31 dec. 2015

bokslut 2015



Då har det blivit dags att sammanfatta 2015 och det har varit ett år med upp- och nedgångar. Under våren bodde jag i Uddevalla och hatade att bo där, sommaren gick i uppbrottets och separationens tecken och så kom till slut hösten med flytt till Skövde och känslan av att landa och åter bo på en plats jag verkligen gillar. Skakig start, bra slut - så kan man sammanfatta 2015 på det privata planet.

Bokåret då? Ja, med tanke på ovanstående kunde man kanske förvänta sig ett skralt läsår, men icke! Brukar läsa runt 85 böcker på ett år, men i år har det blivit hela 97 stycken. Jag är så himla glad för det, eftersom det är ett tecken på att jag inte tappade bort mig själv mitt i allt stök. Mitt rekord är från 2013, ett år då det mesta flöt på, och  då läste jag 100 böcker. För mig är alltså 97 böcker riktigt mycket! Jag har dessutom och utöver de 97 böckerna läst 14 noveller. Inte illa det heller för att var mig.

När jag gjorde årets sammanställning insåg jag att det är bara att konstatera att jag lyssnar mer och mer på ljudböcker, periodvis är det uteslutande lyssning som gäller. 42 av årets 97 böcker var ljudböcker och då har jag självklart bara räknat de jag lyssnat klart på. Ljudböcker är uppenbart min grej!

Genremässigt ser året ut så här (och jo, det är en mycket generell genreindelning):
Romaner: 55 st
Deckare: 29 st
Ungdom: 4 st
Novellsamlingar: 3 st
Sagoböcker: 2 st
Populärvetenskap: 2 st
Reportageböcker: 1 st
Lyriksamlingar: 1 st

Noveller (enstaka): 14 st

Vad har då varit minnesvärt, bäst, sämst, först, sist? Ja, här kommer listan!

Årets första: Den nya människan av Boel Bermann
Årets sista: Tyrannens barn av Anne-Cathrine Riebnitzsky

Årets ljudbok: Offshore av Aino Trosell
Årets deckare: Dödsstigen av Sara Blædel
Årets ungdom: Onanisterna av Patrik Lundberg
Årets novell: Den blå pelargonen av Agatha Christie
Årets klassiker: Buddenbrooks av Thomas Mann
Årets sämsta: Sno kläder på American Apparell av Tao Lin
Årets positiva överraskning: Kvarnstenen av Margaret Drabble

Årets snyggaste omslag: Paradisbaden av Akli Tadjer
Årets keldjur: Gubbe och katt av Nils Uddenberg
Årets semesterhelvete: All inclusive av Hans Gunnarsson
Årets äventyr: Expeditionen - min kärlekshistoria av Bea Uusmaa
Årets slitna vandringskänga: Vild av Cheryl Strayed
Årets filosofilektion: Mumin och tillvarons gåta av Jukka Laajarinne
Årets tantbok: Akutbjällran av Karin Brunk Holmqvist
Årets andra chans: Britt-Marie var här av Fredrik Backman
Årets klassresa: Gustavs grabb av Leif GW Persson
Årets landsbygd: Finns inte på kartan av Carin Hjulström
Årets klump-i-magen: Det är något som inte stämmer av Martina Haag
Årets kluring: Marr av Håkan Nesser
Årets elaka cheerleaders: Om du vågar av Meg Abbott
Årets reality check: De förklädda flickorna i Kabul av Jenny Nordgren
Årets här-gick-det-visst-lite-fel: Djurens gård av George Orwell
Årets könsordsrabbel: Oscar Levertins vänner av Martina Montelius
Årets goda skratt: God jul av Jonas Karlsson
Årets nervkittlare: Glöm inte att låsa av Elizabeth Haynes
Årets mest lästa författare: Elly Griffiths (4 böcker, 1 novell)

Och så till sist, och i princip utan konkurrens trots att jag läst många bra böcker under året:

Årets bästa bok: Hausfrau av Jill Alexander Essbaum

Nu önskar jag mig själv och alla er andra ett riktigt gott nytt läsår 2016!

tyrannens barn

Tyrannens barn (e-bok)

Årets sista bok blir den danska författaren Anne-Cathrine Riebnitzskys roman med verklighetsförankring - Tyrannens barn. På en gård på den danska landsbygden växer fyra barn upp med en far som bråkar och slår och en mor som är oförmögen att ta hand om dem på grund av återkommande depressioner. Lisa är den av syskonen som vi lär känna bäst eftersom hon fungerar som bokens berättare. Hon är militär och posterad i Afghanistan, precis som hennes bror Ivan. I bokens början kallas de hem på grund av deras lillasyster Marie, till yrket konsertpianist, försökt begå självmord. Den sista av syskonen, Peter, har Lisa inte träffat på länge.

Tyrannens barn är spretigt berättad med ständiga hopp mellan barndomen, nutiden och Lisas tid på olika utlandsposteringar i t ex Moskva och Afghanistan. Jag har inga problem rent berättartekniskt att hänga med i de ständiga tidshoppen, men jag tycker att berättelsen i sig förlorar en del på det. I botten finns en gripande barndomsskildring, men det hackas sönder i onödan och jag vill ibland redigera bort en del lösa trådar. Men, det är lättläst, fängslande och det brutal i hemmet beskrivs utan att vara alltför detaljerat vilket jag uppskattar.

Den svenska titeln gör mig en aning förbryllad. Titeln Tyrannens barn lägger allt fokus på fadern, men när jag läser boken tycker jag att väldigt mycket handlar om modern. Visst är fadern en våldsam man, men moderns passiva hållning gör situationen enbart värre. Hon låter allt pågå, hjälper till och med fadern att slå barnen ibland, och jag tycker hennes handlande är minst lika illa som faderns. På danska heter boken Forbandede yngel och det kan jag tycka är en mer passande titel.

