28 apr. 2019
till minne av en villkorslös kärlek
Jag har läst en del av Gardell tidigare och antingen gillat eller tyckt väldigt mycket om, men nu vet jag inte riktigt vad jag ska tycka. Till minne av en villkorslös kärlek är liksom allting och inget och för mycket och för lite och för, ja jag vet inte.
Första gången jag försökte mig på boken började jag lyssna på den, men Gardells uppläsning var så väldigt intensiv att jag gav upp. Den här gången började jag därför med att läsa den som pappersbok, men Gardells röst och sätt att skriva är så närvarande att jag strax före sidan 100 insåg att det kanske trots allt var bäst att lyssna, så det blev så resten av boken.
Berättelsen böljar fram mellan nutid och dåtid och mellan olika personer i Gardells släkt. Jag tycker om de delar då vi får möta hans släktingar från förr. Jag tycker särskilt mycket om att få möta hans mor och äktenskapet mellan hans mor och far. Det är skildrat med någon slags sårbarhet och öppenhet. Släktens avsky för svaghet och tendens att försköna sanningen - det är något rörande och störande med det. Precis som det ofta är med familjer och släkter. De är liksom alltid både och. Förutom kvinnan Ingegärd, Gardells mor, så är det som ett porträtt över så många kvinnor av sin tid. Kvinnor som ger upp sin karriär när barnen kommer, som blir förminskade, som blir lämnade, som försöker hålla ihop och gör det för att de måste, kvinnor som kunde ha blivit så mycket mer och som när seniliteten slår till ändå framhärdar i önskan om att få vara fria. På så vis är boken stark.
Det jag inte tycker om är det som väl är någon slags ramberättelse om Jonas Gardells död genom en trafikolyckan vid cirkulationsplatsen i Arboga 1998. Jag förstår inte poängen med den. Tröttnar alltid lite när den kommer på tal. Boken är också babblig. Lite som ett rörigt scenframträdande och det hade jag inte stått ut med i längden om jag läst själv. Gardells speciella sätt att i tal föra fram sin text behövs.
Ja, som ni förstår lämnar den här boken mig med ett väldigt blandat intryck. Här finns avsnitt och scener som är så rörande och hjärtskärande och så finns det delar jag helst bara hade strukit. Om jag bara fokuserar på det som är bra, det som handlar om hans mamma så är det fantastiskt, men det räcker inte för något riktigt toppbetyg, tyvärr.
26 apr. 2019
new delhi - borås
Ibland är det skönt med något lättsamt och därför valde jag New Delhi - Borås : den osannolika berättelsen om indiern som cyklade till Sverige för kärlekens skull av Per J Andersson från högen av olästa böcker. Jag måste säga att jag gillar när omslag tydligt signalerar vad det är för slags bok, och det är den här boken ett tydligt exempel på. Färgglatt och varmt med vissa stråk av svärta både på insidan och utsidan liksom.
Boken är baserade på den verkliga historien om Pikej och hans stor kärlek Lotta. Pikej föds som oberörbar (eller kastlös som man sa förr i Sverige) i Orissa i Indien. Kastsystemet på landsbygden är brutalt och Pikej får t ex inte sitta med de andra barnen i skolan och hans familj får inte beträda templet. Efter skoltiden lämnar Pikej hemstaden för att gå på konstskola och hamnar i New Delhi. Visserligen förblir han fattig, men i storstaden är det få som bryr sig om att han är oberörbar och hans talang som tecknare röner allt mer uppmärksamhet. Han får snart träffa viktiga personer och till slut även Indira Gandhi. Men, den viktigaste personen av alla kommer han att träffa när han sitter på sin vanliga plats och tecknar turister och förbipasserande. När Pikej föddes fick han en profetia som sa att han skulle gifta sig med en musikalisk kvinna som ägde djungel och kom från ett annat land och plötsligt står hon där - Lotta från Borås.
