I en småstad i norska Östlandet bor ett Therese och Kevin. De är sådana som blev kvar. Therese gifte sig och skaffade barn och vill att något ska hända, men det enda som händer är att hon åter blir gravid och det var kanske inte riktigt det hon hade tänkt sig. Kevin fick avbryta en begynnande fotbollskarriär på grund av en dålig menisk och jobbar nu på en bensinmack. Jessica, hon som flyttade, återvänder till sin barndomsstad för att gifta sig, men är det med rätt man? Männen har alltid kommit till henne och hon har aldrig behövt välja. När Jessica besöker sin barndomsvän Therese framstår hennes liv som så tryggt och stabilt, men Therese själv tycks i det närmsta kvävas.
Den här boken säger mig inte så mycket. Jag tror att det är för att jag vet precis vilka de här människorna är eftersom jag kommer från en liknande småstad. Det är inga problem för mig att tänka ut en verklighetens Therese, Kevin och Jessica. Jag har träffat dem. Ibland kommer böcker så nära att de liksom faller platt. De bara beskriver verkligheten som den är. Därmed inte sagt att det är en dålig bok, för Heidi Linde är bra på att skildra dessa människor och deras tankar, men det ger mig inget. Lite mer av titelns Nu jävlar! hade inte skadat.
Det inledande kapitlet där Therese äntligen skall få en dag för sig själv, men så måste hon vänta på sotaren och sedan dyker tjejgänget upp ger mig klaustrofobiska känslor och jag vill bara skrika eftersom Therese själv är alldeles för väluppfostrad för att göra det.
(Rec.ex. från Norstedts)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.