pastor viveka, tacos och en viss don tillman

Pastor Viveka hatar tacos. Jag älskar tacos. När jag lyssnar på Pastor Viveka och hundraårsjubileet är jag stundtals så vansinnigt sugen på tacos, för just den maträtten dyker upp lite då och då i berättelsen. Vivekas familj älskar nämligen fredagstacosen, men Viveka står knappt ut med den. Nu är ju inte det här en bok om tacos, men ni fattar vad som har fastnat hos mig. :) Annars så puttrar den här andra boken om pastor Viveka i Enskede på i samma anda som första boken om henne, Pastor Viveka och tanterna. Det handlar om Gamla Enskede som firar hundra år, om de rika som vill sponsra vilket väcker irritation hos församlingsborna och andra i området, om tanter som vill väl, en smula om segregation, ett äktenskap som knakar och om Viveka som får bita ihop titt som tätt. Det handlar också om mord, men bara på det där trivsamma sättet som mord konstigt nog kan göra i den här typen av mysläsningsbok.



2013 läste jag Projekt Rosie och tyckte den var hur charmig som helst. Don Tillman, som huvudpersonen i Graeme Simsions böcker heter, har tydliga aspergerdrag och säkert någon mer diagnos, men var ändå en oemotståndlig figur. Det gick liksom inte annat än att tycka om honom! Jag såg därför mycket fram emot att läsa uppföljaren, Rosie-effekten, men ... Nu är jag inte lika förtjust. Första boken hade ett överraskningsmoment (huvudpersonens alla egenheter) och jag blev genuint underhållen av det. Nu i bok två är såväl Dons egenheter som hans relation med Rosie kända. Som synes på omslaget är den stora grejen i Rosie-effekten att paret bildar familj, vilket naturligtvis inte är helt lätt för Don. Men, jag blir inte särskilt road och på något sätt känns boken förutsägbar trots att den väl inte är det helt och hållet. Halvvägs in lägger jag nu ner boken, i alla fall för stunden. Kanske får jag ett infall någon annan gång att läsa klart den, men nu finns det andra böcker som lockar mer.