Sågspån och eld

Bricken - vilken trevlig bekantskap det är! Så här efter tredje boken, Sågspån och eld, kan jag verkligen säga att det här en bokserie jag gärna fortsätter att följa. Visst tycker jag fortfarande att Bricken är lite präktig mellan varven med sin ständiga tro på hur hårt arbete berikar livet, men hon är också en fin människa som tror på människor och vill människor väl. Hon oroar för sin far som blir äldre och värken svårare och sörjer som mor som gått bort. Hon tar hand som de som behöver hjälp och i barackerna håller kvinnorna ihop och stöttar varandra. Vibeke Olsson har skapat ett levande samhälle av sågverket och kasernera och dåtiden kommer nära mig som läsare. Språket är också tilltalande och jag uppskattar särskilt upprepningarna av vissa meningar som är en så fin vink till en betydligt äldre berättartradition och ger vissa stycken i boken en mer poetisk klang.

I Sågspån och eld har Bricken blivit tjugo år gammal och lämnat barndomen bakom sig. I en arbetsolycka har hon förlorat högra handens fingrar, men hon har ändå fullt upp  med kostkarlar och vardagssysslor. Det är dock kärleken och lusten som är bärande temat i boken. Några år tidigare mötte hon Natan, en kolare, och blev förälskad, men Natan lämnade sågverket Svartvik och förutom några hastig omfamningar blev det inget mer mellan dem. Så kommer Berta från kolarbacken med nyheten om att Natan återvänt till Svartvik och Brickens hjärta slår dubbla slag. Natan har dock svårt med spriten och är inte troende. Hur skall hon förhålla sig till det? Är Natan verkligen något för henne? Kroppen och hjärtat vill, men hjärnan säger annat. 

Samtidigt som berättelsen följer Bricken i hennes kärleksbekymmer är det precis som de två tidigare böckerna en skildring av arbetarnas villkor och de kamper som förs för att förbättra villkoren. Samhället förändras sakta och tekniska landvinningar finns i utkanten av vardagslivet. Nordamerika lockar fortfarande vissa att utvandra, men nu finns också möjligheten att utvandra till Brasilien. Enklare arbete och bättre klimat - skall arbetarna vid Svartvik våga styra kosan mot Sydamerika?