ojura

Så där ja! Nu gillar jag noveller igen! I alla fall så gillar jag Stina Stoors novell Ojura med sitt finstämda språk och vackra bilder av Sandras lekar och relation till de övriga i familjen. Storasyster med finnar på ryggen. Pappan som låter Sandra vara den hon är.

Det är en berättelse om oskyldiga barndomslekar och om en barndom nära naturen. Det är också en berättelse om hur hård och oförstående vuxenvärlden kan vara och hur skillnaden mellan stad och land kan ta sig uttryck.

Jag tycker om Sandra och jag tycker om stämningen i novellen och jag tycker det här är en novell som är klart bättre än de två andra novellerna som jag läst i nuvarande fyra utgiven av  Novellix. Har en kvar - hoppas den är lika bra som Ojura.