31 aug. 2012

Lycka är ...

... att komma hem och hitta ett recensionsexemplar av Linn Ullmanns Det dyrbara på hallmattan. Äntligen har den kommit!

30 aug. 2012

28 aug. 2012

blogger vs. blogg.se



Nu har jag hållit till här på Blogger i lite drygt tre veckor. Ångrar jag bytet från blogg.se? Nej, inte en sekund!

På blogg.se tvingades jag nöja mig med någon av gratismallarna och kunde inte ändra utseendet eftersom jag inte alls förstår hur man håller på och ändrar med hjälp av koder och märkliga tecken. Det funkade bra i några år, men ju mer jag läste andra bloggar desto mer ville jag också ha en blogg som kändes mer som jag, mer personlig. Det har jag fått här på Blogger och det är ju busenkelt att ändra utseendet och lägga till funktioner och listor och annat. En helt ny (blogg)värld!

Det är också mycket enklare att se kommentarer och att svara på kommentarer. Det gillar jag för det blir en mer aktiv blogg på det sättet. Fler besökare har jag också fått och det känns ju hur kul som helst!

Appen då? Jo, den är smidig, men det är kanske den funktion som skiljer sig minst från blogg.se. Det är helt enkelt inte lättare att blogga från datorn om man skriver lite längre inlägg, men för korta små inlägg funkar ju appen bra. Bloggers app är mycket bättre på att ladda upp bilder och det är ett stort plus eftersom det mest är bildupplägg jag använder appen till.

Finns det då inget jag saknar med blogg.se? Jo, att de inte var kopplad till Google eftersom jag egentligen inte tycker om att Google vet så mycket om mitt liv. Förutom det - ingenting.

27 aug. 2012

hyllning i repris


Torka aldrig tårar utan handskar : 1, Kärleken (inbunden)
Jonas Gardell är arg. Fäller tårar. Det kan man läsa i intervjun i Vi Läser. Jag läste intervju efter att jag läst Torka aldrig tårar utan handskar 1. Kärleken, första delen i hans stora romanprojekt om när HIV/Aids kom till Sverige, till Stockholm, till hans vänner. Man behöver inte läsa intervju för att märka att Gardell vill göra upp med sin ilska, det märks även i boken och det är ingen nackdel. Det ger nerv till texten och jag kan verkligen förstå hans ilska efter att ha läst boken.
 
Jag har många gångar fascinerats över Gardells förmåga att med relativt få ord och ett okomplicerat språk förmedla känslor av utsatthet och utanförskap och det lyckas han mycket bra med även i Torka aldrig tårar ... Huvudkaraktärerna är Rasmus och Benjamin. Rasmus från värmländska Koppom, endabarnet, den väl omhändertagne, som måste lämna (fly) från den lilla orten till storstaden för att kunna vara den han är. Benjamin, ett nitiskt Jehovas Vittne som bor i den storstad som Rasmus längtat till, men som ändå inte kan ge sig hän, leva ut. I boken finns även en rad andra, som Paul, öppet homosexuell och den som på olika sätt ger Rasmus och Benjamin en första inblick i de homosexuellas värld i ett Stockholm som såg så annorlunda ut i början av 80-talet.
 
Det är tiden precis innan HIV/Aids har upptäckts, men det börjar komma rapporter från USA om en sjukdom som sprids bland de homosexuella, men ingen bryr sig särskilt mycket om de tidiga varningssignalerna. Männen träffas i parker, på bastuklubbar, på kända adresser. Ingen frågar efter kondom, ingen använder kondom. Det är korta snabba möten utan några planer på att avslöja vem man är, inga namn är nödvändiga. Fyra år tidigare var homosexualitet fortfarande ansett som en sjukdom. Läkare vägrar behandla de som tidigt insjuknar i den sjukdom som skall ta så många unga mäns liv. Kvällstidningar bedriver hetsjakter och myndigheter räknar inte alls med några homosexuella par. Det är en sorglig berättelse både som bok och som samhällshistoria. Det är viktigt att någon skriver om det som skedde och kanske är det få eller ingen som är mer lämpad än Jonas Gardell.
 
