Doris, 98 år, lever ensam i sin lägenhet i Stockholm med hemtjänst som kommer några gånger om dagen. Via Skype har hon också kontakt med sin systers barnbarn Jenny som bor i USA. Livet har varit långt och händelserikt och Doris har nu börjat sammanställa sina minnen för att ge dem vidare till Jenny. Till sin hjälp har hon den adressbok som hon fick av sin far i barndomen. Genom hela livet har hon haft samma adressbok och även om nästan alla i den nu strukits och ordet död har skrivits som förklaring är den ändå utgångspunkt för Doris berättande och för romanen i sig.
Jag tycker att det här är en bok som man till stor del skall upptäcka själv och därför kommer jag inte att säga något om allt det som hänt i Doris liv, men att det är ett liv som inte är helt enligt mall kan jag väl säga. Den röda adressboken av Sofia Lundberg var faktiskt en bättre läsupplevelse än vad jag hade väntat mig, och även om den är mysig och varm går den inte över gränsen till sentimental. Doris liv är ingen sockersöt historia, men inte heller eländes elände. Det är en bra mix helt enkelt. Jag tycker också att konceptet med adressboken fungerar riktigt bra. Först tänkte jag att det skulle bli rörigt, men det blir det inte alls. Lundberg lyckas ro det hela i land och när sista sidan är utläst känner jag att jag har haft en riktigt fin läsupplevelse. Fint så!
(Rec.ex från Forum)
Hör så mycket bra om den här, måste ta tag i den snart.
SvaraRaderaRiktigt trivsam läsning! Rekommenderas!
RaderaDu också alltså? Alla verkar gilla denna och jag blir bara mer och mer nyfiken.
SvaraRaderaJag brukar ju inte stämma in i hyllningskörer men den här boken är verkligen mycket fin!
RaderaMin mormor var född 1918 och på något vis så var det extra kul att följa Doris liv och leverne med det som fond.
SvaraRaderaAlltid roligt när man kan göra bokens handling till sin egen på det sättet!
RaderaEn bok som jag verkligen älskar. Den är så fin.
SvaraRaderaFin är verkligen rätt ord för att beskriva den.
Radera