den första flickan skogen möter

Tidigare i veckan var det dags att välja ny ljudbok och alla som låg i appens ljudbokhylla kändes så långa med sina tio till tretton timmar. Jag valde därför att leta rätt på en kort bok och valde till slut en bok för en åldersgrupp jag aldrig läser: 9 - 12 år. Man skall ju vidga de litterära vyerna emellanåt! I somras, bara på grund av bokbingon, läste jag Nyckelbarnen av Sara Kadefors som också riktar sig till den åldersgruppen. Innan dess har jag inte läst böcker för mellanstadieåldern sedan jag själv var i den åldern och det var många, många år sedan. Efter att nu har läst/lyssnat på två böcker för 9-12-åringar på mindre än ett halvår kan jag med fog säga att det inte är något jag kommer att fortsätta med. Jag vet att många bokbloggare älskar att läsa böcker riktade till barn och unga i alla möjliga ålderskategorier, men jag är inte så road av det. Jag är vuxen och gillar vuxenböcker, inte mer med det. Jag har dessutom ingen koppling till barn, varken privat eller yrkesmässigt så jag känner inte att det finns något måste att läsa dessa böcker. Var och en läser det den helst vill tänker jag och lämnar nu barnböckerna bakom mig.



Vilken bok var det då jag lyssnade på? jo, det var Den första flickan skogen möter av Moa Eriksson Sandberg. Den handlar om att var i gränslandet mellan barn och tonåring, att fortfarande vilja leka utklädningslekar samtidigt som man drömmer om att hångla med en pojkvän. Om vänskap, om kroppen som ändras och om förälskelse. Den handlar också om svåra saker som föräldrar som kanske skall skiljas, om en flicka som blivit våldtagen och ryktena som säger att det är hennes eget fel och om pojkar som håller fast en och tafsar fast man inte vill. Det är mycket på en och samma gång, men bokens huvudperson Hanna är skarpsynt och vältalig och för mig något av bokens behållning.