Del 1 Kärleken är minst sagt  läsvärd, men kanske ännu mer så är den viktig, och det gör mig inget alls att det tydligt märks att boken är en slags upptakt inför de kommande två delarna. Detta är ju en roman i tre delar och jag önskar så att de andra två delarna gick att läsa nu på en gång, men de kommer under 2013. Känner mig fylld av någon slags sorgsenhet efter att jag läst boken. En känsla som hänger samman med den svenska historien. Det finns så mycket vi inte vill låtsas om, så mycket som inte passar in i bilden av oss själva som liberala och öppna. Det finns så många rester kvar av vårt mörka arv, så mycket som är värt att bearbeta och skriva om. Gardells bok är därför välkommen och jag hoppas att ännu fler än hittills skall börja skriva skönlitterärt om olika delar av den obekväma svenska historien.

(Inlägget är en repris och publicerades tidigare på min gamla blogg http://bohemianrhapsody.blogg.se. Eftersom jag inte fick boken som recensionsexemplar bloggade jag om den så snart jag läst den.)



26 aug. 2012

en tävling till

Fiktiviteter firar födelsedag i dubbel bemärkelse med en enkät som samtidigt är en tävling och eftersom jag nu är på tävlingshumör hänger jag på och svarar på den lilla enkäten.

Vilken var din bästa bok i sommar?
Jag har läst många bra böcker i sommar, men Stål av Silvia Avallone var allra bäst. Jag känner att jag verkligen tjatat om hur bra den är. :)

Vad ser du fram emot att läsa i höst?
Jag ser fram emot att springa på oväntade böcker på biblioteket, kanske låna mer böcker som är utanför min bekvämlighetszon, inte minst geografiskt. Om jag ska nämna en bok som jag verkligen längtat efter så är det Linn Ullmanns Det dyrbara (ja, jag vet, ännu en bok jag tjatat om ...)

Har du planerat något läsprojekt i höst?
Jag är med i Tre på tre hos Pocketlover och skall läsa böcker från Nordafrika. Det ser jag fram emot!

Finns det någon av dig ännu oläst författare som du skulle vilja stifta bekantskap med i höst?
Ja, alla i Tre på tre-utmaningen faktiskt: Nawal El Saadawi, Hisham Matar och Tahar Ben Jelloun (som jag kanske har läst något av innan, men jag är osäker).

Vilken bok skulle du vilja tipsa alla om att läsa i höstrusket (/höstsolen)?
För de där riktigt grådisiga novemberdagarna då man behöver muntras upp och man bara vill ha en mysig liten bok som får en att le så rekommenderar jag Karin Brunk Holmqvists Potensgivarna. Om en deckare lockar mer så blir mitt tips valfri bok av Håkan Östlundh.

tävling

Det dyker upp tävlingar lite då och då i bloggvärlden och jag deltar inte särskilt ofta, men nu när man tävla om Sju jävligt långa dagar av Jonathan Tropper hos Västmanländskan känner jag att jag bara måste delta! Har tänkt läsa Troppers bok i evigheter men det har aldrig blivit av och det är en bok jag verkligen vill läsa så jag är med viss självklarhet är jag med och tävlar. Lite annorlunda tävlingsuppgifter piggade också upp.

Vill du också ha chans att vinna Troppers bok? Klicka här så kommer du direkt till Västmanländskans trevliga bokblogg!

i gryningen tror jag mamma ska väcka mig

I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig (e-bok)
I gryningen tror jag mamma ska väcka mig av Christina Wahldén är som upplagd för läsning med helklass och därtill hörande diskussioner. Det känns också som att boken medvetet är skriven av den anledningen vilket gör att den kanske inte går så mycket på djupet utan mer visar på de orättvisor som finns och de hemskheter som sker i Kongo och sedan är det meningen att läsaren själv skall gå vidare och söka fakta och diskutera.

