29 apr. 2013

kärringar

Kärringar (inbunden)

På en latinkurs i Oslo möts fyra rätt olika kvinnor, Fröydis, Celeste, Ella och Jenna. De har alla på olika sätt drabbats av männens framfart. Inte sina egna män, utan män de mött i andra sammanhang privat eller i yrkeslivet. De bestämmer sig för att bilda en liga och gå till handling mot dessa män, knäcka deras självgodhet. De kallar ligan för Kärringar för det är exakt vad de tänker bli.

Kärringar tar sig till en början an en man på kommunen som inte vill låta Jennas allt mer senila mamma få en plats på ålderdomshem eftersom Jenna finns och som kvinna borde kunna ta hand om sin mamma. Det blir en rätt lustig aktion med svarta kåpor och picknick i korridoren, men mannen får sig en tankeställare. Därefter tar sig Kärringar an ett flertal män som alla förstört för kvinnorna och förringat dem för att de är just kvinnor. Fallen blir alltmer allvarliga och aktionerna mindre lustiga och mer handgripliga.

Kärringar av Helene Uri är en komisk men djupt allvarlig bok. Alla dessa män som med självklarhet tycker att de skall kunna ta sig fram bara för att de är just män, som reser sig från konferensbordet och går ut med de andra männen medan kvinnorna plockar bort fikat. Vad ska man göra med dessa män? Boken är en feministisk känga till de underliggande patriarkala strukturer som finns i samhället och som styr vår vardag men samtidigt är det en klart roande bok och jag gillar verkligen Uris sätt att skildrar både kvinnorna och männen. Som en motvikt mot alla skurkar till män finns Fröydis stora kärlek Anders. Han behövs för att dra alla över en kam är inte riktigt rättvist och hade gjort boken alldeles för endimensionell. Kvinnorna har också sina sidor. En av dem har t ex en son som hon inte talar med andra om.

Jag har tidigare läst Honungstungor av Helene Uri. Även det en intressant bok med ett tydligt budskap som i den boken handlar om kvinnors ytliga vänskapsband. Uri är en författare jag varmt rekommenderar och gärna vill läsa mer av.

(Rec.ex från Norstedts.)

27 apr. 2013

bokbloggsjerka 26 - 29 april

jerka11

Veckans bokbloggsjerka vill man ju inte missa!

Hur viktiga är böckernas förord egentligen? Läser du dem eller skippar du dem helt och hållet?

Om det är förord till klassiker kan jag läsa dem. Ofta kommenterar den som skriver förordet klassikerns författare, tid, innehåll och dess kontext och jag tycker det kan vara relativt givande, men det måste vara intressant skrivet. Inte knastertorr akademikerprosa. Förord till en ny roman skulle jag inte läsa. Finner liksom ingen anledning till det. När det gäller facklitteratur struntar jag i de flesta förord, om det inte varit så att en föreläsaren på någon kurs rekommenderat förordet.

25 apr. 2013

bokleverans

Ibland är det inte så där superkul att vara på jobbet och då blir jag extra glad över att det helt överraskande ligger ett fint bokpaket och väntar på hallmattan när jag kommer hem.





23 apr. 2013

Metaforernas afton

Världsbokdagen firas självklart på biblioteket med författarbesök!

sorgsna själar

Sorgsna själar (häftad)

Ibland är det svårt med böcker. De kan vara bångstyriga och ställa till det lite för läsaren. Det är precis vad som händer när jag läser Sorgsna själar av Léonora Miano. Först hänger jag inte riktigt med på vilka alla de olika personerna är och hur de förhåller sig till varandra. När jag väl fått kläm på dem inser jag att jag finner dem ointressanta. Faktum är att hela berättelsen går mig lite förbi och jag har funderat på varför. Svaret? För att jag finner temat med afropéerna så mycket intressantare än berättelsen i sig. Jag skulle vilja läsa mer om det, sätta mig in i hela problematiken. Läsa en avhandlingen, en sociologibok, se en dokumentär. Låta hjärnan översköljas med information om det komplexa samspelet mellan gamla kolonialstater och Frankrike.