Med denna bok avslutas läsåret 2015 och nu blickar jag framåt mot 2016, men först kommer det att dyka upp ett par årssammanfattningar av 2015 här på bloggen. Det är ju alltid kul att titta tillbaka på sitt läsande och minnas både vad som varit toppen och botten. :)

(Rec.ex från Massolit)

28 dec. 2015

gorsky - en kärlekshistoria

Gorsky : en kärlekshistoria (inbunden)

Vesna Goldsworthys roman Gorsky - en kärlekshistoria är som ett titthål in i en annan värld där pengar aldrig är ett bekymmer. Där ryssar och engelsmän lever i absolut lyx och där Londons största bostadshus kan designas av en av världens mest framstående arkitekter och där ett bibliotek med signerade förstautgåvor av Rysslands och västvärldens stora författare är fullt möjligt att skapa. Men bakom lyxen vilar som så ofta något annat, något sorgset. Kärlekshistorier som inte fått lyckliga slut, otroheter, hemligheter. Jag fastnar totalt.

Hela boken är en flört med Den store Gatsby och Goldsworthy har fångat den underliggande melankolin och sorgsenheten. Det är smått oemotståndligt för mig som läsare. Jag vill bara läsa vidare och vidare och till slut är bokens enda problem att den är så kort. Men, samtidigt inte så kort att den känns ofullbordad. Det är bara en riktigt bra bok där vi via Nikola, ett bokhandelsbiträde, får ta del av berättelsen om den ryske oligarken Gorsky. den ryska skönheten Natalia och den välbeställde britten Tom Summerscale. Det är närmast en njutning att läsa en bok där slutet på något vis är oundvikligt, men ändå så starkt.

(Rec.ex från Massolit)

26 dec. 2015

årets julklappsbok


Årets julklappsbok, som ju alltid är något av nobelpristagaren i litteratur, blev Tiden second hand - slutet för den röda människan. Jag har inte känt mig särskilt sugen på att läsa något av Svetlana Aleksijevitj men nu kommer jag förstås att ge henne en chans. Om jag orkar alla 656 sidorna får tiden utvisa ...

24 dec. 2015

God Jul!


God Jul önskar jag er alla! 

Hoppas ni får en fin och fridfull jul. 

23 dec. 2015

paradisträdet

Bildresultat för paradisträdet griffiths

Dan för dopparedan unnade jag mig att börja dagen med att ligga kvar i sängen och lyssna på en julnovell med en gammal favorit - Ruth Galloway. I Elly Griffiths Paradisträdet träffar vi Ruth mitt i julstöket. Hon är en ovan julfirare men nu när hennes dotter Kate finns vill hon ändå göra ett försök med julen. Hon köper julgran för första gången, köper hem julmat och julstädar sitt hus vid saltängarna i Norfolk. Hennes pojkvän Max skall komma på julafton, men innan dess skall hon hinna gå på fest hos bästa väninnan som väntar barn med Ruths chef. Det blir väl inte riktigt så perfekt som hon tänkt sig med julförberedelserna, men som läsare tycker jag allt är trivsamt och mysigt och jag gillade verkligen att träffa Ruth en timme så här i juletid.

20 dec. 2015

novell-helg

Jag har massor av böcker som ligger här hemma och väntar på att bli lästa och det är dessutom en hel massa böcker som jag vill läsa nu, precis nu, och då händer det som alltid händer för mig i liknande situationer: det blir ingenting läst. Jag läser lite här och lite där, men fortsätter aldrig framåt. Eftersom jag ändå snuttläser tänkte jag att det är lika bra att satsa på korta berättelser istället för hel roman, så i helgen har jag läst de novellixer som låg här hemma i att-läsa-högen. Det blev en blandning av klassiker, fakta och mysdeckare.

Pauls flicka (häftad) Diomedes hästar (häftad) Ett vattentätt alibi (häftad) Jiroekonomi (häftad)

Guy de Maupassant är novellisternas novellist och Pauls flicka är en berättelse om kärlek, både heterosexuell och lesbisk sådan. Jag erkänner att jag höjde något på ögonbrynen över novellens tema och att den kändes så modern mitt i allt tidstypisk.

Diomedes hästar en Agatha Christie-novell om Hercule Poirot som den här gången får ett narkotikafall att lösa. Den var ok, men ingen favorit. I helgens andra Christie-novell, Ett vattentätt alibi, får jag stifta bekantskap med deckarduon Tommy och Tuppence för första gången. Jag gillar dem! Vill absolut läsa mer om Tommy och Tuppence och lära känna dem mer. Fallet de skall lösa var lite lagom klurigt. Det gick att gissa hur det hängde ihop, men underhållningsvärdet var ändå högt. Helgens bästa novell!

Till sist läste jag en novell ur fakta-fyran; Jiroekonomi av Nina Åkestam. Utgångspunkten är en man i Tokyo, Jiro Ono, som sedan många år driver en högt ansedd sushibar med ytterst få sittplatser. Enligt alla ekonomiska teorier är hans sätt att bedriva verksamheten helt fel. Vad innebär det för individen och samhället att bli mer som Jiro, att vara en Jiromänniska? Jag är ingen ekonom, men det är ju alltid kul att få en inblick i något, även om just det här ämnet mest flimrar förbi min hjärna rätt snabbt. Rekommenderar däremot att se de dokumentärer som gjorts om Jiro Ono. Han är en intressant man!  

16 dec. 2015

ett litterärt julbord



Ja, men vi kör väl en enkät till så här innan jul, va? :) Den här gången är det Kajsa som knåpat ihop den och jag har sett den hos t ex Monika.

Julskinkan är ett måste på julbordet. Vilken bok skulle du inte kunna tänka dig att leva utan?
Åh, det är en så svår fråga så här på en gång. Jag vet verkligen inte vilken bok jag inte skulle kunna leva utan. Jag återvänder ju liksom aldrig till böcker, med undantag av några klassiker som jag läst ett par tre gånger (mest av plikt). Äsch, jag får börja med att passa på den här frågan.