Lotta har som så många andra på 70-talet tagit folkvagnsbuss till Indien tillsammans med vänner när hon möter Pikej och blir förälskad. Det betyder också att Lotta oundvikligen måste återvända till Borås och kärlekssagan hade kunnat stanna vid en tillfällig förbindelse i Indien. Men, när Lotta åkt och lämnat Pikej ensam i Indien trivs han inte riktigt lika bra med tillvaron längre. Utan att veta hur långt det egentligen är till Sverige börjar han cykla. Det blir en lång och händelserik cykeltur genom Asien och Europa innan han når fram till Borås. Väl på plats i Sverige är det mycket som är nytt och annorlunda, och det tar ett tag för Pikej att anpassa sig.
En fin berättelse om sann kärlek och en vilja att inte ge upp den för allt avstånd i världen. Jag tycker bäst om att läsa om Pikejs uppväxt och liv i Indien, men kanske beror det på att jag aldrig varit särskilt förtjust i detta med reseskildringar, vilket ju "cykelturen" oundvikligen får drag av. För min del hade den delen av boken kunnat kortats något så att Pikejs första del i Sverige fått mer plats. Det intresserar mig mer, men andra gillar säkert skildringen av hans färd mot Sverige. Det är i alla fall lättsmält nöjesläsning och det kommer bli en trevlig film som folk kommer gilla.
24 apr. 2019
årets bok 2019 - de nominerade
Foto: Henrik Mårtensson
• De dubbelt så bra, Bengt Ohlsson (Albert Bonniers förlag)
Känner mig egentligen rätt klar med Ohlsson, men den här boken har trots allt ett tema som jag brukar gilla så kanske blir den läst. Med betoning på kanske.
• Det som göms i snö, Carin Gerhardsen (Bookmark)
Nej, Gerhardsen är inte någon favorit så den här boken hoppar jag över.
• En katts resedagbok, Hiro Arikawa (Nona)
Helt missat den här boken i bokfloden, men den verkar fin. Spar läsningen till en stund då en sådan bok lockar, men vet att stunden kommer.
• Järtecken, Christoffer Carlsson (Albert Bonniers förlag)
Njae ... Tror inte den här blir läst.
• Manhattan Beach, Jennifer Egan (Albert Bonniers förlag)
Ännu ett kanske. Inte supersugen faktiskt.
• Mörkret, Ragnar Jónasson (Modernista)
Jo, men kommer den här som ljudbok kommer jag absolut att lyssna!
• Pachinko, Min Jin Lee (Polaris)
Inte läst, men det här verkar absolut som en bok för mig!
• Påfågelsommar, Hannah Richell (Forum)
Kommer nog invänta pocket, men det känns som en bok för mig.
• Silvervägen, Stina Jackson (Albert Bonniers förlag)
Har läst och utsåg den till förra årets bästa deckare/spänning i mitt årliga bokslut. Så bra verkligen!
• Stormvarning, Maria Adolfsson (Wahlström & Widstrand)
Kanske, kanske inte. Vi får se helt enkelt.
• Till minne av en villkorslös kärlek, Jonas Gardell (Norstedts)
Varvar läsning och lyssning av denna bok just nu. Både gillar och ogillar.
• Vaggvisa, Leila Slimani (Natur & Kultur)
Nej, den här lockar inte alls.
Vilka av de nominerade har ni läst eller är ni sugna på att läsa?
23 apr. 2019
arvet - årets påskekrim
Visst blev det påskekrim även för mig och av flödet på instagram att döma är jag långt ifrån ensam om att ha läst Arvet av Yrsa Sigurdardottir. :)
En kvinna hittas mördad i sitt hem och när polisen gör sin brottsplatsundersökning upptäcker de en liten flicka under sängen. Flickan är kvinnans dotter och det enda vittnet till det bestialiska mordet. Men, ett chockat barn är ett vittne man måste hantera varsamt och det är svårt att få ur henne någon om vad som hänt. Kriminalpolisen Huldar kopplar in psykologen Freyja från barnahuset i fallet i hopp om att hon ska få flickan att vara dem behjälplig. Hans intresse för Freyja är dock inte bara professionellt, men han har inte spelat sin kort särskilt väl vid ett tidigare möte. Så sker ett till mord och utredningen växer och blir också svårare då det inte tycks finnas något samband mellan de båda mördade.