Bokens huvudperson är Ombeni som ser sin familj bli mördad på det mest fruktansvärda sätt hemma i Kongo (jag var faktiskt tvungen att sluta läsa ett tag för det var så hemskt). Hon och hennes systrar tvingas följa med rebellerna och de utsätts för grova övergrepp. Ombeni lyckas fly, blir gatubarn, möter en man från FN som också förgriper sig på henne. En nunna blir hennes räddning och hon lyckas ta sig till Sverige. Hamnar i norra Sverige, går på gymnasiet, men ständigt finns de otäcka bilderna närvarande i hennes huvud och ingen förstår vad hon varit med om.

Boken kunde ha varit lite skarpare i sin kritik även mot mottagandet och livet i Sverige. Det blir lite för mycket att allt är OK i Sverige och här finns inga problem, men i övrigt är det här en klart läsvärd ungdomsbok.

24 aug. 2012

bokbloggsjerka 24 - 27 aug


Som vanligt på fredagar är det jerka och jag tänker självklart vara med!

Vilka böcker önskar du att du ännu inte hade läst?

Oj, det här var inte lätt! Det beror lite på. Jag skulle kanske önska att jag ännu inte hade läst den där boken som fick mig att bli bokmal bara för att jag skulle vilja uppleva den känslan igen. Helt ärligt kan jag dock inte komma på vilken bok det skulle vara eftersom böcker alltid varit en naturlig del av mitt liv (tack mor och far för högläsningen av barnböcker!). Nevil Shutes På stranden (On the Beach) var en av de första böcker jag lånade på "vuxenavdelningen" och jag tänker fortfarande på den förvånansvärt ofta så det är uppenbarligen en läsupplevelse jag bär med mig och som garanterat fick mig att fortsätta läsa vuxenlittertur. Den boken skulle jag vilja ha oläst för att kunna läsa den nu istället. Något säger mig att det är stor skillnad på att läsa den som nybliven tonåring i nittiotalets början och att läsa den som 30-plussare tjugo år senare. 

Ska jag göra det hela lite mindre komplicerat säger jag Stål av Silvia Avallone av den anledning att jag nog aldrig har läst en bok som så skickligt skildrat en tryckande stämning i en stad och det gjorde stort intryck på mig. 

23 aug. 2012

en boklig afton


Kvällsjobbar lite med att klicka hem böcker till "biblioteksskrubben" som jag även detta läsår ansvarar för. Den typen av kvällsjobb passar mig perfekt! :) Hoppas eleverna blir lika glada som jag över fyrtiosex nya fräscha böcker på hyllorna!

Har också tittat igenom seminarieprogrammet för fredagen och när jag markerat alla intressanta seminarium insåg att jag visst glömde det där med lunch ... Men med några dietbars från Naturdiet eller liknande i väskan klarar man väl det? Det är ju bara Bokmässa en gång om året! Tänker nog inte göra några planer för torsdagen utan satsar istället på att bara besöka montrar och stanna till vid de monterprogram som verkar intressanta. Det tar ju sin tid det med! :)

Har också hämtat ut ett recensionsexemplar på posten idag och nu är det nog dags för en kvällskaffe och lite läsning i soffhörnet. En riktigt bra torsdagskväll det här!

22 aug. 2012

Utmaning - 8 fakta om mig själv

Jag har blivit utmanad av Bokhyllan i Pepparkakshuset.

Regler: Bloggaren skriver 8 fakta/vanor om sig själv. Den som blir utmanad skriver ett eget blogginlägg om sina 8 fakta/vanor och skriver in dessa regler. I slutet av inlägget skriver du 4 personer som du utmanar och skriver deras namn. Glöm inte att lämna en kommentar om utmaningen hos dem så att de vet att de blivit utmanade och läser ditt blogginlägg.

Ja, då ska vi se ....