Sill, det är nog det på julbordet som delar gästerna i två grupper. Antingen äter man det eller inte. Men man måste ju alltid smaka innan man tycker till, eller hur! Finns det någon bok som du börjat läsa och gillat/ogillat men som efter ett tag helt fått dig att byta åsikt?
Håll i er nu! Första gången jag började läsa Vi måste prata om Kevin av Lionel Shriver tyckte jag verkligen inte om den och jag gav upp. Så, efter en del övertalning från boknördar i min omgivning, gav jag den en chans till. Tur det! Kevin-boken är fortfarande en sådan bok som jag nämner när man skall säga vilken som är den bästa bok man någonsin har läst (en för övrig helt hopplös fråga). Och det där med sill: nej, man måste inte smaka. Det räcker med att titta på eländet och känna doften för att förstå att det där är inte människoföda. :)

Köttbullar är den sak på julbordet som är absolut svårast att få till rätt. Det finns ju lika många köttbullerecept som det finns köttbulletillagare. Så finns det någon bok som du skulle vilja ändra lite i så den passar dig lite bättre?
Hmm ... Kommer inte på någon konkret titel men jag gillar inte böcker som är babbliga eller av andra skäl alltför ordrika, typ prettoböcker av nobelpristagare. Då vill jag redigera. Alltför långa och utdragna miljö- eller personbeskrivningar får mig också att vilja ta fram rödpennan och börja stryka i texten.

Kål kommer i många olika former. Nere i Skåne är det hela tre sorter som serveras: rödkål, grönkål och den mumsiga brunkålen. Vad föredrar du: röda, gröna eller bruna omslag?
Kan det vara en årstidsfråga? Dras kanske lite mer åt vårfräscht grönt under första halvåret och lite mer åt brunmurrigt och rött under andra halvåret? Fast röda omslag är nog aldrig en favorit. Brunt omslag med gröna inslag, kanske?

Sist men inte minst kommer ris a´la maltan. Den där rätten som man inte riktigt orkar äta för man är så mätt. Finns det någon bok som du egentligen skulle vilja läsa men inte riktigt orkar ta tag i just nu?
Tjocka böcker är det som jag aldrig kommer till skott med och just nu har jag en sådan liggande i boktraven; Riken av guld av Margaret Drabble.

Hur ser ert litterära julbord ut?

15 dec. 2015

en handfull vingar - jag ger upp

En handfull vingar (inbunden)

Jag har kämpat, försökt att få läsningen av komma igång. försökt försjunka i berättelsen, men det funkar inte. Det är något med En handfull vingar av Sue Monk Kidd som inte tilltalar mig. Den känns seg, även om det egentligen är rätt välskrivet och inte alls något krångligt språk. Ändå känns det som att det tar en timme att läsa en sida. Det är nu jag börjar tänka "Jag väntar på filmen istället" och då är det dags att ge upp. I alla fall för mig. Jag tänker ge boken vidare till min kära mor för hon har mycket mer tålamod med de där böckerna som tar tid att läsa och dessutom läser hon gärna böcker som utspelar sig "förr i tiden". Det här blir nog en uppskattad bonus-julklapp och böcker skall väl läsas av de som har vett att uppskatta dem?

(Rec.ex från Norstedts)

14 dec. 2015

vårens önskelista

Jag går just nu mest och längtar efter att det äntligen skall bli vinter någon gång och att de där sju plusgrader och regndis skall ersättas av 7 minusgrader och gnistrande snö, men i bokutgivningens värld är det redan dags att blicka framåt mot vårens böcker. Jag har nu bläddrat igenom katalogen ett par gånger och det är väl inte direkt någon klang- och jubelsång jag utbrister i, men några lockande titlar finns det förstås och säkert finns det guldkorn som jag missat men som andra bokbloggare kommer att läsa och älska.

Min önskelista ser ut så här. Många förlag finns representerade och det tycker jag alltid är roligt. Blir du nyfiken på någon av böckerna? Klicka bara på boken så kommer du förlagets sida där mer info om boken finns.

Dagar utan ljus, nätter utan mörker (inbunden)  Vara Frank (inbunden)  Kvinnan som gick i solskenet (inbunden)  

Vaknätter och verklighetskaos i Vasastan (häftad)  Fiskarmännen (inbunden)  Pastor Viveka och tanterna (inbunden)  Hustrun (inbunden)

Celestine (inbunden)  Lyckliga människor läser och dricker kaffe (inbunden)  H som i hök (inbunden)  I väntan på Bojangles (häftad)

Första gången jag såg dig (häftad)  Där vägarna möts (inbunden)  Nödåret (inbunden)  Jag lät dig gå (inbunden)
 

9 dec. 2015

även detta går över

Även detta går över (e-bok)

Ibland är det svårt att veta vad man skall skriva om en bok. Ni vet, när den liksom inte är bra eller dålig eller något däremellan utan när den bara är. När den låtit en vara i dens värld en stund, möta dess karaktärer, låtit dem flimra förbi, ge sig av igen. Vad skriver man om boken då?

I fallet med Även detta går över av Milena Busquets kan man skriva att Blanca har fyllt fyrtio, fast hon aldrig trodde att hon skulle bli fyrtio. Trettio och åttio, visst, men fyrtio? Dessutom har hennes mamma precis gått bort. De verkar ha haft en bitvis problematisk relation, men Blanca saknar henne ändå. Hon åker med sina barn, sina två ex-makar, sin älskare och några vänner till sommarstället i Cadaqués och måste där, mellan allt som bara är, mellan passion och minnen och mellan alla människor som omringar henne möta sin sorg efter modern.

Jag tycker om språket, stilen, Blanca och bokens stämning. Jag tycker om att boken bara finns hos mig en kort stund, som ett litterärt andetag jag andas in och släpper ut igen. Det är vackert på sitt eget sätt och gott så.

(Rec.ex från Massolit)

7 dec. 2015

adventsenkät



Hittade en enkät hos Bokföring enligt Monika, som i sin tur hittat den hos Johannas deckarhörna och visst är det väl alltid tid för en enkät. :)

Vilka böcker/ vilken bok är den bästa du har läst i höst?
Jag har läst många bra böcker i höst, men bäst har utan tvekan Hausfrau av Jill Alexander Essbaum varit.

Vilken är din favorit-julsång?
Jag är väldigt svag för Adams julsång/O helga natt, och enligt mitt tycke skall det vara en man med pampig röst som sjunger den. Då är det ståpälsvarning!

Vilka böcker planerar du att läsa i december? Har du någon särskild läsning som får dig i julstämning?
Planen är att fortsätta läsa enligt lustprincipen och kanske beta av några rec.ex som blivit liggande. Jag läser sällan böcker anpassade efter årstider eller högtider, så för mig är det nog mer julmusik, adventsljusstakar och förhoppningsvis lite snö som ger julstämning än någon viss bok.

