Lagerlöf & Söderberg

Det ser inte ut att bli någon mer klassisk roman läst denna klassikersommar, men noveller är inte fy skam det heller. Köpte Novellix klassikerfyra för någon vecka sedan och de två första bloggade jag om här. Nu har jag läst de två andra och jag tycker nog att de var snäppet vassare.

   

Selma Lagerlöf är en sådan där författare som jag vill älska mer än vad jag gör eftersom jag tycker Lagerlöf som person är så intressant. Hennes romaner har jag dock lite svårt för, men novellen Spökhanden var mer i min smak. Den har, som så ofta hos Lagerlöf, ett övernaturligt inslag. I detta fallet är det en hand med krokiga och ringbeklädda fingrar som sägs visa sig så snart någon i rummet far med osanning. Vad handen symboliserar är inte svårt att räkna ut och det klargörs också tydligt i slutet, men jag säger inget utan låter er läsa själva. :)

Hjalmar Söderbergs novell Med strömmen har jag nästan svårt att säga något om för min upplevelse blev så  personlig och stark. Jag kände mig så träffad av Gabriel Mortimers känsla av att livet passerar som en parentes för precis den typen av känsla och existentiella ångest känner jag också emellanåt. Novellen är fylld av symbolik, men jag vill inte fördjupa mig i dem. Det räcker alldeles tillräckligt att känna att en novell från 1903 fortfarande berör eftersom den tar upp djupt mänskliga frågeställningar. Vad är meningen med livet? Vad fyller vi vårt liv med? Ska man driva med strömmen eller ro mot den?