1. Jag drömde om att bli bibliotekarie tills jag gjorde två veckors PRAO på biblioteket och makulerade böcker mest hela tiden. Efter det kändes inte bibliotekarie som ett lockande yrke, men jag uppskattar själva biblioteket och är där flera gånger i veckan.

2. Jag tycker egentligen inte om smaken av te, men jag gillar känslan av att hålla i en varm temugg så jag dricker en del te under de kalla månaderna. En kopp Kusmi är aldrig fel!

3. Fram till för ca fem-sex år sedan läste jag i princip aldrig deckare och hade en massa fördomar om genren. Nu gillar jag verkligen deckare!

4. Jag blev så betagen av området runt Matmata i Tunisien att jag räknar det som mitt livs enda andliga upplevelse.

5. Trots att jag älskar böcker blir jag stressad av att ha för många olästa böcker liggande hemma och just nu är det faktiskt mer stress än nöje att titta på att-läsa-högen. Kan hända att jag lämnar någon/några böcker till bokbytarhyllan.

6. Jag skulle hemskt gärna vilja ha en hund. I den bästa av världar en Engelsk bulldogg, men om det någon gång blir en hund är det troligt att det blir en betydligt mindre ras.

7. Pocket är det allra bästa bokformatet enligt mig. Excess, e-böcker, inbundet - det funkar men pocketboken är bättre i storlek, tyngd och läsbarhet. I min bokhylla finns absolut mer pocket än inbundet.

8. Jag tränar flera dagar i veckan och försöker variera min träning med Body Pump, Spinning och Body Balance, men jag skulle aldrig få för mig att gå på ett pass Zumba.


Vilka jag utmanar? Den som känner sig manad! (Jag har för dålig koll på vilka som redan har svarat.)

Så glad!

Bok & Bibliotek

Knappt så jag tror det är sant men snälla chefen har bestämt att jag och fem till kollegor får åka på Bokmässan - tjoho! Två dagar till och med! Seminarier ena dagen, mässgolvet andra dagen. Gissa om jag är glad!

20 aug. 2012

tre på tre

I somras deltog jag för första gången i en av bokbloggosfärens läsutmaningar. Då var det klassiker i Lyrans klassikerutmaning som gällde och det gav mersmak. Nu har jag sett en annan rolig läsutmaning som jag efter en del funderande bestämt mig för att haka på - Tre på tre hos Pocketlover. Så här går det till (kopierat från Pocketlovers blogg):

TRE PÅ TRE

Det hela är mycket enkelt. Du kan välja att läsa en trilogi, tre böcker av samma författare, tre böcker i samma genre, de tre första i en serie, tre böcker från samma land, tre som börjar på samma bokstav - you name it! Och de tre du väljer ska du slutföra inom tre månader.

Vi drar igång första september och avslutar sista november.


Jag har bestämt mig för 3 x Nordafrika och de här böckerna:

Min mamma av Tahar Ben Jelloun
Den stulna romanen av Nawal El Saadawi
Analys av ett försvinnande av Hisham Matar

Ser fram emot intressant höstläsning!

Böcker kräva dessa drycker

Vad vore livet utan böcker? Vad vore läsning utan latte? Här är hemmets två mest älskade materiella ting:

19 aug. 2012

Augustenbad en sommar

Augustenbad en sommar (inbunden)
Augustenbad en sommar är en långsam och lite småtrist bok som jag ändå tycker om. Anneli Jordahl tar mig med till en liten kurort där doktor Liljedahl tror blint på vattnets läkande kraft. Under sommaren bor alltifrån syfilissjuka till alkoholister på Augustenbad och lindas in i iskall lakan och dricker källvatten. Allt och alla kan botas av vatten. Det enda undantaget är cancersjuka.

