Den sanna historien om Metta Fock, den enda kvinnan som suttit fängslad på Carlstens fästning, är grunden för Ann Rosmans roman Mercurium. Eller roman, det är väl kanske en deckare? Eller en historisk roman med nutida parallellberättelser och inslag av mordgåta? Det här med genrebenämning är inte helt lätt alla gånger! :)
Tillbaka till Metta Fock, född Ridderbielke. Vi möter henne alldeles i början av 1800-talet då hon är gift med sergeant Fock, av alla kallad Focken. Han är inte den skarpaste kniven i lådan, faktiskt är det så illa att en förmyndare utses, men giftermål vid den här tiden är för livet och Metta föder honom flera barn och leder, med äldste sonen som hjälp, arbetet på gården. 1802 skall hon komma att anklagas för att ha giftmördat Focken och två av sina barn och allt vad som hänt i hushållet och på gården och vilken relation Metta Fock egentligen haft till grannen som hjälpt till så mycket på gården lyfts fram vid den långadragna rättsprocessen.
Mercurium är fjärde del i Rosmans serie om Marstrand och kriminalinspektören Karin Adler, så givetvis finns här en historia som utspelar sig i nutid också. I den hålls en maskerad på Carlstens fästning och alla som räknas och tillhör det fina folket är där. Festens guldkant försvinner dock när två personer hittas döda. Karin Adler och hennes kollegor får påbörja utredningen och försöka hitta mördaren och lägga det sedvanliga deckarpusslet.
Jag tycker om berättelsen om Metta Fock, och tycker nästan att det är synd att den inte fått en hel bok för sig själv för där finns verkligen material för en egen roman. I efterordet framgår också vilket gediget jobb Rosman lagt ner på research om Metta Fock och hennes liv, och jag tror säkert att författaren därför hade kunnat ge Metta en egen bok. Nu skall istället släkter förr och nu blandas samman, fakta med fiktion och på det en kriminalinspektör och en mordutredning. Jag tycker det blir lite mycket. Men, det är ändå läsvärt så där som svenska deckare brukar kunna vara och det verkligen historiska fallet i botten gör att boken ändå har något eget som skiljer den från mängden. Kanske blir det fler Rosman-deckare för mig framöver.
Mercurium tycker jag är Rosmans bästa, hittills, och jag håller med, Mette borde ha fått en egen bok. Det var den historian som trollband mig.
SvaraRaderaOm den är bäst hittills kanske jag ska läsa böckerna som kommer efter den och inte de som kom före. Jag är i alla fall inte avskräckt även om det kanske blev lite för många berättelser i en och samma bok.
RaderaJag håller helt med Monika! Mercurium är bäst hittills och trots att det gått nästan fyra år sen jag lyssnade på boken så lever den historiska delen kvar inom mig. Den nutida kriminalgåtan har däremot försvunnit helt från mitt minne.
SvaraRaderaDen nutida har redan, så här tre dagar efter avslutad lyssning, bleknat, men Metta kommer nog att stanna i minnet betydligt längre.
RaderaHaha, det gick snabbt.
RaderaNär man läst den så måste man bara resa till Marstrand och gå vandring där på fästningen. magiskt! I somras hängde dessutom en kopia av nådeansökan där.
SvaraRadera