ju tre månader till på mig!
Format
Ljudbok 11 st
Radioföljetong 1 st
Inbunden 8 st
Pocket 4 st
E-bok 0 st
Jag fortsätter ljudboksvurma, men några av alla pocket i TBR-högen blev också lästa det gångna kvartalet. Måste verkligen försöka läsa lite mer och lyssna lite mindre, för jag har egentligen väldigt många böcker, såväl inbundna som pocket, som jag är sugen på att läsa och som ligger här hemma och väntar. Märker dock att ju mer jag lyssnar desto latare blir jag när det kommer till att läsa själv. Kanske dags att göra slag i saken och införa den där lästimmen varje kväll som jag emellanåt överväger.
Böcker med kvinnliga författare: 17 st
Böcker med manliga författare: 7 st
Citerar mig själv från förra kvartalsrapporten här: "Ja. så här såg könsfördelningen ut bland författarna. Vet inte riktigt vad jag skall säga om det. Jag läser det jag vill och har lust med, oavsett författarens kön. Har med den här statistiken under 2016 men kommer nog att plocka bort den inför nästa år."
Enstaka noveller: 0 st
Nej, det blev inga noveller de här tre månaderna heller. Kanske får novellen en chans under senhösten. Vi får se.
Till sist brukar jag ju utse de bästa böckerna under kvartalet som gått och här blir det problem den här gången. Jag har helt enkelt läst för många bra! Men, om jag ändå skall tvinga mig själv att plocka fram de allra, allra bästa läsupplevelserna så blir det nog så här:
Bästa roman: En mörderska bland oss av Hannah Kent (radioföljetong) och Körsbärslandet av Dörte Hansen
Bästa spänning/deckare: Störst av allt av Malin Persson Giolito
9 okt. 2016
välkommen hem
Klassåterträff. Personligen skulle jag aldrig gå på en klassåterträff, men det är ju ett oupphörligt intressant tema inom såväl litteratur som film eftersom en återträff av det slaget, med sin konstiga mix av nostalgi och uppvisande av nuvarande liv, är sprängfyllt av stoff. En klassåterträff är också fylld av känslor från tonåren, minnen som inte alltid är de bästa, personer som påverkade en på olika sätt och hierarkier som alla omedelbart inordnar sig i igen. Allt detta har Ninni Schulman använt sig av i sin senaste bok om Magdalena, Petra och Christer i Hagfors - Välkommen hem.
I Schulmans bok är det journalisten Magdalenas högstadieklass som skall ha återträff och den skall i det närmast vara en kopia av en klassutflykt de gjorde i nian. Samma avlägset belägna stuga, mat, alkohol och en spökvandring. Magdalena vill egentligen inte alls åka på träffen, men eftersom en av hennes forna klasskamrater blivit kändis, har hon ett utmärkt läge att få göra en intervju med honom till tidningen. Det blir dock ingen helt lyckad festkväll och allt spårar snart ur då spriten flödar och gammalt groll gör sig påmint. Sent på natten skall en av klasskamraterna hittas död ute i skogen och dagen efter, på ett hotellrum, hittas ytterligare en ur klassen död.
Jag lyssnade på Schulman på ett seminarium under Bokmässan och där pratade hon om hur hennes egentliga intresse låg i personerna som befolkar hennes böcker, deras liv och vardag, och inte så mycket i själva mordhistorierna och polisarbetet. Jag tycker nog att det märks en aning. I den här boken har Schulman en perfekt utgångspunkt för en rafflande mordhistoria med tungt polisiärt arbete, men istället är det Magdalenas saknad efter Petter som jobbar i Norge och den oro det skapar i relationen och Christer och Toruns trassel i samlivet, som blir det jag tar med mig från boken. Jag har inget emot det, inte alls. Snarare är det väl detta som gör att jag älskar Schulmans Hagfors-serie. Det lilla livet som får ta plats, de vanliga stretande paren med vardagsbekymmer att känna igen sig själv eller andra i. Morden löses och poliserna jobbar på, men det är inte viktigare än relationerna och personbeskrivningarna. Schulman har något eget här och jag hoppas verkligen att det kommer fler böcker i serien, för nu har ju just de här hagforsborna blivit som gamla vänner man vill återse snart igen.
höstlistan
Äntligen har det blivit så där härligt höstkrispigt ute och löven på det stora trädet utanför mitt vardagsrumsfönster skiftar i gult och orange. Det här är min tid på året! För att få ännu mer höstkänsla hakar jag på den här hösttaggen som jag hittade hos Nellons bokblogg.
