isvittring

Ibland går en chansning hem och precis så var det med Solveig Vidarsdotters Isvittring. Jag letade runt på Storytel, valde den mest för att jag inte orkade leta längre efter någon bok att lyssna på och så visade det sig vara en deckare som gjord för vad jag behövde precis nu.

I Isvittring får jag stifta bekantskap med för mig nya trakter och det är alltid lika roligt. Boken utspelar sig i det lilla samhället Gäddede i den jämtländska fjällvärlden. Helt okänd mark för mig såväl litterärt som i verkligheten. I samhället finns ett elevhem för de barn som har så långt till skolan att det är bättre att de bor kvar i Gäddede under veckorna. Det är också på elevhemmet som tragedin skall utspela sig - en tioårig pojke hittas hängd i en takbjälke. Först tror alla att det är fråga om ett tragiskt självmord, med det skall visa sig att det är mord.

Ingrid Kvarnberg är den unga polisen som flyttat "hem till byn" igen efter några år i huvudstaden och tillsammans med sin betydligt äldre kollega Erland Skogmo inleder de mordutredningen. Polisen i Gäddede måste dock ta hjälp från Östersund och det finns en viss spänning mellan poliserna från stan och de två i Gäddede, men arbetet går ändå framåt. När ingen gärningsman häktas ökar också spänningarna i samhället och spekulationerna om vem är den skyldige är tar fart. Det finns flera misstänkta och det skall också visa sig att det finns fler som riskerar att falla offer för gärningsmannen.

Jag tyckte verkligen om att lyssna på den här boken. Ja, det är en debut och det finns en del språkligt att anmärka på och jag förstår inte riktigt vitsen med att boken utspelar sig 2005 istället för närmare nutid. Kanske finns även en del tveksamheter innehållsmässigt, t ex hur journalisterna arbete skildras, men jag kan ha överseende med det.  Jag gillar Vidarsdotters beskrivning av Gäddede, både samhället och personerna. Ingrid Kvarnberg är en polis jag kan tänka mig att följa, och hon får gärna fortsätta samarbeta med Skogmo. Det är inget mästerverk i spänningsgenren, men boken gör sitt jobb. Den underhåller mig och ger mig en helt ok mordhistoria utan alltför smaskiga detaljer att försvinna in i en stund. Ibland har jag faktiskt inte högre krav än så och då passar Vidarsdotters bok minst lika bra som många andra svenska deckarförfattare av mer namnkunnigt slag.