den stora utställningen

I maj 1923 invigs Jubileumsutställningen i Göteborg - en utställning med ett myller av aktiviteter och nya byggnader som i vissa fall inte revs hösten 1923 utan har blivit permanenta inslag i Göteborgs stadsbild. I Marie Hermansons bok Den stora utställningen tas vi med till utställningen och får en inblick i den via den journalisten Ellen, som är en slags rollmodell för "Den nya kvinnan" med egen karriär och huvudet på skaft, och den unga polisen Nils. Men här finns också en tonåring som med sin åsna blir en av utställningens verkliga begivenheter. Sist men inte minst finns här också en person känd över hela världen för sin relativitetsteori som var så omdebatterad att han tilldelades nobelpriset för en mindre revolutionerande teori - lagen om den fotoelektriska effekten. Naturligtvis är det Albert Einstein jag pratar om.

Om vi börjar med Einstein så tycker jag mycket om hans delar av berättelsen. Vi får möta honom både i Berlin och på hans resa till Göteborg där han skall hålla sin nobelföreläsning, nästan ett år efter att han egentligen tilldelades priset. Han blir dock försenad och inte nog med det - hans liv svävar i fara och han utsätts för mordförsök. I delarna om Einstein visar Hermanson hur den framväxande nazismen påverkade framstående vetenskapsmän till den grad att viktiga upptäckter försökte tystas ner fullkomligt. Men det här är en roman så här finns mängder av fria tolkningar, kärlekshistorier och möten med människor som på många sätt är ren fiktion. Jag har inga problem med det, tycker snarare att det är roligt att Hermanson ger lite personlighet och gjuter liv i vetenskapsmannen Einstein.

Nils och Ellen känner jag inte på samma sätt tillför berättelsen så mycket med sina personligheter då de i ärlighetens namn förblir rätt platta genom hela romanen, men deras karaktärer har andra funktioner. Polisen som den godhjärtade detektiven som nystar i alla trådar och Ellen som den orädda journalisten som på bästa sätt hjälper polisen. När det gäller Ellen finns det också en släkting vars roll i boken är att visa hur nazisterna nästlade sig in i bättre bemedlades sinnen och kretsar.

Hermansons bok är som en korsning mellan en historisk roman om Göteborg, en deckare och en roman om hur landsbygdens barn kan dra nytta av storstadens möjligheter. Det är således rätt mycket och det är också en del av bokens problem. Det blir liksom bara lite ytskrap på tämligen allvarliga ämnen och jag kan sakna allvaret ibland och faktiskt också en stramare berättarstruktur. Till exempel kan jag undra hur mycket pojken med åsnan och det som händer kring honom egentligen tillför romanen. Att säga det kunde ha strukits helt är kanske väl hårt för det har ju absolut sin charm, men jag tror ändå att boken hade vunnit på det och att andra delar och andra personer hade kunnat få utvecklats mer om de delarna hade strukits.

Hermanson är en av mina absoluta favoritförfattare och jag har verkligen uppskattat hennes böcker hittills. Den här är jag något svalare inställd till, även om den väl för all del är en helt ok roman. Kanske uppskattas Den stora utställningen lite extra av göteborgare eller personer med stark anknytning till Göteborg.