testamente

Annie, som är gravid och bosatt i Stockholm, åker motvilligt hem till norra Finland, till Tornedalen. Där finns allt hon lämnat, inte minst hennes stora familj och gården. Tolv syskon är de (eller fjorton kanske) och så mamman och pappan. Pappan är det förresten nästan ingen som hyser någon varmare känsla för, och det kan jag som läsare förstå. Mamman är mest utsliten och fullt upptagen med att inget se. Familjen är stor och spretig, splittrad av sådant som splittrar familjer - skam, hemligheter och tystnad. Syskonen får alla ta plats i Wähäs bok Testamente och de är en intressant skara. Långt ifrån alla är trevliga, vissa rent obehagliga, andra mer begripliga. Annie tillhör de äldsta och hon försöker på något sätt få ihop allt, skapa ordning.

Det här är faktiskt en bok som jag har väldigt svårt att skriva om. Den måste liksom upplevas. Man måste vara i den, vara med familjen i 80-talets nordliga Finland. Måste komma när dem för att förstå. Det här är verkligen en bok som är sin egen värld och när sista sidan är utläst är det på något sätt sorgligt att det är över. Man har blivit en del av sammanhanget och även om det inte är särskilt trivsamt så har man delat så mycket med familjen. Nina Wähäs Testamente är verkligen något alldeles extra och jag älskar när man sugs in i en berättelse på det här viset. Ni vill inte missa den här boken - jag lovar!

(Rec.ex från Norstedts)