På baksidan låter det här som en perfekt bok för mig. Mitt-i-livet-kris, forskningsprojekt om äktenskap i vår tid och anonymt besvarade frågor som lockar fram huvudpersonen Alices behov av att vara öppen och ärlig. Hon går med i projektet hon fått nys om via mejlen och tilldelas det slumpvis utvalda numret 22. Hennes kontakt vid universitetet som genomför studien är Forskare 101. Alice känner sig tvungen att mejla Forskare 101 och förklarar ett av svaren i sitt formulär och där startar en mejlkorrespondens som leder fram till att Alice, eller Kvinna 22, finner sig attraherad av den anonyma forskaren.
Jag var inte riktigt beredd på att boken skulle vara uppbyggd till så stor del på deras mejl, på svaren Alice avger i formuläret (frågorna får vi gissa oss till för de finns inte med, men är oftast relativt uppenbara) och på facebook-inlägg med tillhörande kommenterar. För mig blir det inget flyt alls i läsningen och det fragmentariska sätt boken är uppbyggd på passar mig inte alls. Faktum är att jag bara känner "suck" och konstaterar att jag föredrar en berättelsen som är mer sammanhängande i uppbyggnaden. Kalla mig gärna konservativ, men Kvinna 22 av Melanie Gideon var verkligen inte min kopp te.
(Rec.ex från Forum)
åh nej, inte mailkorrrespondensromaner. och fb-inlägg. fy! det är bl.a. därför jag slår mig ner med en roman, för att byta läsmiljö för ögonen och försjunka i en längre text av helt annan texttyp.
SvaraRaderaExakt så. Det långsamma i en längre sammanhängande text är befriande. Jag tror du också kan hoppa över den här boken. :)
RaderaHar också läst och gillade inte heller. En besvikelse då man tror att det är något man verkligen skulle uppskatta.
SvaraRaderaVerkligen en besvikelse, men lite skönt att höra att jag inte är ensam om att inte gilla boken.
Radera