Önskar du dig någon särskild bok i julklapp av tomten, närstående eller dig själv?
Jag räknar med att få en bok av nobelpristagaren i julklapp, men om jag skall vara ärlig kommer jag väl inte direkt att kasta mig över den boken ...

Hårda eller mjuka paket? Vilket föredrar du?
Svårt. Gillar både och faktiskt.

Om du skulle tipsa om en bok att ge bort i julklapp, vilken skulle det vara?
God Jul av Jonas Karlsson är en underbart rolig bok som jag tänker att många skulle igenkänningsfnissa sig igenom så den blir mitt tips.

Glögg eller julmust, om du måste välja?
Definitivt julmust! Jag dricker någon enstaka mugg glögg under december, men längtar sällan efter det. Julmust till julbordet och skinkmackan vill jag dock inte vara utan. Jag dricker aldrig julmust före den 23 december då vi också traditionsenligt äter den första skinksmörgåsen i min familjen. Längtar!

Har du någon bok som du sparat för att läsa under eventuell julledighet?
Jag har sparat Miniatyrmakaren av Jessie Burton till min julledighet. Ser fram emot att läsa den!

Knäck eller Aladdinask?
Knäck! Utan nötter, tack.

Hur gör vi med julpyntet. Får tomtar och gran respass redan efter Annandagen eller plundrar vi på Tjugondagknut?
Jag är mycket sparsam med pyntet, men det lilla som plockas fram brukar jag plocka undan mellan nyår och trettonhelgen. Adventsljusstakarna i fönstren får stå lite längre. Det blir ju så mörkt när man tar bort dem!

6 dec. 2015

tyst i klassen!

Tyst i klassen (mp3-bok)

Björn Ranelid är en författare och en mediefigurer som omväxlande älskas och hatas av den breda allmänheten. Jag tillhör dem som gillar Ranelid och jag har läst flera böcker av honom, men på något sätt tappat bort honom de senaste åren. När jag så bad en mycket god vän att välja min nästa ljudbok blev svaret "ta en Ranelid!". Har man gett sig in i leken får man leken tåla, så även om jag inte kände mig supersugen på Ranelid läser Ranelid (ja, givetvis har han läst in sina egna böcker, vad annars?) valde jag Tyst i klassen! och började lyssna.

Inledningsvis var jag helt såld. Jag gillar det ranelidska språket och låter det bära mig in i berättelsen. Språket är krumelurigt, metaforiskt och har drag av muntlig tradering med upprepningar och stående epitet som "den tunglöse Hektor". Att Björn Ranelid själv läser upp texten ger den extra dimension som detta språk behöver.

Handlingsmässigt befinner vi oss i det allra fattigaste kvarteret i Malmö. Området består av några tvåvåningshus med nödbostäder som byggdes på 1920-talet och av smått oförklarliga skäl fick stå kvar ända in på 60-talet. Här bor familjen Lilja, med mamma Karin som föder sex söner och gör så gott hon kan i den knappa tillvaron och pappa Oscar som super och slåss men i alla fall har ett jobb som gårdskarl. Det är inget lyckligt hem och barnen far så illa att de tar till olika desperata metoder för att hantera sin skräck och olycka. Till familjen Lilja kommer också den lilla flickan Kristina. Hon är resultatet av en förbindelse mellan en fin herre och en kontorsflicka och Karin tar på sig att uppfostra henne som sin egen. Kristina blir på många sätt ljuset i familjen (även om Hektor är den som vinner mitt hjärta). Hon är studiebegåvad och talar som ingen av de andra. Hon blir akademiker och präst, men ens uppväxt finns alltid kvar och lämnar spår, så även för Kristina.

Jag är mycket förtjust i den här typen av arbetarlitteratur och jag tycker arbetarlitteratur är rätt genrebeteckning för denna bok. Det är viktigt för oss alla att inse att Sverige är segregerat både i dåtid och i nutid och Ranelid berättar med stor respekt och mycket hjärta om dessa fattiga människor i kvarteret som kallades Hollywood i folkmun. Vad jag inte är beredd på är att det skall visa sig att Ranelid varit klasskamrat med Kristina Lilja och att han därför själv dyker upp i berättelsen. Det är dock inget som stör eftersom han inte på något sätt gör sig själv till huvudperson. Det är något annat som stör och får mig att successivt tappa intresset. Jag är inte så intresserad av Kristinas vuxna liv och hennes gärningar. Det blir lite tråkigt och jag tappar lyssnarfokus. Det är lite synd för innan jag når den delen av boken tycker jag att det här är riktigt, riktigt bra och jag lyssnar engagerat på familjen Liljas liv och vedermödor och funderar väldigt mycket kring klass, språk, socialt arv och vår egen svenska samhällssyn där vi så ofta glömmer underklassens historia och hur skevt det blir när vi gör det. Det blir således ett blandat betyg för Tyst i klassen!, men jag är glad att jag hittat Ranelids författarskap igen, även om det inte var min egen förtjänst. :)

5 dec. 2015

christie i december

Den blå pelargonen (häftad)  Döden i floden (häftad)

Jag längtar så efter jul och ledighet! Tolv dagars ledigt får jag och det skall bli så skönt, så skönt, så skönt! Just nu känner jag mig både jobbtrött och lästrött och allmäntrött. Det blir en del ljudbokslyssnande, men läsa tjocka böcker själv blir det inte mycket av. Ett par noveller har jag dock tagit mig igenom och när Agatha Christie är författaren är det förstås mysläsning vi pratar om. Varken Den blå pelargonen eller Döden i floden är på något sätt djupsinnigt eller nydanande (inte ens för sin tid tror jag), men det är småputtrigt brittiska på den där oemotståndliga sättet som gör att man bara mår bra. Så klart jag gillade dem! Tur att jag har två Christie-novellixer kvar att läsa i decembermörket.

