7 juni 2019
aldrig glömma
I ett av siroccovinden uppvärmt Nice hittas en kvinna död vid en lyxrestaurang uppe i bergen. Alda Luppi, stadens mest ansedda kriminalkommissarie, kallas till platsen och det konstateras att kvinnan blivit mördad. Detta blir Luppis första mordfall efter en tids sjukskrivning för en ovanlig och smärtsam nervsjukdom. Trots tryckande värme och rädsla för återfall tar hon sig an fallet tillsammans med sin kollegor. Fallet ska komma att kretsa kring familjen som driver lyxrestaurangen och där finns en hel del hemligheter att vaska fram för poliserna.
Aldrig glömma är Britt Peruzzis debutroman - hon jobbar annars som journalist på Aftonbladet. Det här en deckare som jag skulle säga är lite svårplacerad. Spänning uteblir faktiskt helt, men samtidigt är den inte småputtrig som en riktig mysdeckare. Därmed inte sagt att det är dåligt. Det är bra avkopplingslitteratur. Jag bryr mig inte så mycket om fallet, men frågan är om ens Peruzzi själv gör det. Alda Luppi intresserar mig mer. Hon kämpar liksom på där i hettan och försöker få jobbet och privatlivet att gå ihop, hålla sjukdomens symptom i schack. Hon är gift med en man som till yrket är tidningsredaktör och tillsammans har du en adoptivdotter. Hennes jobb tar tid och kraft, och det är ibland svårt för familjen att förstå. Alda Luppi är ingen vekling, men hon är inte heller någon hårdkokt supersnut. Jag skulle säga att hon, och boken i stort, uppbär många av de drag som är så typiska för svenska deckare (trots att den utspelar sig på Franska rivieran och Luppi inte alls är svensk) och därför funkar det bra en ledig dag. Men, lite mer spänning skulle inte skada i nästa bok.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.