En kvart här, tio minuter där, någon enstaka halvtimme - det har tagit sin tid men nu har jag läst ut höstens första bok: Du försvinner av Christian Jungersen. Det är en bok jag känner mig ganska kluven till och det gjorde jag under hela läsningen, men det är något med innehållet som ändå tvingar mig vidare genom boken.
Frederik är rektor på en av Danmarks mest ansedda privatskolor och hans fru är lärare. Boken inleds med att de är på semester på Mallorca tillsammans med sin tonårige son Niklas. De har hyrt en bil och Frederik kör som en galning på de slingriga vägarna och Mia är livrädd. De grälar och Frederik kollapsar och förs till sjukhus. Det visar sig att Frederik har en orbitofrontal hjärntumör vilket påverkat hela hans personlighet och den har växt under flera år. Mia hamnar nu i ett helt nytt livsläge. De senaste åren har varit de bästa de haft tillsammans enligt henne, men har Fredrik varit sig själv då eller är det tumören som förändrat honom? Hon får kontakt med en stödgrupp och möter andra som lever med en hjärnskadad partner och där öppnar sig en värld av tidigare okända fakta och livsvillkor för henne. För att ytterligare komplicera situationen visar det sig att Frederik har förskingrat pengar från skolan, och blir föremål för en brottsutredning där den stora frågan är om det är den riktige Frederik eller Frederik under påverkan av hjärntumören som förskingrat och hur skall man förhålla sig till det vid en eventuell dom.
Det är en bok med så mycket trovärdighet i skildringen av relationer, reaktioner och sammanhang att den emellanåt känns som en redogörelse för en verklig livshistoria och det uppskattar jag inte riktigt. Samtidigt finns det något lockande i det närmast faktamässiga skildrandet och eftersom jag läste boken i e-boksformat kunde jag ibland klicka på länkar direkt i texten för att hamna på olika sidor om t ex hjärnskador. Intressant även om jag aldrig orkade fördjupa mig i dessa internetsidor. Gissar att boken kan räknas som faktion och det är nog första gånger läser faktion så kanske behöver jag vänja mig lite för att riktigt uppskatta det. Ska jag läsa mer om hjärnskador och sjukdomar kopplande till hjärnan i litteraturen så skulle nog heller läsa en ytterligare en skönlitterär bok av Lisa Genova, än mer faktion. Jungersen dömer jag dock inte ut som författare för jag är förtjust i språket och förmågan att skildra kaos och påfrestningar utan att bli sentimental eller enkelspårig.
(Rec.ex från Norstedts)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.