Huvudpersonen, poeten Andreas Öman, har fått ett ultimatum av sin fru - han måste bli nykter. Eftersom han själv är utan pengar betalar hennes familj en tremånadersvistelse på Augustenbad åt honom. Han genomlider behandlingen, promenerar omkring och leds. Blir bekant med rättsrådinnan Amanda Eggers trots att doktor Liljedahl avråder. Andreas och glansstrykerskan Marias vägar korsas också och midsommaraftonen avlöper som midsommaraftnar så ofta har gjort och med den konsekvens som ibland är oundviklig.

Jordahl skildrar skickligt klasskillnaderna på kurorten. De olika byggnaderna. Vem som får och bör samtala med vem och om vad. Sjukdomarnas olika status. Lika skickligt skildrar hon den leda som både Andreas och de andra upplever under den långa vistelsen. Gästerna fuskar, bryter mot reglerna, sköter inte sina möten med doktorn, rent av ifrågasätter doktorn. Det är dessa delar som är bokens styrka och de är dem som gör att jag tycker ganska bra om boken. Lika bra som Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet) är den dock inte. Långtifrån faktiskt.

18 aug. 2012

det där med högar och travar ...



Jag gillar inte att ha för många oläst böcker liggandes i travar här hemma. Blir stressad av det. Just nu är det alldeles för många böcker, så för att skapa lite mer lugn och harmoni bestämde jag mig för att lämna tillbaka låneböckerna. När jag så stod där vid återlämningsautomaten kunde jag inte lämna tillbaka Augustenbad en sommar. Den verkar ju så bra. Sedan gick jag förbi hyllan med nya böcker och där stod Lotta Lundbergs Ön. Den följde visst med hem ... Nåja, nu är det i alla fall bara två låneböcker! :)

17 aug. 2012

bokbloggsjerka 17 - 20 augusti



Första arbetsveckan är till ändå och jag kopplar av i soffan med veckans jerka där Annika undrar:

hur ni gör för att komma ihåg saker som ni kommer på att ni vill skriva ett inlägg om i samband med t.ex. recensioner eller liknande. 

Jag skriver oftast mina inlägg så snart jag läst ut en bok och det som står i mina inlägg är således de intryck jag fått och det jag kommer ihåg under skrivandet. Det kanske inte är det allra mest effektiva om man är ute efter en djup analys, men jag skriver inte analyser. Min inlägg är mer mina spontana tankar och bestående intryck. Skulle jag satsa på djupdykningar skulle lästakten minska drastiskt och jag skulle se läsningen mer som ett jobb än som ett avkopplande nöje.

I den mån jag ändå försöker mig på några minnesknep består det av att jag viker hundöron. Hundöron nertill på sidorna i mina böcker betyder "här slutade jag läsa sist" och upptill på sidan betyder "här finns något jag reagerade på". I biblioteksböcker viker jag så klart inga hundöron och gör inga andra kom-ihåg-anteckningar heller.

15 aug. 2012

aphuset

Aphuset (inbunden)

Isabel Duncan jobbar på ett språklaboratorium och har lärt ett antal bonoboer, en slags människoapa, att samtal med hjälp av teckenspråk. En dag exploderar en bomb i anläggningen och aporna försvinner från området efter att en okänd person har köpt dem. Isabel, som skadas svårt i explosionen, är förkrossad och orolig för sina apor. Vad som hänt med aporna uppdags snart - de är huvudpersoner i en dokusåpa där tittarna dygnet runt kan titta på aporna inne i det specialbyggda huset. Apornas vidlyftiga sexliv lockar tittare och snart teckentolkas också programmet för att tittarna skall veta vad bonoboerna säger. Isabel åker till staden där dokusåpan spelas in för att, tillsammans med några bundsförvanter, försöka få tillbaka aporna.

Parallellt med Isabels berättelse möter vi också journalisten John, som på uppdrag av sin tidning besöker Isabel och aporna samma dag som explosionen sker. En illmarig kollega lyckas sno Johns story och han får strax därefter sparken. Efter mycket om och men och en flytt till LA, får han via en illa ansedd skvallerblaska tillbaka uppdraget att bevaka aporna, fast nu utifrån dokusåpaperspektivet. Naturligtvis korsas Johns och Isabels vägar än en gång.