Men, är det inte så mycket intressantare att lära sig om sådant via skönlitteraturen? Jo, det brukar ju vara det, men det är något med Mianos bok som gör att den skönlitterära formen känns underordnad. Nästan som att hon själv hellre hade skrivit en reportagebok eller liknande.

För de som är mer insatta i afropéfrågan blir troligtvis Mianos bok en helt annan upplevelse än vad den blev för mig. Är det då en dålig bok? Nej, absolut inte. Jag tror att många kommer att skriva mycket positivt om boken och det med rätta. Min personliga "jag vill lära mig mer"-upplevelse ser jag också som ett tecken på att detta är en bok värd att fundera vidare kring.

För den som undrar vad boken handlar om kan ni läsa mer om boken här.

(Rec.ex från Sekwa)

20 apr. 2013

bokbloggsjerka 19 - 22 april

jerka11

Det går lite trögt med både bloggandet och läsandet för tillfället. Mycket på jobbet och dessutom besked om  att varsel på deltid är att vänta för många. Inte kul. Tur att bokbloggsjerkan finns och muntrar upp!

Att bokomslaget är viktigt för många har jag förstått, men hur viktig anser du att bokens titel är?

Jag tänker mig in i situationen att jag går på biblioteket och har tänkt låna hem några böcker. De flesta böcker på biblioteket står med ryggen mot läsaren så det som syns är författarens namn och titeln. Har då titeln någon betydelse? Klart den har! Det är ju titeln som gör att jag väljer att dra ut boken från hyllan. Skulle jag då välja att ta låna en bok bara på grund av titeln? Troligtvis inte, baksidestexten är i det skedet betydligt viktigare, men precis som med bokomslag är också titeln viktig. På samma sätt fungerar det för mig i bokhandeln också. Titel, omslag och baksidestext - allt spelar roll. Jag är helt övertygad om att jag säkert missat en del bra böcker på grund av att någon eller alla av dessa komponenter inte tilltalat mig, men å andra sidan gäller ju också det omvända. Man har ju gjort några felköp/fellån i sina dar ... :)

17 apr. 2013

pliktläsning

Det är ju inte alltid man kan och får läsa det man vill ... Tur att jag i alla fall har möjlighet att sitta på café och läsa!


15 apr. 2013

mathilda

Utmaningen Böcker om böcker går i mål denna månad på Världsbokdagen och jag har hängt med hela vägen. Lite imponerad av mig själv faktiskt! Det har varit kul att titta in på den andra bloggarna som också varit med och visst finns det många böcker om böcker! Tanken var att jag skulle avsluta utmaningen med att läsa Nej! Jag vill inte gå med i en bokcirkel av Virginia Ironside, men när jag började läsa så tyckte jag boken var alldeles för pladdrig och jag orkade inte med den. Gick därför till biblioteket igen och fick med mig en riktig barnboksklassiker hem - Mathilda av Roald Dahl!

Jag älskar Mathilda - både boken och personen! Hemma i det Vidrigssonska hemmet är det ingen som förstår varför hon läser, det ser det snarare som ett tecken på att hon är en odåga. Hon är bara fyra år när hon besöker biblioteket för första gången och där läser hon snabbt allt på barnboksavdelningen och fortsätter sedan, med hjälp av bibliotekarien fru Gudomlig, att ta sig igenom många av världshistoriens klassiker. Hemma är alla tröga, trots att pappan hävdar att han är en mycket framgångsrik bilhandlare och mamman anser sig var snygg men bryr sig mest om eftermiddagsbingon, och emellanåt hittar Mathilda på lite bus för att hämnas på dem. Jag fnissar glatt och roas lika mycket av Roald Dahls berättelse nu som när jag var liten. I skolan är fröken Honung en förstående själ som inser redan första dagen hur smart Mathilda är, men rektorn Domderasson tycker illa om alla barn och särskilt illa tycker hon om Mathilda.