Det här är en bok med otäcka mord och ovanliga mordmetoder. Faktiskt är det nästan väl magstarkt ibland. Men, det är också spännande och skickligt sammanvävt. Här finns en ung man med ett udda intresse för kortvågsradio som ska komma att spela en viktig roll i berättelsen, familjehemligheter, tilltrasslade privatrelationer och en kämpande polis och hans kollegor. Allt som en riktigt bra nordisk deckare ska innehålla alltså! För bra är det, riktigt bra till och med. Tur då att detta är första delen i en serie, för nu ser jag fram emot att del två ska översättas så vi i Sverige kan få läsa ännu mer isländskt krim av bästa sort!
20 apr. 2019
vårenkät
Ute är det sommartemperaturer men jag kör en liten vårenkät som jag hittade hos Monika.
1. Vad ser du mest framemot med våren?
Att cykla! Jag är ju egentligen en höst- och vintermänniska, men just att cykla en lagom varm vårdag är underbart härligt. I helgen ska däcken pumpas!
2. Vilken är ditt favoritställe att sitta och läsa?
Inne i min schäslong bland kuddar och filtar.
3. Vad brukar du ta med dig till din lässtund?
Nästan alltid en stor kopp kaffe.
4. Är det någon bok du ser extra mycket fram emot att läsa i vår?
Har ännu inte läst Mai betyder vatten av Kayo Mpoyi så den läsningen ser jag fram emot. Annars skulle jag säga att jag längtar efter en god blandning av deckare, romaner och lite lättsamt. Och faktiskt mellan riktigt bra och helt ok också.
5. Finns det någon "dammig bok" i hyllan du är extra sugen på att läsa i vår?
Jättedammig är den kanske inte, men Jonas Gardells Till minne av en villkorslös kärlek kanske blir läst i vår (eller sommar).
6. Finns det någon klassiker du skulle rekommendera alla att läsa?
Nej, inte någon som jag skulle rekommendera till alla. Jag skulle snarare säga att klassiker gör sig bäst om man kan samtala om dem. Rekommendationen blir alltså mer att ni som är med i bokcirklar - släng in en klassiker emellanåt! Det som gjorde det så givande att läsa dem under litteraturvetenskapen var ju analysen, diskussionen, kontexten. Utan det försvinner tjusningen med många klassiker skulle jag säga.
7. Finns det något du längtar efter, bokmässigt alltså?
Det vanliga i mitt fall - läslust och läsflyt. Tycks ha blivit en evig kamp, tyvärr.
19 apr. 2019
glad påsk!
Önskar er alla en riktigt glad, skön och god påsk!
Jag ska titta lite mindre på tv, inte ägna mig åt distanskurser och istället äta, umgås och läsa skönlitteratur. Det blir fint!
12 apr. 2019
kvartetten
Vissa böcker är bra så fina att läsa! När jag läser Aja Gabels Kvartetten kommer jag på mig själv flera gånger med att gör en mikropaus i läsningen bara för att i min hjärna säga "Det här är vackert!"
Bokens fyra huvudkaraktärer Jana, Brit, Daniel och Henry bildar tillsammans Van Ness-kvartetten under sin studietid, en stråkkvartett som ska röna viss framgång under åren som kommer. Jag ska erkänna direkt att hela konceptet med att väva samman den klassiska musiken med personernas liv och karaktärer får mig helt på fall. Det är gjort med en sådan lätthet. Nästan som att musiken bär berättelsen, men utan att på något sätt ta fokus från personerna och skildringen av deras liv. För mig, som är rätt förtjust i kammarmusik (utan att kunna något mer om det än att jag njuter av det), känns det också som att få kika in bakom kulisserna i en värld som jag annars inte har tillgång till.
