billgren, hannah och karlsson

Den här helgen har det inte blivit några långa läspass, men ibland är det ju annat som lockar, t ex shopping och slötittande på play-kanaler. :) Två noveller i ljudboksformat har jag i alla fall tagit mig tid till och dessutom har jag läst ut en bok som jag hållit på med en evighet. Måste verkligen lära mig att begränsa mitt slalomläsande så jag slipper ha sådan där bokslattar som liksom aldrig tycks bli lästa eftersom boken känns mer eller mindre utläst trots att det är femtio eller sjuttio sidor kvar.

    

                           Bilder från Bokus

Monogrammorden är en nyskriven (utkom 2014) bok om Agatha Christies välkända detektiv Hercule Poirot. Jag tycker författaren Sophie Hannah har lyckats väl med att behålla Poirots speciella personlighet och det småputtriga i berättelsen. Det är en pusseldeckare, förstås, och jag borde verkligen ha läst den mer sammanhållet. Nu gick det så långt mellan gångerna att jag hade svårt att hålla reda på alla personer som på olika sätt är indragna i morden som begåtts på det fashionabla Bloxham Hotel. Kommer det fler böcker om Poirot skrivna av Hannah kommer jag absolut att läsa dem, men en aning mer koncentrerat. 

Novellen Man kan vinka till varandra från balkongerna är Elsa Billgrens första skönlitterära text och jag tycker den är en fin liten historia om två tonåringars vänskap och om ungdomlig förälskelse. Platsen är Sorrento i Italien och lite sol och värme, om än bara i litterär form var välkommet (även om jag nu gillar minusgrader).

Jonas Karlsson är en av få novellister som jag verkligen uppskattar att läsa för hans noveller lyckas alltid fånga mig på något sätt. Allra helst lyssnar jag i och för sig, för när Karlsson läser Karlsson är det lika bra som när Nesser läser Nesser. Spår i snön är en berättelse om att komma till ett litet samhälle, om utanförskap, om hämnd och det svåra att låta gamla oförrätter vila. Helgens bästa läsning!