"Hemma hos Erics pappa är allt noggrant ordnat. Sven Rosén kan bädda sängen, skala räkor och sjunga godnattsång. Han kan recitera Ekelöf och till och med köra bil. Så länge han tar sina Stesolid, Doloxene och Sobril är han en rolig, varm och nästan helt normal pappa. Så när Eric är 17 och telefonen ringer, och hans bror i andra änden berättar att pappa misstänks ha mördat en kompis från Kolmårdens behandlingshem, kommer det som en chock. Hans pappa är på många sätt hopplös, både som förälder och samhällsmedborgare. Men mördare?
Jag ångrar av hela mitt hjärta det där jag kanske gjort är en bok om att bli vuxen i skuggan av ett brott. Det är en bok om missbruk, fängelsestraff och konsten att ta konsekvenserna av sina handlingar. Men också om den märkliga kärlek som kan finnas till en pappa som gjort något helt oförlåtligt." (Från bokus.com)
Jag valde den här boken för att titeln, Jag ångrar av hela mitt hjärta det där jag kanske gjort, är så fin och väcker frågor. Hade inga förväntningar alls på den eftersom jag aldrig hade hört talas om den innan. Det visar sig vara en vackert skriven skildring av en relation mellan en far och son, där fadern är vad som kan kallas dysfunktionell och till slut hamnar i fängelse för ett brott han inte minns att han begått. Jag fångas särskilt av att Eric Rosén inte har skrivit en bok som går ut på att "göra upp" med fadern utan snarare är det en skildring av hur det är att älska någon som inte alltid är så lätt att älska. Jag tycker också om de brev som finns med i boken och som fadern skrivit till sin son. De är språkligt välskrivna och rymmer både kärlek och egoism, som det kan vara i alla relationer mellan barn och förälder tänker jag.
Det är Eric Rosén själv som läst in boken och det tror jag var lite av en miss. Inte för att han är en direkt dålig uppläsare, men för att boken hade blivit en mycket finare lyssnarupplevelse med en erfaren inläsare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.