den mörkaste hemligheten

Onda flickor - oj, vilken bra bok det var! Granne med döden - stundtals äcklig, men mycket bra ändå. Den mörkaste hemligheten - nej, men vad hände nu? Jag skall ju gilla Alex Marwoods böcker. De skall ju vara säkra kort. Böcker som alltid är superbra. Nu kämpar jag verkligen med Den mörkaste hemligheten, men vi kommer inte alls överens. Jag har den som min tågläsarbok, men det är nästan så jag drar mig för att plocka fram den ur väskan, för jag kommer inte in i berättelsen. Halvvägs in känns det fortfarande som att det är startsträcka och som att berättelsen bara står och stampar utan att komma igång.

Vi vet att Coco har försvunnit. Det gjorde hon som liten, under faderns femtioårsfest - en påkostad historia som sig bör i de kretsar där pengar inte är ett bekymmer. Ingen har varit villig att berätta vad som egentligen hände när Coco försvann, varken för Cocos tvillingsyster eller för faderns döttrar från ett tidigare äktenskap. Boken utspelar sig dels under den helg då Coco försvinner, dels under en helg i bokens nutid då hemligheten skall avslöjas. Det är bara det att jag liksom inte orkar vänta mer på den där hemligheten. Jag har tappat intresset för berättelsen och vad allt egentligen handlar om eftersom jag aldrig tycks komma dit någon gång.

Jag pausar den här boken nu för läsningen ger mig ingen glädje och det känns just nu som ett måste för mig. Boken har kvaliteter, men den är alldeles för långsam för mig. Alldeles för många detaljer, som säkert kommer visa sig vara nog så viktiga längre fram, men som nu bara blir tröttsamma. Min Marwood-förtjusning har som ni förstår fått sig en törn, men jag ser ändå fram emot nästa bok av henne. Vet ju hur bra hennes böcker kan vara!

(Rec.ex från Modernista)