novell-helg

Jag har massor av böcker som ligger här hemma och väntar på att bli lästa och det är dessutom en hel massa böcker som jag vill läsa nu, precis nu, och då händer det som alltid händer för mig i liknande situationer: det blir ingenting läst. Jag läser lite här och lite där, men fortsätter aldrig framåt. Eftersom jag ändå snuttläser tänkte jag att det är lika bra att satsa på korta berättelser istället för hel roman, så i helgen har jag läst de novellixer som låg här hemma i att-läsa-högen. Det blev en blandning av klassiker, fakta och mysdeckare.

   

Guy de Maupassant är novellisternas novellist och Pauls flicka är en berättelse om kärlek, både heterosexuell och lesbisk sådan. Jag erkänner att jag höjde något på ögonbrynen över novellens tema och att den kändes så modern mitt i allt tidstypisk.

Diomedes hästar en Agatha Christie-novell om Hercule Poirot som den här gången får ett narkotikafall att lösa. Den var ok, men ingen favorit. I helgens andra Christie-novell, Ett vattentätt alibi, får jag stifta bekantskap med deckarduon Tommy och Tuppence för första gången. Jag gillar dem! Vill absolut läsa mer om Tommy och Tuppence och lära känna dem mer. Fallet de skall lösa var lite lagom klurigt. Det gick att gissa hur det hängde ihop, men underhållningsvärdet var ändå högt. Helgens bästa novell!

Till sist läste jag en novell ur fakta-fyran; Jiroekonomi av Nina Åkestam. Utgångspunkten är en man i Tokyo, Jiro Ono, som sedan många år driver en högt ansedd sushibar med ytterst få sittplatser. Enligt alla ekonomiska teorier är hans sätt att bedriva verksamheten helt fel. Vad innebär det för individen och samhället att bli mer som Jiro, att vara en Jiromänniska? Jag är ingen ekonom, men det är ju alltid kul att få en inblick i något, även om just det här ämnet mest flimrar förbi min hjärna rätt snabbt. Rekommenderar däremot att se de dokumentärer som gjorts om Jiro Ono. Han är en intressant man!