i enslighet framfödt

Först har jag lite svårt att komma in i Anita Salomonssons bok I enslighet framfödt. Det är något med språket som gör att min första reaktion blir "nej, men det här orkar jag inte med just nu". Tur att jag inte gav upp! Ibland är min 50-sidorsregel verkligen till nytta! När jag väl blir vän med bokens språk visar det här sig vara en mycket läsvärd berättelse som tar sin utgångspunkt i ett riktigt fall från 1880-talet Norrland där kvinnors situation, omgivnings förväntningar och inre styrka är bärande delar. Precis min kopp te!

I den relativt bemedlade länsmansgården växer Klara Sofia upp. Hemmadottern som är så älskad och så duktig. Henne ska det nog gå att finna ett gott parti åt, när det nu inte blev så för brodern. Den unga Klara Sofia faller dock för den äldre soldaten Lars Larsson Seger - en relation föräldrar starkt motsätter sig. En hastig omfamning gör Klara Sofia gravid och hon föder ett barn. Dödfött. Kärleken till Lars Larsson Seger består dock och med hjälp av gömställen och  pigan Adele upprätthåller de kontakten med varandra i lönndom. Som det brukar i livet och särskilt för de som inte riktigt kan styra över sin egen tillvaro kommer en olycka kommer sällan ensam, hur mycket modern än tycker sig bevaka flickan, och snart är Klara Sofia åter gravid. Allt skulle kunna rasa, men jag vet inte om jag tycker att det gör det trots den händelseutveckling som sker. Jag beundrar Klara Sofias beslutsamhet, hennes övertygelse och kamp för att få välja sin kärlek och sitt liv. Samtidigt lider jag med henne och alla andra kvinnor som genom historien i enslighet tvingats föda barn, dölja sina graviditeter, sett sig nödgade att lämna bort sina barn eller till och med lägga ut dem för att dö. Kvinnohistoria är värt att skriva om och värt att läsa om.

Ska nog kolla upp om Anita Salomonsson har skrivit fler romaner med fall ur den svenska kvinnohistorien som grund, för jag skulle gärna läsa flera böcker som denna.  

(Rec.ex från Norstedts)