1. Är det några speciella böcker du planerar att läsa under hösten?
Jag är ju dålig på att planera min läsning, men en del rec.ex finns det förstås som jag kommer att prioritera. Mest hoppas jag egentligen på att börja läsa mer än vad jag gör nu, för det ligger så många böcker här hemma som lockar. Mindre tv. mer läsning är vad jag planerar för resten av hösten.
2. September är förknippad med skolstart. Vilken bok tyckte du bäst om att läsa i skolan? Och vad var / är dina favoritämnen?
Vet inte om jag minns någon speciell favoritbok från skolan, men jag minns det lilla skolbiblioteket vi hade på min mellanstadieskola och att jag alltid tyckte om att vara där (förstås!). Favoritämnen var nog SO i allmänhet, religion i synnerhet, och svenska så länge det inte handlade om grammatik.
3. I oktober är det Halloween. Gillar du läskiga böcker och filmer och i så fall vilka?
Nej, usch! Jag tycker inte alls om läskiga filmer och böcker och tycker verkligen illa om att bli rädd.
4. Vilken bok passar för mysläsning under mörka höstkvällar?
Ja, men varför inte valfri svensk deckare?
5. När du har krypit upp i soffan med en mysig bok, vad vill du dricka för varm dryck?
Latte. Finns inget annat alternativ.
6. Har du några höstplaner du ser fram emot?
Det vankas spa-weekend med underbara vänner nästa helg och den avslappningshelgen ser jag galet mycket fram emot. I november blir det teaterhelg i Gävle, också det med en god vän. I december (som kanske är mer vinter än höst) bär det av till Berlin. I övrigt vill jag mest bara ta det lugnt och njuta av höstmörkret.
Gör listan du med om du känner för det. Lämna gärna en kommentar så kikar jag in på din blogg och läser om dina höstplaner! :)
8 okt. 2016
omvägen
En nederländsk kvinna flyttar till en avlägsen del av Wales. Hyr ett hus där det visar sig ingå ett antal gäss hon förväntas ta hand om. Hon kallar sig Emelie, efter poeten Emily Dickinson som hon forskar om hemma i Nederländerna. Hon lever i ensamheten på sin lilla gård, tills en dag då en ung man på vandring knackar på hennes dörr. Vem han är vet hon inte, men hon låter honom sova i huset den natten. Den unge mannen blir sedan kvar på gården, men de förblir på många sätt främlingar för varandra även om han hjälper kvinnan som kallar sig Emelie med många av vardagens göromål. Kvar i Nederländerna finns kvinnans make som inte har en aning om vart hans fru har tagit vägen. Han letar efter henne och efter att ha fått information om att kvinnan inte är helt kry vill han mer än någonsin hitta henne och tar hjälp av en privatdetektiv som spårar upp kvinnan. På julafton beger han sig tillsammans med sin vän, som är polis, ut på resa med siktet inställt på att hitta frun,
Omvägen av Gerbrand Bakker är på något sätt frustrerande långsam och intensivt spännande på samma gång. Kvinnan är svår att komma nära, hennes liv på gården närmast totalt ointressant för hon gör egentligen ingenting och lyckas inte ens hålla ordning på gässen som stadigt krymper i antal. När den unge mannan dyker upp överlåter hon det mesta till honom. Det uppstår ingen het romans, det hoppas inte i någon sänghalm. Men, det är ändå oupphörligen intressant och fascinerande och jag älskar att läsa den här boken trots att den ger mig så många blandade känslor. Bakkers berättarteknik och språk, som inte alls är svårt men ändå kräver koncentration, tvingar ner mitt lästempo och boken tar oväntat lång tid att läsa. Men, den är värd all tid det tar, för det här är litteratur med kvalitet. Det finns flera lager, ständigt saker att fundera kring och några överraskningar och twister mellan varven. Omvägen är helt enkelt en snyggt förpackad bok med ett överraskande bra innehåll som varmt rekommenderas.