Det fyra vännernas liv får vi följa från mitten av 1990-talet och en bit in på det nya seklet och deras resa både privat och tillsammans blir precis så där lagom tilltrasslad som livet kan te sig. De går från unga och lovande till äldre och stelare, från enkla relationer till komplicerade relationer, från singlar till föräldrar eller något annat. De vårdar sina instrument, men kanske inte alltid sig själva. En sak som slår mig är att jag inte får någon favorit. Inte någon av karaktärerna känns viktigare än någon annan, inte mer eller mindre intressant, ingen är oupphörligt irriterande, jag håller inte på någon. De är verkligen en kvartett, en sammanhållen bukett som bokens omslag så fint illustrerar.
(Rec.ex från Etta/Sekwa)
8 apr. 2019
inlandet
Från storstaden till Platsen, en inte närmare namngiven ort i Norrlands inland, kommer en ung kvinna för att börja ett nytt liv med pojkvännen. Förhållandet är dock dödsdömt redan i samman stund, eller egentligen redan innan, hon anländer till samhället. Hon får jobb i matvarubutiken på orten och i brist på pojkvän blir det hennes fasta punkt.
Den unga kvinnan lever en inrutad tillvaro med jobbet, timmarna i den hyrda bostaden och godisinköpen på lördagar. Men, hon tar också körkort och hänger med sina kollegor på hotellet, Platsens uteställe. Tiden går, känslorna för pojkvännen/exet svalnar och avtar, naturen blir lite mindre främmande, utanförskapet består. Allt flyter samman och om hon ska stanna eller inte i Platsen är både under- och överordnat beroende på var i boken man befinner sig.
Det här är läsning som nog kanske behöver sjunka in lite. Mitt första intryck är att den här boken sällar sig till den skara av böcker skrivna av unga debutanter där den unga vuxna beskrivs som en tämligen blasé person som mest glider med i tillvaron utan kraft att ta tag i sitt eget öde. Alltid en deppig bild av samtiden. Men här finns också något som mer intressant. Stad och land. Vad förenar och vad separerar? Vad är det som gör att det är så svårt att mötas? Måste de mötas? Vad är ett bra liv och vart ska det levas? Detta är frågor som ligger som en fond i boken och kanske besvaras de inte i boken utan det är upp till mig som läsare att fundera vidare på dem. Viktiga är de i alla fall och därför är också Inlandet av Elin Willows så läsvärd. För tankarna den lämnar mig med.
7 apr. 2019
arv och miljö
Bergljot har levt större delen av sitt vuxna liv med så lite kontakt som möjligt med sin familj. Nu har fadern dött och en arvstvist rörande några semesterstugor har blossat upp. På ena står Berljots båda systrar och på hennes sida finns brodern. Han är den som inledningsvis leder kampen om det orättvisa testamentet och länge tror jag att detta ska bli bokens huvudspår och jag finner det hela både rimligt och intressant. Vi har väl alla någon arvskonflikt i våra släkter som vi kan relatera till i sammanhanget liksom. Men, så är det något annat som börjar smyga sig på. En känsla av att detta egentligen handlar om något annat för Bergljot. Något som för henne är mycket viktigare än tillgången till en stuga med bra läge.
Testamentet fadern lämnat efter sig, där Berljots både systrar ska ärva stugorna, blir som ett testamente över kärlek. Vem av barnen föräldrarna har älskat mest. Brodern slåss för rättvisa i pengar, men Bergljot har behov av sanningen ska fram, att alla slutligen ska lyssna på henne. Att hemligheter alla vetat om inte längre ska tystas ner. Det blir uppslitande.