30 nov. 2015

ur jord är de komna

Ur jord är de komna - en miljöthriller (mp3-bok)

Ur jord är de komna av Lotta Modin är den första bok jag läser som bär genrebeteckningen miljöthriller och jag misstänker att detta blir en växande genre med tanke på det globala läget när det gäller vår miljö. Modins bok är förutom en miljöthriller också en kortroman vilket innebär att den bara är drygt en timme lång i ljudboksformat. Hinner det bli spännande på så kort tid? Om inte spännande så i alla fall mycket obehagligt och jag vill verkligen inte att den här berättelsen skall vara en framtidsförutsägelse.

Kortromanen handlar om Lisa och David, två miljömedvetna unga människor som flyttar ut på landet för att ge sina båda söner en grönare uppväxt. Det blir dock inte alls det paradis de hoppats på och kampen mot ett oväntat hot skall göra Lisa, som är hemma hela dagarna, helt besatt av problemet medan David har svårt att tro henne och misstänker att hon håller på att bli galen. Mer än så säger jag inte för det skulle bli för mycket spoiler. Jag låter er upptäcka hotet på egen hand, genom läsning eller lyssning.

29 nov. 2015

offshore

Offshore - Aino Trosell

Ibland snubblar man över riktiga ljudbokspärlor och Offshore av Aino Trosell är verkligen en sådan! Boken beskrivs som "ett modernt äktenskapsdrama som ställer frågan om de äkta hälfterna någonsin ska få varandra" och det är en mycket passande beskrivning. Isak, som är djuphavsdykare, tillbringar långa tider borta från familjen och även när han är hemma är hans tankar allt som oftast på jobbet med all den spänning och utmaningar som det erbjuder. Hustrun Ingrid sköter livet hemma, har ett lågbetalt jobb och försöker få allt att fungera med barnen och livet. Visst klarar hon det och visst utmanar hon sig själv i vardagen, men på något sätt är det ensamt. Isak har sina dykarkollegor, tillfälliga förbindelser och kickarna i havsdjupen. Men på något sätt har detta också blivit ensamt. Visserligen är Isak och Ingrid gifta sedan många år, men frågan är ändå hur dessa två parallelliv skall kunna förenas. Går det?

Det här är en tät berättelse som stundtals nästan blir thrillerartad trots att det definitivt inte är någon thriller. Det är omväxlande Isak och Ingrid som berättar vilket man löst genom att låta boken få två uppläsare - Marie Richardsson och Jakob Eklund. De gör båda två mästerliga insatser och jag verkligen älskade den här boken! Som läsare får man borra sig in i Ingrid och Isaks tankevärld och olika vardagsliv. Man kommer nära, förstår deras val och deras frustrationer och märker deras längtan. Det är mycket välskrivet av Trosell!

Min rekommendation är enkel: har ni fem timmar över, lyssna på Offshore!

25 nov. 2015

eld och djupa vatten

Eld och djupa vatten (e-bok)

Först försvinner ett fosterhemsplacerat syskon, ett par veckor senare försvinner det andra. Ledtrådarna är få och utredningen står och stampar. Så dyker foton på barnen och en okänd kvinna upp. Miljön på fotona förvirrar utredningsteamet för allt från köksluckor, till soda streamer och en framskymtande walkman andas 80-tal. Kvinnan på bilden hittas dessutom död strax efter. Fallet känns allt mer obegripligt.

Parallellt med fallet med de två försvunna fosterbarnen får vi följa en liten pojke som av misstag sätter eld på huset han bor i och båda föräldrarna och lillasystern omkommer i branden. Han placeras, djupt fylld av skuld och ånger,  i fosterhem och blir på flera sätt ett utsatt barn.

Eld och djupa vatten är femte delen i systrarna Grebe/Träffs serie om psykologen Siri Bergman, som tidigare hade egen praktik tillsammans med några kollegor, men nu tillhör polisens gärningsmannaprofilgrupp. Jag gillar Siri och jag tycker om Grebe/Träffs lättsamma berättarstil som de kombinerar med att snyggt väva ihop olika trådar i utredningsarbetet. De återkommande karaktärernas privatliv får ta plats utan att ta över berättelsen, det finns drag av samhällsskildring, man kan gissa lite vem gärningsmannen är utan att vara helt säker på att man har rätt och allt liksom bara flyter på i läsning. Det här är med andra ord en bra svensk deckare med precis lagom dos av allt och även om utsatta barn är ett rätt uttjatat tema i deckare, så är det tyvärr alltid aktuellt och många gånger är verkligheten för de utsatta barnen betydligt värre än det som beskrivs i deckarna.  

(Rec.ex från Massolit)

21 nov. 2015

den första flickan skogen möter

Tidigare i veckan var det dags att välja ny ljudbok och alla som låg i appens ljudbokhylla kändes så långa med sina tio till tretton timmar. Jag valde därför att leta rätt på en kort bok och valde till slut en bok för en åldersgrupp jag aldrig läser: 9 - 12 år. Man skall ju vidga de litterära vyerna emellanåt! I somras, bara på grund av bokbingon, läste jag Nyckelbarnen av Sara Kadefors som också riktar sig till den åldersgruppen. Innan dess har jag inte läst böcker för mellanstadieåldern sedan jag själv var i den åldern och det var många, många år sedan. Efter att nu har läst/lyssnat på två böcker för 9-12-åringar på mindre än ett halvår kan jag med fog säga att det inte är något jag kommer att fortsätta med. Jag vet att många bokbloggare älskar att läsa böcker riktade till barn och unga i alla möjliga ålderskategorier, men jag är inte så road av det. Jag är vuxen och gillar vuxenböcker, inte mer med det. Jag har dessutom ingen koppling till barn, varken privat eller yrkesmässigt så jag känner inte att det finns något måste att läsa dessa böcker. Var och en läser det den helst vill tänker jag och lämnar nu barnböckerna bakom mig.

Den första flickan skogen möter (e-bok)

Vilken bok var det då jag lyssnade på? jo, det var Den första flickan skogen möter av Moa Eriksson Sandberg. Den handlar om att var i gränslandet mellan barn och tonåring, att fortfarande vilja leka utklädningslekar samtidigt som man drömmer om att hångla med en pojkvän. Om vänskap, om kroppen som ändras och om förälskelse. Den handlar också om svåra saker som föräldrar som kanske skall skiljas, om en flicka som blivit våldtagen och ryktena som säger att det är hennes eget fel och om pojkar som håller fast en och tafsar fast man inte vill. Det är mycket på en och samma gång, men bokens huvudperson Hanna är skarpsynt och vältalig och för mig något av bokens behållning.