Dahl står som alltid tydligt på barnens sida mot den oförstående vuxenvärlden som ibland är alltför snabb med att döma barnen. Även de vuxna som lidit i sin barndom har en plats i Dahls hjärta och det märks inte minst i skildringen av fröken Honung. Det här en bok som håller att läsa trots att den kom för så längesedan som 1988 eftersom Dahl har en humor som är tidlös och jag tycker att det är en varm berättelse trots att den elaka rektor Domderasson förpestar tillvaron för alla på skolan.

Personligen kan jag känna igen mig lite i Marhilda. Jag minns hur jag också älskade att gå till det lilla filialbiblioteket när jag var liten. Hur jag älskade både att vara där och att låna hem böckerna. Jag ler när Mathilda sitter med näsan i en bok och stänger resten av världen ute. Det är ju så det är för oss bokmalar. Böckernas värld är oändligt lockande och det finns tack och lov alltid fler böcker att läsa!

Den här boken läste jag som en del i utmaningen Böcker om böcker som Västmanländskan anordnar.

13 apr. 2013

Sågspån och eld

Sågspån och eld (pocket)

Bricken - vilken trevlig bekantskap det är! Så här efter tredje boken, Sågspån och eld, kan jag verkligen säga att det här en bokserie jag gärna fortsätter att följa. Visst tycker jag fortfarande att Bricken är lite präktig mellan varven med sin ständiga tro på hur hårt arbete berikar livet, men hon är också en fin människa som tror på människor och vill människor väl. Hon oroar för sin far som blir äldre och värken svårare och sörjer som mor som gått bort. Hon tar hand som de som behöver hjälp och i barackerna håller kvinnorna ihop och stöttar varandra. Vibeke Olsson har skapat ett levande samhälle av sågverket och kasernera och dåtiden kommer nära mig som läsare. Språket är också tilltalande och jag uppskattar särskilt upprepningarna av vissa meningar som är en så fin vink till en betydligt äldre berättartradition och ger vissa stycken i boken en mer poetisk klang.

I Sågspån och eld har Bricken blivit tjugo år gammal och lämnat barndomen bakom sig. I en arbetsolycka har hon förlorat högra handens fingrar, men hon har ändå fullt upp  med kostkarlar och vardagssysslor. Det är dock kärleken och lusten som är bärande temat i boken. Några år tidigare mötte hon Natan, en kolare, och blev förälskad, men Natan lämnade sågverket Svartvik och förutom några hastig omfamningar blev det inget mer mellan dem. Så kommer Berta från kolarbacken med nyheten om att Natan återvänt till Svartvik och Brickens hjärta slår dubbla slag. Natan har dock svårt med spriten och är inte troende. Hur skall hon förhålla sig till det? Är Natan verkligen något för henne? Kroppen och hjärtat vill, men hjärnan säger annat. 

Samtidigt som berättelsen följer Bricken i hennes kärleksbekymmer är det precis som de två tidigare böckerna en skildring av arbetarnas villkor och de kamper som förs för att förbättra villkoren. Samhället förändras sakta och tekniska landvinningar finns i utkanten av vardagslivet. Nordamerika lockar fortfarande vissa att utvandra, men nu finns också möjligheten att utvandra till Brasilien. Enklare arbete och bättre klimat - skall arbetarna vid Svartvik våga styra kosan mot Sydamerika? 

10 apr. 2013

sommarens önskelista



Nu har jag bläddrat igenom Sommaren böcker några gånger och det fanns ju trots allt en hel del intressant som kommer ut och som jag vill läsa, så det blev en liten önskelista!

