repris i böcker om böcker

I utmaningen Böcker om böcker är det (tack och lov!) tillåtet att reprisera ett tidigare blogginlägg om en bok som passar in i temat. Så får det bli nu i november eftersom ingen av de böcker jag rimligen hinner läsa innan månaden är slut passar in i temat för utmaningen. Den här boken läste jag i maj 2007, så inlägget publicerades på min tidigare blogg.

Bokcirkelns bekännelser av Elizabeth Noble.

På baksidan uppgavs att man skulle få följa några kvinnor som startar en bokcirkel och dessutom skulle man få boktips eftersom varje del av boken inleds med en kort presentation av den bok som bokcirkeln just läst. Visst finns det boktips, tolv stycken närmare bestämt, eftersom kvinnorna ses en gång i månaden. Dock känns det som om författaren hade en god tanke med bokcirkeln, men den fyller liksom  ingen funktion, av bokens femhundra sidor är det nog bara tio som ägnas åt böcker. De hade lika gärna kunnat vara en promenadklubb, eller en syjunta eller vad som. 

Kvinnorna man får följa är en på ytan ganska blandad skara, men ju längre jag kommer i boken, desto mer uppfylls jag av en känsla av att allt i deras liv styrs av deras män. Antingen för att de älskar dem så mycket att de inte vill vara med någon annan, eller för att de funderar på att lämna dem. En kvinna har en man som är notoriskt otrogen men hon stannar ändå (åtminstone de 300 första sidorna... att komma på mannen in action på hotellrummet blir dock för mycket.), en annan har en man som älskar henne men hon drömmer om ungdomskärleken och skaffar sig ett vänsterprassel. De har alla barn, utom en. Män och barn, snälla nå'n, nog har väl kvinnor annat som styr deras liv nuförtiden??? Boken känns en aning föråldrad trots att den kom ut för bara två år sedan. Eller är det bara jag som inte kan relatera till hela barn- och mantemat?