kärringar

På en latinkurs i Oslo möts fyra rätt olika kvinnor, Fröydis, Celeste, Ella och Jenna. De har alla på olika sätt drabbats av männens framfart. Inte sina egna män, utan män de mött i andra sammanhang privat eller i yrkeslivet. De bestämmer sig för att bilda en liga och gå till handling mot dessa män, knäcka deras självgodhet. De kallar ligan för Kärringar för det är exakt vad de tänker bli.

Kärringar tar sig till en början an en man på kommunen som inte vill låta Jennas allt mer senila mamma få en plats på ålderdomshem eftersom Jenna finns och som kvinna borde kunna ta hand om sin mamma. Det blir en rätt lustig aktion med svarta kåpor och picknick i korridoren, men mannen får sig en tankeställare. Därefter tar sig Kärringar an ett flertal män som alla förstört för kvinnorna och förringat dem för att de är just kvinnor. Fallen blir alltmer allvarliga och aktionerna mindre lustiga och mer handgripliga.

Kärringar av Helene Uri är en komisk men djupt allvarlig bok. Alla dessa män som med självklarhet tycker att de skall kunna ta sig fram bara för att de är just män, som reser sig från konferensbordet och går ut med de andra männen medan kvinnorna plockar bort fikat. Vad ska man göra med dessa män? Boken är en feministisk känga till de underliggande patriarkala strukturer som finns i samhället och som styr vår vardag men samtidigt är det en klart roande bok och jag gillar verkligen Uris sätt att skildrar både kvinnorna och männen. Som en motvikt mot alla skurkar till män finns Fröydis stora kärlek Anders. Han behövs för att dra alla över en kam är inte riktigt rättvist och hade gjort boken alldeles för endimensionell. Kvinnorna har också sina sidor. En av dem har t ex en son som hon inte talar med andra om.

Jag har tidigare läst Honungstungor av Helene Uri. Även det en intressant bok med ett tydligt budskap som i den boken handlar om kvinnors ytliga vänskapsband. Uri är en författare jag varmt rekommenderar och gärna vill läsa mer av.

(Rec.ex från Norstedts.)