Damm förlag
Det enda rätta av Susanne Boll

Norstedts
TATUH 3. Döden av Jonas Gardell
Friheten förde oss hit av Gunnar Ardelius (pocket)

Natur & Kultur
Det eviga folket är inte rädda av Shani Boianjiu

Lind & co
Dagarna med farmor av Frédérique Deghelt

Pocketförlaget
Inte helt perfekt av Lucy-Anne Holmes
Kast med liten kniv av Sara Kadefors
Tigrar i rött väder av Liza Klaussmann

Bazar förlag
På andra sidan glädjen av Seré Prince Halverson

Forum Bokförlag
Djävulen hjälpte mig av Caroline Eriksson
Sommarboken av Emylia Hall

Wahlström & Widstrand
Och bergen svarade av Khaled Hosseini

Albert Bonniers förlag
NW av Zadie Smith

Månpocket
Vattenänglar av Mons Kallentoft
Mississippi av Hilary Jordan
Major Pettigrews sista chans av Helen Simonsson
Den hemliga dottern av Shilpi Somaya Gowda

Bonnier Pocket
Porträttet av dig av Isabel Wolff
Pojken i resväskan av Kaaberböl/Friis

Frank Förlag
Solviken av Annika Estassy

ravioli

Ravioli (häftad)

Vissa titlar har jag lite svårt för eftersom jag förknippar dem med saker som jag inte gillar - som ravioli. På burk. Usch! Men nu visade sig Klas Östergrens novell Ravioli var klart mycket bättre än titeln. Förresten känns titeln precis så slumpartad som han påstår att den är i novellen.

Det är en språkligt tilltalande novell om en författare som tar ett extraknäck som snickare under några veckor. Erbjudandet kommer från en gammal bekant, byggaren Johnny och som extra arbetskraft har han också anställt sin bror Gugge som är lite utvecklingsstörd. De skall göra en utbyggnad i en av Stockholms mer välbeställda förorter, men snart inser både författaren och Gugge att Johnny är intresserad av frun i huset, Louise. Hur långt skall Johnny gå? Hur mycket påverkas bygget? Vem sviker egentligen vem i denna novell som liksom bara är. Det är inget storslaget. Det är ingen övertydlig sensmoral. Det är vad det är, varken mer eller mindre, och jag gillar den lässtund som novellen gav mig.

8 apr. 2013

torsdagarna i parken

Torsdagarna i parken (inbunden)

Ni vet en sån där bok där det strular en del för huvudpersonen men där man vet att allt löser sig, en sån där bok som man bara slukläser för att det är avkopplande och småtrevligt? Precis en sådan bok är Torsdagarna i parken av Hilary Boyd och precis en sådan bok behövde jag nu. Jag tyckte verkligen om att vara tillsammans med huvudpersonen Jeanie i London! 

Jeanie fyller 60 år och kan bli ålderspensionär, men det vill hon verkligen inte. Hon älskar sin hälsokostaffär och livet i London. Hennes man George tjatar däremot ständigt om att flytta ut på landet i Devon och hans kampanj stöds av dottern Chanty. På torsdagarna passar Jeanie sitt barnbarn Ellie och tar med henne till lekparken. Där träffar hon Ray som också är där med sitt barnbarn. De blir vänner och snart blir dessa möten i lekparken allt viktigare för Jeanie. 

Efter över trettio års äktenskap med George börjar Jeanie tveka en del. Tio år tidigare flyttade George plötsligt in i gästrummet och har aldrig lämnat någon förklaring till detta och de har heller älskat sedan den kvällen. Han tycks inte heller lyssna på henne när det gäller vad hon vill med livet och framtiden och detsamma gäller för dottern och hennes man. Jeanie känner sig undanskuffad av sin familj. Och kärleken, hur är det med den egentligen? Kan man vara för gammal för kärlek och passion?