Det är ganska trevlig bok, särskilt avsnitten med aporna. Jag har alltid gillat att titta på dokumentärer och naturfilmer om människoapor av olika slag så jag hade gärna sett ännu mer av aporna i boken.. Delarna i boken där aporna samtalar med och umgås med Isabel bygger på riktiga forskningsresultat och jag tycker det är så häftigt att människor och apor kan kommunicera så bra med varandra.

I övrigt har Aphuset av Sara Gruen några problem. Persongalleriet är för stort och det gör att vissa trådar blir mindre intressanta och att många personer knappt utvecklas alls. Isabels assistent förblir till exempel rätt platt och genomgående är de onda onda och de goda goda, med undantag av den man som är Isabels chef och pojkvän. Även om boken är lättsam och charmig innehåller den uppenbar kritik mot dels det ökande utbudet av dokusåpor och dels hur (vissa) människor tycker att de kan behandla djur. Detta hade dock kunnat var vassare formulerat och på så sätt varit en mer bärande del av berättelsen. Romanen blir lite otydlig och jag hade föredragit en mycket allvarligare ton. Inslagen av spänningsroman är inte heller något jag applåderar, även om själva explosionen i börjar fungerar riktigt bra och driver berättelsen framåt.

Jag älskade Gruens Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow (Water for Elephants), men Aphuset lyfter tyvärr aldrig riktigt och omdömet blir ett OK, men inte mer än så.

Rec.ex. från Bazar.

14 aug. 2012

jaha, nu fattar jag!



Min tekniska utveckling tar ännu ett steg framåt. Äntligen har även jag fattat hur man lånar e-böcker till sin Iphone! Elib, Bluefire och jag kanske kommer att bli bästa vänner och vem vet, kanske det så småningom dyker upp en läsplatta även hemma hos mig (men det kommer nog att dröja).

Har köpt någon e-bok via Dito tidigare, men att kunna låna helt gratis känns ju onekligen bättre. Bibliotek är verkligen något att värna om!

13 aug. 2012

Jag har bestämt mig ...

Eld (kartonnage)  Hungerspelen : trilogin (inbunden)

... för att faktiskt inte läsa ut Eld av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Jag tyckte Cirkeln var en väldigt bra ungdomsbok och jag tycker detsamma om Eld (åtminstone efter de ca 250 sidor jag läst), men det är just det att det är en ungdomsbok som gör att jag inte kommer att läsa ut den. Det är inget fel på ungdomsböcker, men helt ärligt, jag är ingen ungdom längre. Jag tänker på ett annat sätt, känner på ett annat sätt och då blir ungdomsböcker ibland lite för  ...ja, låt oss säga platta.

Vet att många inte håller med mig. Vet att många tycker att vi lärare skall konsumera mängder med ungdomsböcker. Det är en god tanke, och visst vill jag ha viss koll på det som ungdomar läser, men jag vill också läsa för att det skall ge mig som person något. Jag ÄR ju inte lärare, jag JOBBAR som lärare. Det är inte ett kall för mig, det är ett yrke och att skilja på arbete och fritid blir allt viktigare för mig. Dessutom arbetar jag på gymnasiet och de elever som läser (vilket är skrämmande få) börjar då lämna ungdomsböckerna och gå vidare i sin läsning. Ett naturligt steg tycker jag och något som vi också uppmuntrar under kurser i t ex svenska och engelska.

Med risk för att nu har gjort någon lite smått irriterad säger jag också att jag, av samma anledning som ovan angetts, inte kommer att läsa del två och tre i Hungerspelentrilogin. Det räcker så bra med den första delen.

Så, nu har jag lättat mitt hjärta! :)

11 aug. 2012

Lagerlöf & Söderberg

Det ser inte ut att bli någon mer klassisk roman läst denna klassikersommar, men noveller är inte fy skam det heller. Köpte Novellix klassikerfyra för någon vecka sedan och de två första bloggade jag om här. Nu har jag läst de två andra och jag tycker nog att de var snäppet vassare.

