död i skugga

Det är den 22 juli 2011. Oslo och hela Norge skakas av terrordådet, men för Jon och Ellen är det en familjetragedi som drabbar dem hårdast. Deras son Sander har dött i vad som verkar vara en olycka i hemmet. Sander, en livlig pojke med ADHD, sägs ha ramlat ner från trappstege i vardagsrummet, men en ung polis, Henrik Holme, fattar misstankar. Det är något som inte stämmer och är det inte lite för mycket skador? Inger Johanne Vik, kriminalpsykolog och bekant med familjen, dras motvilligt in i utredningen.

Anne Holt har i Död i skugga valt att behandla ett samhällsproblem, våld mot barn i hemmet, och deckare är ju en tacksam genre att ta upp detta och liknande problem. Engagemanget för frågan lyser dock inte igenom och boken är alltför mycket baserat på klichéer. Eller går folk fortfarande runt och tror att våld i hemmet inte förekommer hos de välbemedlade? Har folk någonsin trott det? 

Greppet med att förlägga brottet i skuggan av terrordådet är välvalt. Det är intressant att följa hur polisen helt och fullt fokuserar på terrordådet och hur en pojkes död nästan kan förbises i en sådan situation. Det får mig att tänk på hur vi under mina psykologistudier läste om att i krigssituationer och liknande tenderar människors moral att falla och många fler begår brott som de aldrig skulle ha kunnat tänka sig att begå annars. Nu är det inte terrordådet i sig som orsakar familjetragedin, men det hade varit en intressant twist. 

Jag lyssnade på Anne Holts bok 1222 över havet tidigare i höstas och var inte särskilt imponerad av hennes personporträtt när det gällde huvudpersonen Hanne Wilhelmsen. Samma problem uppstår för mig i den här boken. Visserligen är det del 5 i serien om Inger Johanne Vik och den första jag läser, men även i en serie måste karaktärerna introduceras. Inger Johanne slängs in direkt i handlingen och det tar ett bra tag innan jag ens förstår vem hon är. Ingen annan av personerna i berättelsen känns heller riktigt levande och det gör att boken blir platt och jag har svårt att riktigt engagera mig i berättelsen trots det angelägna temat.

Det blir ännu ett blekt betyg från mig till Anne Holt och jag måste säga att jag är lite förundrad över att hon har så många läsare när det finns så många deckarförfattare i Norden som skriver betydligt bättre deckare.

(Rec.ex från Piratförlaget)