Jag gillar Jeanie. Hon är mänsklig. Har lite svårt att säga ifrån, vill göra alla nöjda, försöker att inte stöta sig med någon samtidigt som hon försiktigt kämpar för att få leva sitt liv som hon vill (vilket först och främst betyder att slippa lämna London). George däremot har jag hemskt svårt för att tycka om. Han är dominant på ett passivt sätt. Lyssnar aldrig och viftar bara bort andras åsikter. Samtidigt blir han ibland så ynklig att jag blir rent irriterad på honom. Nu har jag ju inget emot att bli lite irriterad på fiktiva figurer så det gör nog bara att jag gillar boken lite mer om jag skall vara ärlig. :) 

Det blir en del förvecklingar i boken men jag tänker inte avslöja mer här. Jag tycker istället att om du känner för lättsam, men inte alltför lättviktig bok, en helg i vår så satsa på Torsdagarna i parken. Den är trevlig och trevliga böcker skall inte underskattas.

(Rec.ex från Norstedts) 

7 apr. 2013

delhis vackraste händer

Delhis vackraste händer (ljudbok)

Igår kväll lyssnade jag klart på Mikael Bergstrands bok Delhis vackraste händer (uppläsare: Björn Granath) och jag måste säga att jag fann den lite tråkig. Huvudpersonen Göran Borg är en typiskt medelålders man som är lite bitter på livet efter en skilsmässa och som har ett jobb som han för längesedan tröttnat på. När han så får sparken får han ett erbjudande från en vän att följa med till Indien. Det kändes ju lite äventyrligt så jag tänkte att nu lyfter nog berättelsen, men det hela tuffade mest på i maklig takt. Han blir efter några mer eller mindre intressanta händelser (läs turistdiarré) kvar i Indien och visst finns det en kvinna med i bilden. En gift sådan. Inte helt oproblematiskt således.

Görans liv i Indien blir liksom bara en vardagsskildring utan större poäng eller berättarlust. Han blommar upp lite i sitt yrkesutövande när han jobbar som frilansjournalist, men att han skulle avslöja barnarbete i textilindustin känns tyvärr förutsägbart som så mycket annat i berättelsen.

Det bästa med boken tycker jag är Görans indiske vän Yogi. Han är en lite lustig figur med en besvärlig mamma och många tankar om hur gudarna skall kunna hjälpa både honom och Göran till ett bättre liv. Jag tycker också om att få en inblick i New Delhis stadsbild, men på det stora hela är detta en rätt ointressant bok.

6 apr. 2013

bokbloggsjerkan 5 - 8 april

jerka11

Den här veckan handlar jerkan om det bästa vi vet - lässtunden!

Hur ser den ultimata lässtunden ut för dig?

För det mesta är jag faktiskt helt nöjd med att läsa oavsett om det är ultimata förhållanden eller inte. För mig handlar den ultimata lässtunden annars mycket om stämning. Att jag känner mig avslappnad, att boken jag läser för tillfället verkligen får mig att försvinna in i en annan värld. För riktigt ultimata villkor vill jag också var ensam hemma. Lite opera i bakgrunden för extra behaglig stämning. I ärlighetens namn föredrar jag också att det är höst, helg och att det regnar ute. Ja, så ungefär ser den ultimata lässtunden ut.

4 apr. 2013

ojura

Ojura (häftad)

Så där ja! Nu gillar jag noveller igen! I alla fall så gillar jag Stina Stoors novell Ojura med sitt finstämda språk och vackra bilder av Sandras lekar och relation till de övriga i familjen. Storasyster med finnar på ryggen. Pappan som låter Sandra vara den hon är.

Det är en berättelse om oskyldiga barndomslekar och om en barndom nära naturen. Det är också en berättelse om hur hård och oförstående vuxenvärlden kan vara och hur skillnaden mellan stad och land kan ta sig uttryck.

Jag tycker om Sandra och jag tycker om stämningen i novellen och jag tycker det här är en novell som är klart bättre än de två andra novellerna som jag läst i nuvarande fyra utgiven av  Novellix. Har en kvar - hoppas den är lika bra som Ojura.

3 apr. 2013

kvartalsrapport


Istället för månadssummeringar tänkte jag att jag gör som i näringslivet och kör med kvartalsrapport istället. Så här har min läsning sett ut under årets första tre månader.