Spökhanden (häftad)  Med strömmen (häftad) 

Selma Lagerlöf är en sådan där författare som jag vill älska mer än vad jag gör eftersom jag tycker Lagerlöf som person är så intressant. Hennes romaner har jag dock lite svårt för, men novellen Spökhanden var mer i min smak. Den har, som så ofta hos Lagerlöf, ett övernaturligt inslag. I detta fallet är det en hand med krokiga och ringbeklädda fingrar som sägs visa sig så snart någon i rummet far med osanning. Vad handen symboliserar är inte svårt att räkna ut och det klargörs också tydligt i slutet, men jag säger inget utan låter er läsa själva. :)

Hjalmar Söderbergs novell Med strömmen har jag nästan svårt att säga något om för min upplevelse blev så  personlig och stark. Jag kände mig så träffad av Gabriel Mortimers känsla av att livet passerar som en parentes för precis den typen av känsla och existentiella ångest känner jag också emellanåt. Novellen är fylld av symbolik, men jag vill inte fördjupa mig i dem. Det räcker alldeles tillräckligt att känna att en novell från 1903 fortfarande berör eftersom den tar upp djupt mänskliga frågeställningar. Vad är meningen med livet? Vad fyller vi vårt liv med? Ska man driva med strömmen eller ro mot den?

10 aug. 2012

bokbloggsjerka 10 - 13 augusti



Det sägs att hjärnan inte förstår ordet inte, men när det gäller böcker förstår min hjärna det ordet alldeles utmärkt och det är ju tur med tanke på veckans bokbloggsjerka:

Vilka böcker tänker du inte läsa och varför? Ge exempel på tre stycken.

Jag tänkte direkt på den omtalade boken om kungen, Carl XVI Gustaf - den motvillige monarken av Sjöberg/Rauscher/Meyer. Oberoende av om bokens innehåll är sant eller inte, omoraliskt eller inte så boken är för mig totalt ointressant.

En annan gubbe som jag inte heller lockas att läsa mer om är Göran Persson. Hans bok Min väg, mina val bjuder säkert på en hel del insyn bakom kulisserna och inblickar i politiskt intrigmakeri, men hur spännande nu detta än låter för andra så kan jag personligen känna att gäspning kommer redan nu.

Min sista tänker-inte-läsa-bok blir Jan Guillous Brobyggarna. Tänker faktiskt inte läsa någon bok alls i hans tänkta mastodontserie. Det är inte bara för att omslaget är så (obeskrivligt) fult, det är också för att jag försökt mig på flera av Guillous tidigare böcker, men aldrig läst ut en enda av dem. Det är något med hans sätt att skriva som inte funkar för mig.






9 aug. 2012

booked!



Åh, så glad jag är över att vara en av dem som får Christos Tsiolkas Örfilen från Booked! Det är en av höstens böcker som jag verkligen sett fram emot att läsa och nu dimper den ner i min brevlåda om bara några dagar. Jag tackar och tar glatt emot! Känns extra kul att jag nu hinner läsa den innan TV-serien visas på SVT.

8 aug. 2012

Fågelskådning



Börjar jobba igen på onsdag nästa vecka och borde alltså verkligen passa på att ta vara på de sista lediga dagarna med ostörd läsning. Men vad gör jag? Spelar Angry Birds. Läsningen har varit splittrad de senaste dagarna, men vad annars att förvänta sig när jag som i trans försöker döda grisar med hjälp av diverse fåglar ... Jaja, spelmanin brukar stilla sig efter någon dag och jag har läst en hel massa riktigt bra böcker i sommar så kanske behöver hjärnan vila lite.