(Rec.ex från Nilsson förlag)
4 okt. 2016
en kväll med kaufmann
Förra hösten var jag så duktig och gick på flera teaterföreställningar och hade det så där riktigt kulturmysigt. Den här hösten är det rätt fullt upp på jobbet med ny tjänst och nya arbetsuppgifter så kultursuget har inte riktigt infunnit sig, men ikväll skall jag testa på detta med opera på bio. Det är inte en hel operaföreställning utan en konsert med den tyske tenoren Jonas Kaufmann som tycks vara något av en världsstjärna. Jag räknar med att njuta massor för, även om jag inte kan något alls om det, så älskar jag opera. Det är något med musiken, uttrycken, intensiteten som passar mig perfekt. Gillar jag konserten kan det nog bli en hel operaföreställning på bio framöver. Det är ju lite lättare att ta sig till sitt lokala kulturhus än att åka till storstaden och det riktiga operahuset, även om det förvisso är en helt annan upplevelse och något jag verkligen borde göra oftare. Mina tre operabesök (Stockholm, Wien, Göteborg) har verkligen gett mersmak!
Någon av er som gått på opera på bio? Vad finns på plus- och minuslistan?
Någon av er som gått på opera på bio? Vad finns på plus- och minuslistan?
2 okt. 2016
miira är tillbaka!
Att läsa Eija Hetekivi Olssons böcker är intensivt och språkligt hisnande. Hetekivi Olsson låter sin huvudperson Miira, som vi först mötte i Ingenbarnsland, använda språket så att ständigt nya dubbelord bildas och Miira får en helt unik röst. Det gör läsningen utmanande och rolig men samtidigt flyter allt på och strömmar fram som om ord som kåtkär, likfärs och felfinskning vore väletablerade i språket. Något jag inte är så förtjust i är dialogen på göteborgska. Precis som med de flesta dialekter i skrift får jag inte till det i mitt huvud. Men, samtidigt finns nog inget annat sätt att låta Miira prata. Hon kommer från det hon kallar fattigförorten och hennes värld är liten. Det finns stora delar av Göteborg som hon aldrig besökt och livet utanför hennes bubbla framstår som helt främmande för henne. Därför är det här en bok om klass och Hetekivi Olsson lyfter fram det som så ofta glöms - att klass handlar om kulturellt kapital minst lika mycket som ekonomiska medel.
När boken börjar är det skolavslutningstider och Miira skall sluta nian och äntligen få lämna hemspråksklassen och börja ett nytt liv. Hon är kär i sin tio år äldre bildlärare, något som också är besvarat och de flyttar ihop under sommaren. Så kommer hösten och Miira. som skall blir hjärnkirurg, börjar natur på gymnasiet inne i stan. Det blir dock en kulturkrock och fika-och hästtjejerna i klassen är för långt ifrån Miira och hennes mjukiskläder och plastkasse med skolböcker. Hon hoppar av. Ger sig ut på jobbjakt och hamnar i restaurangbranschen där hon inte stillatigande tänker tolererar orättvisorna hon märker. Detta är ett utmärkande drag hos Miira. Hon hatar orättvisor och gör sitt bästa utifrån sin position för att motverka dem. Så även privat när hon märker att den älskade bildläraren kanske inte är någon drömprins. Ingen sätter sig på Miira. Hon är starkt och smart och något av en krigare.
Boken Miira är allt och lite till på en gång. Här finns scener och relationer som starkt berör. Här finns utsatthet och motgångar. Här finns humor och jävlar anamma. Stora drömmar, krokiga vägar och en framtid som är omöjlig att förutse. Det finns så mycket att säga om Miira, både boken och personen, men jag stannar här genom att säga att Miira är en tjej jag håller på, en tjej jag vill skall bli proffs i hjärnkirurgi. En tjej jag vill möta igen.
(Rec.ex från Norstedts)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)