Romaner: 18 st
Ungdom/YA: 7 st
Ljudböcker: 3 st
Noveller: 21 st
Övrigt: 2 st

21 noveller! Vem kunde ana detta! Nu är ju vissa av dem väldigt korta men så är det ju med noveller. En del av de korta har dessutom tillhört de allra mest läsvärda.

Hur har det då gått med det där löftet om att läsa litteratur från andra länder än Sverige? När det gäller noveller har det gått superbra tack vare samlingen Människosaker och de fyra nordiska novellerna från Novellix. Jag har läst noveller från inte mindre än 17 länder. Heja, heja! :) Kul är det dessutom att möta lite andra kulturer i litteraturen!

Romaner och ungdomsböcker/YA - ja, där är det lite mer Sverige. Av 25 böcker utspelar sig 11 st i Sverige. Mindre än hälften i alla fall och det är jag nöjd med. Fem av böckerna utspelar sig utanför Europa men två av dessa böcker har svenska författare.

Vilka böcker har då varit bäst?

Bästa ljudbok: En man som heter Ove av Fredrik Backman
Bästa romaner: Vattnet i mars av Mikael Fant och Havsmannen av Carl-Johan Vallgren
Bästa ungdom/YA: Jag biter i apelsiner av Annakarin Thorburn och Förr eller senare exploderar jag av John Green
Bästa novell: Mrs Ganaphatys blygsamma triumf av Manjula Padmanabhan

1 apr. 2013

man blir så glad av lite uppmuntran



Jag har fått den  fina Liebster blog award från och dagarna går ... och säger stort tack! Det var kul!

Tanken är att den som får utmärkelsen svarar på några frågor och sedan skickar den vidare till fem bloggfavoriter och det gör jag så gärna!

Vad ville du bli när du var liten?
Jag lekte affär och ville bli kassörska, på mellanstadiet fick jag för mig att jag skulle blir lärare och så levde den idén kvar, men ett tag på gymnasiet ville jag bli statsvetare.

Vad är du idag?
Förutom äldre, tjockare och lite gråhårig? Gymnasielärare.

Vart vill du helst resa?
Egentligen så skulle jag ju kunna svara överallt eftersom jag inte är särskilt berest, men just nu pratar vi om sommarsemester i Zürich så dit vill jag förstås åka. Jordanien står annars högt på listan. Marrakech, Kairo, Prag, Amsterdam, Lissabon. Ja, det finns mycket att se!

Var ser du dig själv om fem år?
Jag har svårt att tänka så långt fram. Det är klart att det finns en del tankar som snurrar, men samtidigt vantrivs jag inte med livet i nuvarande form heller.

Rött eller vitt?
Vitt om vi pratar färg på vinet. Pratar vi färg på väggarna skulle jag aldrig välja vitt så då får det bli rött om det är alternativet. :)

Sommar eller vinter?
Jag gillar när solen går ner en varm dag i början på juni och träden kastar långa skuggor i det gröna gräset. Jag tycker färgerna och luften på hösten är magiska. En kall vinterdag med knarr under skorna kan vara uppfriskande. Det är fint när knopparna brister på våren och allt blir grönt igen. Alla årstider har sin charm!

Skog eller hav?
Insjö i en skog.

Vad gör dig ledsen?
Jag vill inte skriva om sådant på bloggen, men jag tror att det är ungefär samma som för de flesta.

Vad är det bästa du vet?
Att vara ledig och styra över min egen tid. Förutom det är förstås läsning en favoritsyssla! :)

Och så ...

Fem bloggar jag vill uppmuntra med en award för att jag gillar dem alla och för att de förgyller min vardag med sina inlägg:

Västmanländskans bokblogg - den bloggare jag följt längst av alla

Sincerely Johanna - Går på en massa bokrelaterade event i huvudstaden och det är kul att läsa om det man missar. :)

BokMamma - Trevlig blogg med fokus på barn- och ungdomsböcker.

PocketBlogg - Blandade genrer och helst i pocket. Me like!

Lottens Bokblogg - Aktiv bloggare som är med på många aktiviteter i bloggvärlden.