till minne av en villkorslös kärlek

Jag har läst en del av Gardell tidigare och antingen gillat eller tyckt väldigt mycket om, men nu vet jag inte riktigt vad jag ska tycka. Till minne av en villkorslös kärlek är liksom allting och inget och för mycket och för lite och för, ja jag vet inte.

Första gången jag försökte mig på boken började jag lyssna på den, men Gardells uppläsning var så väldigt intensiv att jag gav upp. Den här gången började jag därför med att läsa den som pappersbok, men Gardells röst och sätt att skriva är så närvarande att jag strax före sidan 100 insåg att det kanske trots allt var bäst att lyssna, så det blev så resten av boken.

Berättelsen böljar fram mellan nutid och dåtid och mellan olika personer i Gardells släkt. Jag tycker om de delar då vi får möta hans släktingar från förr. Jag tycker särskilt mycket om att få möta hans mor och äktenskapet mellan hans mor och far. Det är skildrat med någon slags sårbarhet och öppenhet. Släktens avsky för svaghet och tendens att försköna sanningen - det är något rörande och störande med det. Precis som det ofta är med familjer och släkter. De är liksom alltid både och. Förutom kvinnan Ingegärd, Gardells mor, så är det som ett porträtt över så många kvinnor av sin tid. Kvinnor som ger upp sin karriär när barnen kommer, som blir förminskade, som blir lämnade, som försöker hålla ihop och gör det för att de måste, kvinnor som kunde ha blivit så mycket mer och som när seniliteten slår till ändå framhärdar i önskan om att få vara fria. På så vis är boken stark.

Det jag inte tycker om är det som väl är någon slags ramberättelse om Jonas Gardells död genom en trafikolyckan vid cirkulationsplatsen i Arboga 1998. Jag förstår inte poängen med den. Tröttnar alltid lite när den kommer på tal. Boken är också babblig. Lite som ett rörigt scenframträdande och det hade jag inte stått ut med i längden om jag läst själv. Gardells speciella sätt att i tal föra fram sin text behövs.

Ja, som ni förstår lämnar den här boken mig med ett väldigt blandat intryck. Här finns avsnitt och scener som är så rörande och hjärtskärande och så finns det delar jag helst bara hade strukit. Om jag bara fokuserar på det som är bra, det som handlar om hans mamma så är det fantastiskt, men det räcker inte för något riktigt toppbetyg, tyvärr.