Arv och miljö av Vigdis Hjorth är det bästa jag läst i år. Det är tätt och inte utspridit på alltför många sidor. Familjens nyanser, personligheter, strider och överlevnadsstrategier kommer fram så tydligt på sidorna och allt kommer nära läsaren. Bergljots till slut nästan desperata kamp att bli lyssnad på är starkt skildrad och även om hemligheten i sig kanske är något förutsägbar hantera Vigdis Hjorth ämnet med bravur och fokus flyttas aldrig bort från boken centrala tema: att bli hörd. Titeln är dessutom väldigt välvald inser man ju längre in i boken man kommer och jag är inte den som brukar fästa någon större uppmärksamhet vid titlar.
5 apr. 2019
den ljusaste natten
I Den ljusaste natten får vi för andra gången möta Helena Kubicek Boyes deckarkaraktär Anna Varga, psykologen som jobbar på Säters rättspsykiatriska klinik. Den här gången är det midsommartider och Anna har beviljat permission för en av klinikens pedofiler. Pedofilen avviker från sina permissionsplaner och en femårig flicka försvinner från en camping i Säter. Anna känner ansvar och oro - har hon fattat fel beslut? Så försvinner också en sjuårig pojke och utredningen får ännu mer fart. Anna blir kontaktad av polisen för att delta i utredningen, men kan hon göra det utan att bryta mot reglerna?
I den första boken i serien, Innan snön faller, var jag lite skeptisk mot framställningen av Dalarna (dalkulla som jag är), men i Den ljusaste natten finns inte den där stämpeln av speciell kvar och det uppskattar jag verkligen. Att Säter framställs som en pittoresk liten småstad kan väl alla leva med, och det stör inte alls läsningen. Jag tycker faktiskt mycket bättre om den här boken än den första. Den har något avslappnat över sig i kombination med en rätt bra ihopvävd deckarintrig. Visst, jag gissar vem som är den skyldiga är väldigt tidigt i boken, men jag fortsätter ändå läsa med god behållning för det tillkommer några villospår och några livsöden att engagera sig i under bokens gång. Precis som det ska.
Efter två böcker om Anna Varga känner jag verkligen att det här är en serie i min smak och jag vill absolut fortsätta läsa om Anna Varga och hennes kollegor i Säter. Perfekt avkopplingslitteratur!
(Rec.ex från Bokfabriken.)
4 apr. 2019
kvartalsrapport
Årets första tre månader har passerat och livet och vardagen har väl strulat en del för att sammanfatta så jag tänker att det kanske är rätt skönt att lägga det bakom sig. Nya tag nästa kvartal men första ska januari - mars sammanfattas ur litterär vinkel!
Totalt under dessa tre månader har jag läst och lyssnat på 13 böcker vilket verkligen är lite även för att vara mig. Förra året läste jag 19 böcker under samma period och året där före 16 böcker. Av de 13 lästa böckerna var det bara en enda som var ett recensionsexemplar. Skärpning på den fronten framöver alltså!
Ser man till genre ser det ut så här (ja, jag håller kvar vid min grova genreindelning även i år):
Roman: 3 st
Roman: 3 st
Kortroman: 1 st
Biografi/Självbiografi: 3 st
Biografi/Självbiografi: 3 st
Deckare/spänning: 6 st
Format (även här en fortsatt grov indelning)
Ljudbok: 11 st
Inbundet: 1 st
Pocket: 1 st
När hjärnan vill avkoppling är ljudböcker bäst, så är det bara. Ingen idé att kämpa emot längre.
Länder där böckerna utspelar sig
Sverige: 8 st
Storbritannien: 2 st
Danmark: 1 st
Frankrike: 1 st
Storbritannien: 2 st
Danmark: 1 st
Frankrike: 1 st
USA: 1 st
Hyfsad spridning på så få böcker ändå!
Och så till slut ...
Kvartalets bästa roman: Sorgen bär fjäderdräkt av Max Porter och ett hedersomnämnande till Evelyn Hugos sju äkta män av Taylor Jenkins Reid
Kvartalet bästa deckare/spänning: Vittnet av Terese Driscoll
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)