miira är tillbaka!

Att läsa Eija Hetekivi Olssons böcker är intensivt och språkligt hisnande. Hetekivi Olsson låter sin huvudperson Miira, som vi först mötte i Ingenbarnsland, använda språket så att ständigt nya dubbelord bildas och Miira får en helt unik röst. Det gör läsningen utmanande och rolig men samtidigt flyter allt på och strömmar fram som om ord som kåtkär, likfärs och felfinskning vore väletablerade i språket. Något jag inte är så förtjust i är dialogen på göteborgska. Precis som med de flesta dialekter i skrift får jag inte till det i mitt huvud. Men, samtidigt finns nog inget annat sätt att låta Miira prata. Hon kommer från det hon kallar fattigförorten och hennes värld är liten. Det finns stora delar av Göteborg som hon aldrig besökt och livet utanför hennes bubbla framstår som helt främmande för henne. Därför är det här en bok om klass och Hetekivi Olsson lyfter fram det som så ofta glöms - att klass handlar om kulturellt kapital minst lika mycket som ekonomiska medel.

När boken börjar är det skolavslutningstider och Miira skall sluta nian och äntligen få lämna hemspråksklassen och börja ett nytt liv. Hon är kär i sin tio år äldre bildlärare, något som också är besvarat och de flyttar ihop under sommaren. Så kommer hösten och Miira. som skall blir hjärnkirurg, börjar natur på gymnasiet inne i stan. Det blir dock en kulturkrock och fika-och hästtjejerna i klassen är för långt ifrån Miira och hennes mjukiskläder och plastkasse med skolböcker. Hon hoppar av. Ger sig ut på jobbjakt och hamnar i restaurangbranschen där hon inte stillatigande tänker tolererar orättvisorna hon märker. Detta är ett utmärkande drag hos Miira. Hon hatar orättvisor och gör sitt bästa utifrån sin position för att motverka dem. Så även privat när hon märker att den älskade bildläraren kanske inte är någon drömprins. Ingen sätter sig på Miira. Hon är starkt och smart och något av en krigare.

Boken Miira är allt och lite till på en gång. Här finns scener och relationer som starkt berör. Här finns utsatthet och motgångar. Här finns humor och jävlar anamma. Stora drömmar, krokiga vägar och en framtid som är omöjlig att förutse. Det finns så mycket att säga om Miira, både boken och personen, men jag stannar här genom att säga att Miira är en tjej jag håller på, en tjej jag vill skall bli proffs i hjärnkirurgi. En tjej jag vill möta igen.

(Rec.ex från Norstedts)