Men, så kom pocketversionen av boken och då tänkte jag att den ändå skulle få en chans, för nu kändes det plötsligt inte som en barnbok utan som en bok för mig:
Jag vet att många anser att man inte skall välja böcker efter omslag, men förlagen signalerar mycket med omslagen och jag låter mig till viss del styras av de signalerna.
Vad tyckte jag då? Det är en helt fantastisk berättelse! Så mycket kärlek, så mycket sorg, så mycket bli-vuxen-men-ändå-vara-ett-barn! Jag älskar huvudpersonen Junes smått naiva syn på det som händer omkring henne och hur hon förhåller sig till sin morbror Finns döende i aids och hur hon blir vän med den pojkvän till Finn som hennes mamma gjort allt för att hon inte ska veta om. Det är rörande vackert och djupt sorgligt på en gång och jag köper allt som Rifka Brunt skriver.
Förutom relationen som June har till sin morbror Finn och sedan till hans pojkvän Toby, är relationen med systern Greta en stor del av berättelsen. June och Greta har stått varandra nära, men glidit ifrån varandra de senaste åren. Det finns svartsjuka, avundsjuka och djup syskonkärlek och det är varsamt skildrat och ger berättelsen ytterligare en dimension.
Det här en riktigt vacker bok om allt som som stort och viktigt i livet och har du inte läst den så gör det så snart du har möjlighet. Jag önskar att jag hade läsupplevelsen kvar!
PS: Boken fick häromdagen Stora ljudbokspriset så varför inte lyssna på Hanna Schmitz uppläsning av boken?