I Tangodrottningen möter vi Suzanne som mer eller mindre lever för dansen. Hennes mor var en känd tangodansare, men hon gick bort redan när Suzanne var åtta år. Kärleken till tango gick dock i arv till Suzanne och när vi möter Suzanne är hon trettio år och försörjer sig på att ge tangolektioner på en dansskola i Paris. Hon drömmer om att bli en fullfjädrade tangodansare, någon som Tangodrottningen, men för det krävs att ge sig hän i såväl dans som kärlek och passion och det kan inte Suzanne. In på arenan kommer då Yan, en småtjuv hon möter av en slump. Kan han bli den som får henne att våga?
Tangodrottningen är den andra boken jag läser av författaren Akli Tadjer. Jag gillar tonen i hans böcker och det där typiskt franska där liksom ingenting händer egentligen, förutom kärleken och passionen som lurar bakom hörnet och får blomma ut. Ja, det är lite som en film, men på ett positivt sätt. Det slags film man bara kan göra i Frankrike, skönt befriat från specialeffekter och snabba klipp. Inte en bok som kommer lämna bestående minnen, men några fina timmar i läsfåtöljen var det.
(Rec.ex från Sekwa)
Det där franska alltså! Det är svårt att sätta fingret på vad det är, men den där lurande passionen är kanske det som är grejen inser jag nu. Jag gillar franskt. :)
SvaraRaderaJag gillar också franskt! Först vill jag under många år inte alls läsa något av franska författare för jag trodde det skulle vara pretto på alla sätt, men nu när jag läst en hel massa franskt är det bara att inse att jag verkligen gillar det.
RaderaTangodrottningen skall även jag läsa framöver.
SvaraRaderaDu har trivsam läsning att se fram emot. :)
RaderaJag var inte överförtjust i den förra, har undvikit den här men kanske ändå? Tyckte det blev lite väl mycket schablon och nästan för mycket romantisk romantik. Bättre i den här?
SvaraRaderaNja, de är väl rätt lika när det gäller det. Ser hans böcker mest som utmärkta mellanböcker och en stunds förströelse.
Radera