6 nov. 2016
härifrån till verkligheten
Marianne skall snart fylla sjuttiofem men bor kvar i skånelängan med närheten till havet där hon bott större delen av sitt vuxna liv och där också hennes barn har växt upp. Nu är barnen vuxna sedan länge, med egna liv och egna barn eller barn på väg och de tycker nog att det är dags för mamma att flytta till en mer lätthanterlig lägenhet inne i samhället.
När boken börjar har Mariannes dotter Karin precis lämnat Skåne för att åka hem till Stockholm. Där lever hon i skuggan av sin sorg efter maken som gått bort några år tidigare. Hon har helt gått upp i sorgen och kommer inte vidare. Hon har till och med döpt om sin son till Peter efter hans bortgångne far. Hennes sorg är livsförlamande och på jobbet, ett mindre bokförlag, har kollegorna börjat se hennes tillstånd som ett problem. Marianne å sin sida är änka sedan mer än tio år tillbaka och rätt tillfreds med livet, även om det förgångna ibland kastar skuggor in i vardagslivet. En dag tvingas hon ringa efter rörmokaren och efter att han öppnat dörren är inte mycket sig likt. Kan man finna kärleken på äldre dagar? Och vems är huset hon lever i egentligen - hennes vuxenhem eller barnens barndomshem? Vem har rätt att bestämma över huset och livet?
Jag tycker Eva Rydingers bok Härfrån till verkligheten är oväntat läsvärd och med det sagt så förstår ni att jag inte hade några större förväntningar. Till min förvåning är detta inte någon nonsensbok utan en varm skildring av en komplicerad relation mellan en mor och en dotter. Ja, ett par söner finns också med i bilden, men de intar en rätt undanskymd position. Det handlar om livet, hur man kan leva, men också hur man kan fastna i det förgångna, inte tillåta sig själv att leva. Om hur lätt det är att förutsätt att alla tänker och fungerar på samma sätt som man själv, fast man aldrig har frågat den andra eller intresserat sig för andra sätt. Det handlar om det som är så lätt att glömma - att våra föräldrar också är mer än föräldrar. De är vuxna individer med liv, tankar och känslor vi som barn till dem inte har tillträde till. De har rätt att bestämma över sitt eget liv, även om de är sjuttiofem och vill bo kvar i en skånelänge. Eller dejta en rörmokare.
(Rec.ex från Ordberoende förlag)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.