söderberg i novellformat

Här är det slalomläsning som gäller för tillfället och ni vet ju hur det brukar sluta - inget blir utläst. För att ändå få något utläst (vilket ju är rätt skönt att få om jag skall vara ärlig) och samtidigt få läsa något välskrivet har jag idag, mellan damernas 10 km och herrarnas 15 km i klassisk stil, läst två novellixer med Hjalmar Söderberg som gemensam nämnare.

     

Jag är mycket svag för Söderbergs sätt att skriva och använda språket och de här novellerna var därför riktigt njutbar läsning. Vem älskar inte en inledningsmening som denna från novellen Spleen: "Mitt liv har drömmens skumma och sällsamt förvirrade färg"? I "Tuschritningen" undrar flickan vad teckningen egentligen betyder och mannen är svarslös. "En kopp te" visar hur fel det kan bli när man inte följer oskrivna regler och i "Duggregnet" har den gode guden tröttnat på människornas dålighet.

"Aprilviolerna" är lite längre än de andra och där spelar professor Grendel, en violbukett och en tur till Kreta istället för till Köpenhamn stora roller. 

Söderberg ger oss oväntade vändningar, lär oss något om samhället vid den tiden, om människor i stort och inte minst ger han oss berättelser med en språklig kvalitet utöver det vanliga, där såväl det torra som det humoristiska får utrymme, Söderberg är verkligen en favorit från förr!