som en sten i ett jordskred

Maria Barbal tar oss i  romanen Som en sten i ett jordskred med till Spanien under första halvan av 1900-talet. Där möter vi Conxa som tvingas lämna sitt barndomshem i tidiga tonår för att istället bo hos sin barnlösa moster och hennes man. Som vi alla kan föreställa oss är detta inledningsvis svårt för Conxa, men tiden går och hon börjar bli en del av sin nya hemby Pallarès. Så möter hon en dag Juame, sitt livs kärlek. De möter lite motstånd i början men gifter sig och bildar familj. Allt är inledningsvis lugnt, om än fattigt, men Juame skall komma att bli politiskt engagerad samtidigt som Spaniens inbördeskrig kommer allt närmare.

Det ryms så mycket på dessa 125 sidor. Ett helt liv och ändå känns det aldrig som att författaren hoppar över något viktigt eller lämnar läsaren förvirrad. Berättelsen löper så smidigt och så koncentrerat och jag läser den i ett svep, medan jag sörplar i mig både en och två muggar kaffe. Det är helt enkelt en skickligt komponerad roman och väldigt tilltalande läsning, helt utan onödig utfyllnad. Att det är en debut, som gavs ut första gången 1985, är svårt att förstå. Den är helt enkelt lite för bra för att vara en debut.

Míssa inte den här kortromanspärlan i vårens bokflod.

(Rec.ex från Nilsson förlag)