7 aug. 2012

en magisk senhöst

Högskolan på Gotland / Gotland University

Först kom jag inte in och tänkte att det var strunt samma. Det är ju inte som att jag måste läsa fler högskolekurser. Så kom antagningsbesked 2 och då kom jag in. Nu kan jag ju inte motstå! Kursen jag pratar om är Magi, religion och ritual (7.5 hp) som ges på distans via Högskolan på Gotland under v. 46 - 3. Massor av intressant litteratur verkar det vara och jag har ju verkligen inget emot att fördjupa mig i folkliga föreställningsvärldar förr och nu (som de uttrycker det i kursbeskrivningen).

Kursen räknas till ämnet etnologi och det är i sig intressant. Visserligen har jag så klart stött på en hel del etnologiska synsätt under mina religionsstudier, men jag har aldrig läst en kurs direktkopplad till etnologiämnet. Förhoppningsvis kan det ge lite nya infallsvinklar. 

Någon psykologikurs ser det däremot inte ut att bli. Lite synd kanske eftersom jag (troligen) behöver 7.5 hp till för min lärarbehörighet i ämnet, men samtidigt är jag inte supersugen på att läsa mer psykologi just nu, så jag känner mig inte ett dugg ledsen. Kurser man läser för nöjes skull är alltid mycket roligare än pliktläsningskurser. 

6 aug. 2012

den femte årstiden

Den femte årstiden (pocket)

Det är sällan jag blir direkt illa berörd av en deckare, men Mons Kallentofts Den femte årstiden lämnar en bitter eftersmak. Det finns en del brutala scener i boken som jag nu måste försöka tränga undan för att slippa ha dem på hjärnan när jag skall gå och lägga mig (mardrömsvarning!). Tur att detta inte var en kvällsläsningsbok!

Förutom obehagliga scener av värsta sexualsadistiska sort, blir jag också illa berörd över hur män med makt tycker att de ska kunna bete sig hur som helst. Att de som kommit upp sig i samhället skall gå fria från misstankar. Jag irriterar mig också på det hemliga sällskap de alla tillhörde under sin studietid. Varför blir jag irriterad på dessa saker? Jo, för att de titt som tätt, världen runt, kommer fram att det är så här det går till. Detta hålla-varandra-bakom-ryggen måste ju ha någon gräns kan jag tycka. När någon går helt överstyr måste andra reagera och agera. Så borde det i alla fall vara i den bästa av världar.

Ja, nu är ju det här en deckare så jag skall väl inte säga mer om handlingen. (Har nog redan sagt för mycket i min ilska ...)

Något jag dock kan kommentera utan spoilervarning är Kallentofts språk. Minns att jag blev helt betagen när jag läste Midvinterblod, ingen annan i genren skrev på det sättet. Så är det fortfarande, men nu jag tycker det är svårt att komma in i hans böcker på grund av språket. Det blir alltid lite segt i början. Så många tankar som svävar omkring och korta meningar staplade på varandra. Kallentofts språk passar dock utmärkt för uppläsning och Torsten Wahlund gör det mästerligt. Oavsett om jag läser själv eller lyssnar till Wahlunds brummande stämma finns det dock en sak som jag hoppas försvinner från Kallentofts framtida böcker - de eviga viskandet från de döda. I Den femte årstiden hoppade jag helt över alla dessa kursiverade avsnitt och jag kan inte säga att det på något sätt förstörde läsupplevelsen.

Men, sega inledningar eller ej, jag kommer definitivt att fortsätta läsa om Malin Fors, Zeke och de andra på Linköpingspolisen för de har blivit som gamla bekanta och jag vill inte sluta följa dem. Nästa serie har de fyra elementen som tema och första boken i den serien finns redan utgiven - Vattenänglar.



5 aug. 2012

Ett första försök


En teknisk analfabet tar ett stort steg och byter från blogg.se till blogger. Inte så stort för många andra kanske, men ett jättekliv för mig. Får se hur det här går, men jag är i alla fall rätt nöjd med mitt första designförsök och tror nog att bloggen kommer att kännas lite mer personlig nu. Men lite läskigt känns det allt ...

Vad tycker ni andra? Bättre än på blogg.se?