20 nov. 2015

tshick - en tysk roadtrip

Tschick (häftad)

Jag har varit hemma två dagar från jobbet med någon slags novembersjuka. Tröttare än trött och sover mest, men jag har i alla fall lyckats läsa ut en bok som påbörjades för ett par veckor sedan. Alltid något!

Tschick av Wolfgang Herrndorf är något av modern kultroman som utkom 2010 i Tyskland. Herrndorf, som debuterade 2002 med In Plüschgewitter, fick samma år som Tschick utkom beskedet att han drabbats av gliabastom som är detsamma som att ha en elakartad och obotlig hjärntumör. Han började då skriva med en ny intensitet och startade bland annat bloggen Arbeit und Struktur som efter hans död gavs ut i bokform (utkommer på svenska på Nilsson förlag 2016). Innan sjukdomen gjorde Herrndorf så sjuk att han inte kunde skriva längre tog han sitt liv vid en av Berlins kanaler.

Tschick är en roadtripp med två killar på fjorton år i huvudrollerna. Maik har föräldrar med gott om pengar, men ingen tid för honom. Modern är alkoholiserad bakom den fina villafasaden och fadern är ständigt upptagen av sitt konkursade företag. I skolan är Maik allt annat än populär och hans klasskamrater retar honom och bjuder honom aldrig på fester. Så dyker Tschick upp i klassen. Han är från höghusområdet, smutsig och illa ansedd. Att han har ryskt påbrå och en familj som inte riktigt kan kallas laglydiga gör inte saken bättre. Maik och Tschick bestämmer sig för att åka på terminens sista fest, dit de givetvis inte är bjudna, eftersom Maik jobbat så länge på presenten till Tatjana - hans stora tonårskärlek. De stjäl en Lada som alltid står olåst på en gata i grannskapet, beger sig till festen och lika snabbt därifrån. Därefter bär det iväg ut på den tyska landsbygden, målet är lite otydligt och kanske är det inte så viktigt egentligen. Det blir ett äventyr på många sätt och en insikt om att människor i allmänhet kanske faktiskt är snälla, vad än Maiks pappa har sagt.

Jag tycker riktigt mycket om den här boken bitvis och kanske egentligen allra mest innan själva roadtrippen drar igång, men det är bara för att jag har lite svårt får roadtrippar både i böcker och film. Maik och Tschick är två härliga grabbar som på något sätt hamnar snett och hamnar rätt samtidigt och det gillar jag. Boken fungerar troligen lika bra att läsa när man är fjorton-femton år som när man, som jag, passerat trettiofem med ett par år. Jag tänker ibland att den kanske är i grabbigaste laget för mig, men ändå är den långt ifrån machograbbig. Det här är snarare två anti-hjältar med goda hjärtan och när de till exempel möter den trasiga flickan Isa på soptippen har de inte minst tanke på att utnyttja henne. Föredömligt! Det är något fortfarande oskyldigt över Maik och Tschick även om de är tonårspojkar som bara kör på, i alla meningar.

Tschick är en smått udda bok, i alla fall för mig, men klart läsvärd och den har gjort mig nyfiken på andra böcker i Nilssons utgivning. Kanske finns det riktiga bokskatter att hitta hos det förlaget!

(Rec.ex från Nilsson förlag)

17 nov. 2015

finns inte på kartan

Finns inte på kartan (mp3-bok)

Frida Fors, 23 år, går på journalisthögskolan i Göteborg och det drar ihop sig till praktiktermin. Äntligen skall hon få komma ut i verkligheten och skriva riktiga artiklar för någon stor tidning, Aftonbladet och Expressen hägrar. Så blir det inte. Hon får inte ens den informatörspraktik hon önskade på femte och sista plats. Hon skickas till det lilla samhället Bruseryd, ett par mil från Eksjö i Småland. Allt känns bara så fel som något kan göra.

Men, det här är feelgood och det hemska, hemska börjar efter ett tag ljusna något. Hon får nys om att Bruseryd skall försvinna från kartan eftersom samhället är så litet och har nedåtgående befolkningstrend. Dessutom stör samhällets placering kartföretagets nya grafiska profil. Det är inledningen på en berättelse som är lättsam och fylld av värme och samtidigt handlar det en smula om att våga hitta sig själv och sin egen röst. Finns inte på kartan av Carin Hjulström är ingen bok som kräver någon djupare analys eller långt blogginlägg. Det är bara några timmars trivsamt tidsfördriv i novembermörkret och det är inte fel det heller. 

15 nov. 2015

det är något som inte stämmer

Det är något som inte stämmer (inbunden)

Martina Haag har tidigare skrivit en rad roliga relationsböcker som jag fnissat mig igenom och därför tänkte jag att även Det är något som inte stämmer skulle vara en sådan bok. Det tar dock inte många minuters lyssning förrän jag förstår att det här är något annat. Haags uppläsarröst är allvarlig och drar mig, med sin oväntade tyngd, in i berättelsen. Jag kan inte sluta lyssna. Jag bär mobilen med mig runt i lägenheten för att fortsätta lyssna medan jag sätter på kaffe, äter frukost. Jag gör aldrig så annars, lyssnar bara när jag ligger i sängen. Men, det går inte med Haags bok. Jag måste fortsätta lyssna, ta mig igenom smärtan, sveket, otroheten - allt som bokens huvudperson Petra också måste ta sig igenom. Måste ta mig igenom kvart för kvart tillsammans med Petra. Haag har aldrig varit bättre som författare. Aldrig skrivit så intensivt, nästan naket. Det går inte att värja sig för Petras smärta när allt står klart för henne, man bär den även som läsare/lyssnare.

