Jag är knappast den första som läst den här boken i sommar (och garanterat inte den sista). Jag har sett den lite överallt i olika flöden och det är inte alls konstigt. Det här är lättsam och charmig läsning med en lite annorlunda ingång. Det finns allvar i botten som det ska finnas i bra feelgood, i alla fall om du frågar mig, och som ger berättelsen det där lilla stråket av svärta som så väl behövs som balans till det gulliga. För gulligt är det!
Tiffy är i behov av boende i London omedelbart efter att hon gjort slut med sin pojkvän för sista gången och nu inte kan återvända till hans lägenhet. Leon är i sin tur i stort behov av pengar. Eftersom han jobbar natt lägger han ut en annons med det något udda erbjudandet om att dela lägenhet genom att ena parten har lägenheten dagtid och andra nattetid. Tiffy, som inte bryr sig så mycket om att det också innebär att de sover i samman säng om än olika tider på dygnet, nappar på erbjudandet. De ska ju ändå aldrig träffas.
Resten och slutet går förstås att räkna ut på det stora hela, men längs vägen finns en del förvecklingar och ibland driver både Tiffy och Leon mig till vansinne, men jag tycker ändå så mycket om dem att jag inte kan låta bli att fortsätta läsa och bli charmad av Beth O'Learys Sambo på försök.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.