Ibland är det svårt att veta vad man skall skriva om en bok. Ni vet, när den liksom inte är bra eller dålig eller något däremellan utan när den bara är. När den låtit en vara i dens värld en stund, möta dess karaktärer, låtit dem flimra förbi, ge sig av igen. Vad skriver man om boken då?
I fallet med Även detta går över av Milena Busquets kan man skriva att Blanca har fyllt fyrtio, fast hon aldrig trodde att hon skulle bli fyrtio. Trettio och åttio, visst, men fyrtio? Dessutom har hennes mamma precis gått bort. De verkar ha haft en bitvis problematisk relation, men Blanca saknar henne ändå. Hon åker med sina barn, sina två ex-makar, sin älskare och några vänner till sommarstället i Cadaqués och måste där, mellan allt som bara är, mellan passion och minnen och mellan alla människor som omringar henne möta sin sorg efter modern.
Jag tycker om språket, stilen, Blanca och bokens stämning. Jag tycker om att boken bara finns hos mig en kort stund, som ett litterärt andetag jag andas in och släpper ut igen. Det är vackert på sitt eget sätt och gott så.
(Rec.ex från Massolit)
Förstår precis vad du menar, ibland är det jättesvårt att sätta ord på bokens egenskaper.
SvaraRaderaFörsökte verkligen formulera något vettigt, men ibland blir det mest svammel även om boken var bra. :)
RaderaHåller verkligen med dig, vissa böcker är liksom inte mer än så och jag tycker det är så skönt. Ibland vill jag bara ha en stunds underhållning, alla böcker måste inte vara små mästerverk för att ge något.
SvaraRaderaVisst är det så. De där böckerna som är trivsamma för stunden är nog så bra och jag kan verkligen uppskatta dem.
Radera