Tack och lov är det inte nattsvart. Det här är också en bok om att försöka resa sig igen, bli hel, komma tillbaka. Det är också en bok om att vara helt själv i en stuga på fjället långt från Kungsleden, äta konservmat, plugga fåglar och om en fjällsjö man absolut inte får gå i närheten av. I de delarna av boken är tonläget lite ljusare och här finns plats för Martina Haags humor, om än i mer tillbakadragen form än i tidigare böcker. Jag är tacksam för dessa humorinslag, för de är så välkomna mitt i det svarta och ändå tar de inte på något sätt bort allvaret.

Det har sagts att boken delvis är självbiografisk och vet man bara något litet om Martina Haags skilsmässa från Erik Haag är det svårt att tro något annat än att den är just delvis självbiografisk. Men, oavsett om den är det eller inte, så är det här utan tvekan Haags bästa bok hittills och allvaret passar henne minst lika bra som de tidigare böckernas lättsamma ton. Kanske passar allvaret henne till och med bättre.

14 nov. 2015

det här med film och bokomslag ...

Jag gillar bokomslag och erkänner villigt att jag definitivt låter mig påverkas av dem. Om jag går i en bokhandel och inte har någon specifik inköpslista finns det egentligen bara tre saker som gör att jag plockar upp en bok och läser baksidan:

1. Bokomslaget. Är boken frontad så är ju omslaget med dess bildspråk och färger det som fångar mitt öga. Är jag sugen på en deckare lockas jag kanske av det svarta omslaget, är jag mer sugen på något lättsamt är det troligen boken med det färgglada omslaget som väcker min nyfikenhet.

2. Titeln. Det finns vissa titlar som lockar mer än andra, så är det bara. Olika titlar lockar olika personer och för mig är det nog också en fråga om humör och dagsform vilken typ av titel som lockar. Jag har inte gjort någon djupanalys av vilken slags titlar jag faller för, men jag är helt övertygad om att det finns ett mönster.

3. Författaren. Vissa författare gillar man ju sedan gammalt och då lockar deras böcker. I andra fall kan det ju vara författare som man hört talas om och vill kolla in lite närmare.

Oavsett så är det baksidan som får fälla avgörande när det kommer till inköp. Gillar jag inte det som står på baksidan kommer jag troligen inte att gilla boken, tänker jag. ”Poetisk språk”, ”CIA” och ”romance” är exempel på ord som får mig att snabbt ställa tillbaka boken i hyllan.

Men, tillbaka till omslagen. Det finns en typ av omslag som jag inte uppskattar. Filmomslagen. Så snart en bok filmatiserats dyker det upp - en utgåva med bild från filmen på omslaget. Gärna på huvudpersonen som spelats av någon mer eller mindre känd skådespelare. En bok har aldrig någonsin blivit vackrare av dessa eländiga filmomslag. Visst förstår jag att det är marknadsföring, igenkännig och förlagen vill förstås sälja så många böcker som möjligt och det måste ju vara så att böcker med filmomslag säljer bra, eller rent av bättre, eftersom det är en koncept som används så ofta. Personligen kommer jag dock aldrig att lära mig uppskatta dem, för även om det finns fula omslag även annars så är filmomslagen i en kategori för sig.

Vad tycker ni? Uppskattar ni bokomslag med bilder från filmatiseringen?

En man som heter Ove (storpocket)   Glada hälsningar från Missångerträsk (e-bok)

En man som heter Ove (filmutgåva) (storpocket) Tillsammans är man mindre ensam (pocket)     Glada hälsningar från Missångerträsk (filmomslag) (pocket)

9 nov. 2015

dödergök

Dödergök (mp3-bok)

Maria och Tobias letar efter hus utanför Stockholm, men allt är för dyrt och budgivningscirkusen har tröttat ut dem. Så dyker ett radhus till överkomligt pris upp och drömmen om en egen gräsmatta där dottern kan leka blir verklighet. När alla papper är påskrivna och flyttlasset har anlänt går sanningen om husets förra ägare upp för paret och det är en synnerligen obehaglig historia, Maria, som är arbetslös journalist, kan inte släppa det som hänt i deras hus och börjar, närmast besatt, att gräva i historien som handlar om mångårig hustrumisshandel och en polis som kommer undan med det alldeles för länge.

Parallellt med Marias grävande och vilja att ta reda på mer om vad som egentligen hände i huset som hon nu skall försöka kalla sitt hem, följer vi åklagare Madeleine Edwards som utreder ett självmord som kanske är ett hedersmord. Det är en utredning där fördomar ställs mot fakta och det gäller att förhålla sig till många olika aspekter,

Katarina Wennstams bok Dödergök kan sägas handla om brott, både i juridisk och etisk mening. Det finns brott man kan dömas för i domstol och så finns det etiska överträdelser som inte omfattas av lagtexten. Hur skall man förhålla sig till detta? Vad är rätt och fel? Det är inte alltid så givet och självklart och särskilt Maria ställs inför detta val i slutändan. På det sättet är det här en intressant spänningsroman, dock är den för lång om och ibland tycker jag att Wennstam blir lite för mycket lärare och föreläsare i tonen vilket jag alltid tar som ett dumförklarande av läsaren. Mycket irriterande! Marias besatthet och hur det påverkar relationen till maken Tobias blir också långrandig. Jag irriterar mig på dessa delar av berättelsen för de blir tjatiga och är inte tillräckligt varierade. Men, på det stora hela är det en sådan där bok som bara matar på och uppläsaren, Angela Kovacs, gör en stabil insats så det är lätt att lyssna vidare. Ett medelbetyg får den och jag kommer snart att ha glömt den, men så är det ju med många böcker man läser eller lyssnar på under ett år.

7 nov. 2015

de föräldralösa

De föräldralösa (inbunden)

Jag säger det på en gång: den här boken gillade jag verkligen! Det är en sådan där bok som man kan försvinna in i och bli en del av bokens universum för en stund. Man flyger fram över sidorna tack vare det lättsamma språket och samtidigt är det så mycket som får plats i berättelsen, allt från sorg till glädje, misär till trygghet. Det är absolut feelgood och samtidigt får jag mig en liten historielektion om situationen för en del av USA:s föräldralösa barn på 1920-30-talet. Jag tänker att de barntågen som beskrivs i Christina Baker Klines bok De föräldralösa har vissa likheter med de svenska barnauktionerna och i båda fallen är det barnen som hamnar i kläm och det är ju tur att världen förändrats till det bättre (om än inte överallt, tyvärr).

