Ingemar, pensionerad teaterregissör, tar hand om sina bortgångna frus älskade rosor hemma i villaträdgården. Grannen Lillan kommer förbi och pladdrar alldeles för mycket och den andre grannen Burman är en riktig besserwisser när det kommer till trädgård. Sommartorkan som skapat problem runt om i landet har medfört bevattningsförbud och grannarna håller nog koll på varandra så att detta upprätthålls. Men, så hittar Ingemar en bortglömd vattenkran på sin tomt och den kranen ska visa sig ha oanande egenskaper. Snart besitter Ingemar en förmåga som ger honom makt ända in i kommunhuset.
Jonas Karlsson är en riktigt favoritförfattare (och skådespelare) och när Karlsson läser Karlsson är det alltid en lyckda uppläsning. Han kan verkligen ge sina karaktärer liv! I början av den här boken är jag riktigt road. Personerna i villakvarteret har en hel del leendeframkallande replikskiften och deras personligheter framkommer så tydligt att man riktigt kan se dem framför sig. När Ingemar upptäcker kranens kraft är det först kul att läsa om, men tyvärr blir den här boken periodvis riktigt tråkig. Jag väntar på att Ingemars sorg ska få ta lite mer plats, att relationen till sonen som ibland kommer på besök ska få någon slags förlösning och jag vill liksom inte veta mer om torka och regn och hur kommunen sköter det hela. Så, det som började så bra, föll tyvärr för mig i andra halvan och lämnar mig lite missnöjd. Det blev liksom för lite av det som kunde ha blivit så fint och roligt samtidigt.
Nej, men vad tråkigt. Jag har ju inte läst den än, men den ligger här.
SvaraRaderaKarlsson kan bättre tycker jag, men kanske kommer du att uppleva den på ett annat sätt.
RaderaJag har den hemma och har varit så sugen på att läsa något av honom. Inte minst eftersom jag tycker att han är helt fantastisk som skådespelare (minns fortfarande väldigt starkt hur trovärdigt skrämmande han var i mannen under trappan... och hur rolig han var som Bajen hunden i det årets julkalender). Jag tror jag skall ladda ned den här och lyssna på den istället för att läsa, för mig kanske berättelsen lyfter om det är han själv som läser.
SvaraRaderaHans upplösning är som alltid lysande! Har dock uppskattat hans novellsamlingar och den briljanta kortromanen God Jul betydligt mer.
RaderaJag har läst en, eller kanske två, böcker av honom men har inte riktigt fastnat. Det är samma med Gardell. Två författare alla verkar älska och jag fattar ingenting, haha!
SvaraRaderaKarlsson har jag gillat allt av fram till denna som ju fick lite svalare betyg, men Gardell tycker jag är mer ojämn. Visst har jag gillat, somligt älskat och annat har varit nja.
RaderaJag gillade mycket, tyckte om odlandet och gestaltningen av den tväre Ingmar. Sen blir det ju närmast buskis emellanåt i alla Karlssons böcker men det är man beredd på. Han läser den så bra!
SvaraRaderaGillade inledningen som sagt, men tyckte inte särskilt mycket om andra halvan. Han är riktigt bra som uppläsare!
Radera