en helt vanlig familj

I Mattias Edvardssons En helt vanlig familj möter vi en medelklassfamilj som verkar vara just helt vanliga. Pappa Adam är präst, mamma Ulrika är jurist och dottern Stella är på väg att lämna hemmet och bli sin egen vuxna person. I väntan på det där riktiga vuxenblivandet jobbar hon extra på H&M för att spara pengar till en Asienresa.

Den första lilla sprickan i perfektheten kommer i bokens inledning då familjen samlas för att fira Stellas födelsedag och istället för de önskade pengarna till resan får Stella en vespa. Hon blir inte riktigt så glad som pappa Adam hoppats, men mamma Ulrika försöker bortförklara det hela. Strax skall dock familjens värld skakas om betydligt mer. Stella häktas och anklagas för mord och om hon är skyldig eller inte låter författaren oss fundera på ända fram till slutet.

Boken är indelad i tre akter kan man säga. Först får vi pappa Adams perspektiv, sedan Stellas och sist mamma Ulrikas. Det är ett upplägg som fungerar bra och låter mig som läsare få olika delar av berättelsen presenterad för mig genom de olika personerna. Som så ofta är familj inte detsamma som att alla vet allt om alla. Särskilt välvalt i det sammanhanget är Stellas ålder. Hon är inte längre ett barn, men har inte heller flyttat hemifrån. Föräldrarna brottas med att deras dotter blivit stor och med insikten om att de inte längre ha full insyn i hennes värld och Stella själv begår misstag och kastar sig in i situationer som blir destruktiva. Så där som man bara kan göra i en viss ålder.

Jag tycker det här var en klart läsvärd bok och jag tycker Edvardsson lyckas särskilt bra med att ge de tre personerna sin egen röst. Berättargreppet i sig är inte nytt, men författare lyckas olika bra med att ger personerna eget språk och karaktär. Här är det särskilt att ge huvudpersonerna egen karaktär som författaren lyckats med. Visst finns en del skeenden i boken som känns berättade-förut, men det betyder inte att de är mindre läsvärd. De är snarare skildringar av hur verkligheten kan se ut och den är faktiskt, om man skall vara ärlig, rätt förutsägbar ibland. Att frågan om skyldighet till mordet förblir obesvarad ända fram till slutet ger boken en underliggande spänning, men för mig är det, som så ofta, relationerna och personskildringarna som intresserar mig mest och här finns en hel del att tänka och fundera kring.