Vivian, som är nio år, har kommit från Irland med sin familj för att få ett bättre liv i USA. De hamnar i New York och 1929 omkommer Vivians familj i en brand. Den föräldralösa Vivian sätts, tillsammans med många andra föräldralösa barn, på ett tåg mot mellanvästern. Vivian är i äldsta laget för att familjerna skall vara intresserade av henne och hennes röda hår är inte heller populärt. Hon hamnar till slut hos ett par som snarare än adoptera henne vill ha henne som arbetskraft, närmare bestämt som sömmerska. Hon får det inte lätt och när depressionen drabbar USA skickas hon iväg och det skall inte bli sista gången som hon skickas iväg.

Sjuttonåriga Molly träffar vi i Maine 2011. Hennes mor har inte förmått ta hand om henne på många år och hon har bott i en rad fosterfamiljer. När vi möter henne har hon hamnar hos Ralph och Dina och Dina tycker inte om henne. Droppen är när Molly snor en bok på biblioteket och måste göra samhällstjänst. Dina vill verkligen bli av med Molly, men Molly går med på att göra samhällstjänst och hamnar hos den nu 91-åriga Vivian och tanken är att de skall röja bland alla kartonger på hennes vind. Det blir kanske inte så mycket röjt, men både Molly och vi läsare får ta del av en intressant livshistoria och det skall visa sig att Molly och Vivian har mycket gemensamt och en fin vänskap växer fram.

Vivian och Mollys berättelser kompletterar varandra så fint och binder samman dåtid med nutid på ett sätt som stärker berättelsen och gör den till en ännu bättre bok än vad det hade varit om vi bara hade fått ta del av Vivians berättelse. Ni förstår, jag som i vanliga fall är allt annat förtjust i två parallella berättelser som utspelar sig i olika tider, tycker att det är fördel i denna bok. Så bra är den!

(Rec.ex från Massolit)

1 nov. 2015

eldjägarna

Eldjägarna (mp3-bok)

En död pojke i en container, en bränd kvinna i skogen, byggjobbare från Nepal, arenabyggare i Doha, Qatar. Mons Kallentofts nionde bok i serien om Malin Fors, Eldjägarna, tar ett brett grepp och bollar mellan den lilla världen i Linköping och den globala världens baksidor vad gäller arbetskraft. Jag har inget i sig emot att Kallentoft tar sin deckarintrig ut i världen, men jag tycker inte riktigt att han ror det i land. Mellan de olika spåren, de viskande rösterna från alla möjliga håll, Malins relation med Daniel och utredningens framåtskridande blir det för rörigt. Meningen är nog att den här boken, men sitt fokus på världens ojämlikhet, skall engagerar läsaren, men jag finner mig snarare ofokuserad och rätt uttråkad. Jag tycker det här är den klart sämsta boken i serien om Malin Fors, och efter min hyllning av del åtta i serien, Jordstorm, blev detta förstås en stor besvikelse.

Det här var den sista boken i serien som utgår från elementen. Efter årstider och element kommer Kallentoft nu att ge sig i kast med sinnena. Trots att Eldjägarna var en besvikelse ser jag fram emot att läsa de kommande delarna och tänker att sinnena nog kan bli ett bra tema. Jag har bara en liten oro och det är att framtida böcker skall vara skrivna alltför mycket med filmatisering i åtanke nu när det verkar som att Malin Fors-böckerna skall bli film. Det finns få saker som stör mig så mycket som när romaner, särskilt i spänningsgenren, känns mer som filmmanus är just romaner. Låt oss hoppas att min oro kommer på skam!

30 okt. 2015

pendling och läsning


Det här med pendling och läsning är lurigare än vad jag trodde. Jag såg framför mig hur jag skulle läsa både till och från jobbet och på så sätt få en och en halv timmes ljuvlig läsning per dag. Verkligheten ser inte ut så ... 

Vissa morgnar är jag så trött att jag knappt orkar äta min lilla burk kvarg och då blir det ingen läsning utan istället någon spotifylista och hopp om att vakna vid rätt station. Andra morgnar lyssnar jag på P1 Morgon och får välbehövlig nyhetsuppdatering. Jag spelar spel på mobilen och stirrar ut genom fönstret. På hemvägen beror det helt på hur dagen har varit om jag orkar läsa eller inte och om jag får sitta vettigt eller om det blir en liten vik-ned-sits i tågvestibulen. 

Blir det något läst blir det mest ljudbok och det är förstås inget fel med det, men jag hade en annan bild av mitt pendlarläsande. Ni vet, när idealet och verkligheten krockar och det skaver en smula. Har också insett att för min del funkar lättsam läsning bäst på tåget. Försökte mig på att läsa En handfull vingar av Sue Monk Kidd, men den får jag spara till helgen. Istället blir det nu deckarlyssning, Eldjägarna av Mons Kallentoft, och Torsten Wahlunds karaktäristiskt brummande uppläsarröst. 

Hur har ni det med pendlarläsandet? Blir det som ni tänkt er och vad läser eller lyssnar ni helst på där på bussen och tåget tidigt om morgonen? 

26 okt. 2015

lindgren & naderehvandi

Det är ju alltid trevligt att sticka emellan med ett par novellixer och i helgen blev Märit av Astrid Lindgren och Förhöret av Khashayar Naderehvandi lästa. Det är två mycket olika noveller men med en sak gemensamt - de lämnar inget bestående intryck, men de var ändå fina att läsa precis just där i stunden.

Märit (häftad)  Förhöret (häftad)

 Märit är inte Lindgrens bästa text men det lindgrenska draget att kunna berätta om livet, döden och annat svårt på ett sätt som gör att både barn och vuxna kan ta det till sig finns där och det skall hon som alltid ha en eloge för.

När det gäller Naderehvandis text Förhöret är det mitt första möte med hans författarskap och jag faller mer för språket än för berättelsen i sig. Den har dock novellens alla typiska drag, plus absurditet, och det gör den alldeles utmärkt för övningar i att lära sig att läsa mellan raderna och fundera kring vad allt egentligen betyder. Tips till alla gymnasielärare i svenska med andra ord. :)