blicken pilen filen

Sonja har bestämt sig för att ta körkort, för en kvinna i 40-årsåldern borde väl ha körkort. Det är bara det att hon inte kan växla. Hon har tillbringat många körlektionstimmar i bilen med körskolläraren Jytte, men växla kan hon inte. Det är Jytte som gör det, för Jytte har så mycket att prata om, så mycket hon vill ha sagt att hon inte riktigt har tid att läsa Sonja köra bil.

Sonja översätter den enormt framgångsrike svenske deckarförfattaren Gösta Svenssons romaner till danska, men förutom detta finns inget spännande alls med Sonja. Hon bor i Köpenhamn, men tänker allt som oftast på sin hembygd och hon försöker nå fram till sin syster som aldrig tycks ha tid att svara i telefonen.

Blicken pilen filen av Dorthe Nors är en kortroman väl värd att läsa. Sonjas liv väcker en slags medlidande hos mig som läsare, men inte som att jag tycker synd om henne, men som att jag känner med henne. Hon är så ensam och de hon möter i sin vardag tycks på något sätt aldrig se henne utan använder henne mest för att bekräfta sig själva. Det gäller såväl körskollärarna, massören och den notoriskt otrogna bästa väninnan. Hennes familj hemma i Balling undviker henne och ändå är allt hon vill att få kontakt med dem, att bli en del av den världen igen. När någon äntligen svarar i telefonen så är det systerns make om säger att systern är ute med hunden, varpå Sonja tänker "Och det är hon ju nog. Ute med hunden, medan jag är alldeles utom mig, men ändå inte"

Att Sonja inte kan växla och inte köra bil är på något sätt en metafor för hela hennes liv. Hon kan liksom inte få styr på det hela. Men, samtidigt som boken är rätt sorglig, så är det också roligt. Det finns små scener, små uttryck, tankar tänkta av Sonja som inte går annat än att le åt. Det gör att det blir en fin mix och en fint berättad historia om att försöka hitta rätt väg i sitt eget liv.

(Rec.ex från Ordfront förlag)