Det är inte ofta det händer att jag ger upp en bok för att jag inte kan relatera till innehållet. Alla år som bokläsare har ju den positiva effekten att man kan leva sig in i de flesta scenarion utan att ha någon som helst länk till det i verkliga livet. Men, någon enstaka gång funkar det inte och så är fallet för mig med Genom paradiset på en spikmatta av Jannice Eklöf.
Jag har inga egna barn och även om jag hört mina vänner berätta om upplevelser av mammagrupper, läst om människor som har diverse "förbjudna" tankar kring sitt moderskap, är välbekant med scenariot att småbarnsföräldrar kan tröttna på sin partner och har full förståelse för huvudpersonens behov av bloggen som ventil känner jag mig aldrig engagerad. Kanske beror det på att detta ligger alldeles för långt ifrån mig på det sätt att jag har noll intresse för småbarnsproblematik av det här slaget..
Det enda som tilltalar mig med boken är tonen. Den inte så tillrättalagda och rätt roliga tonen. Men. tyvärr är detta inte en bok för mig.
Du får helt enkelt ge den vidare till någon som du tror kan uppskatta. Så gör jag ganska ofta och mottagaren får en specialutvald gåva :-)
SvaraRaderaJag har faktiskt en person i min närhet som troligen skulle uppskatta boken betydligt mer än vad jag gjorde. Ska nog följa ditt råd och ge den vidare!
Radera