två gånger sandhamn

   

Deckartemat på ljudbokslyssnandet har fortsatt under de senaste veckorna och jag har lyssnat på ytterligare två av Viveka Stens böcker som utspelar sig på Sandhamn. I båda böckerna,  I natt är du död och I stundens hetta är det polisen Thomas Andreasson som utreder det aktuella mordet och hans barndomskompis Nora, med hus på Sandhamn, bistår honom på olika sätt med tips under utredningen.

I boken I natt är du död kretsar berättelsen kring kustjägare och deras utbildning under 70-talet. Först hittas en ung student död i sin lägenhet och allt tyder på självmord, men mamman vägrar tro på det och Thomas Andreasson släpper inte heller dödsfallet så lättvindigt och snart skall fler hittas döda och nutiden hänger ihop med dåtiden (igen ...). Nora återhämtar sig från skilsmässan och hjälper Thomas genom att ta reda på hemligheter om kustjägarutbildningen på grannön Korsö. Hon börjar också dejta den man som hyr hennes gamla hus på Sandhamn, själv har hon flyttat in i det större huset som hon ärvt efter en av öborna. Jag tyckte den här boken var rätt seg och allt det där med militären, värnplikt och gamla kustjägare som hänger ihop och hjälper varandra genom livet på olika sätt känns ... tråkigt. Boken hade vunnit på att vara lite kortare och jag hade gärna läst/hört lite mindre om Nora och hennes privatliv.

I stundens hetta har lite bättre tempo och inte heller är det uppbyggt på två parallellberättelser från olika tidsepoker. Skönt! Det är midsommar i Sandhamn och ön är full med turister och midsommarfirare. Inte minst är det ungdomar från Stockholm som kommit till ön för att festa och för en av dem slutar det illa (kan knappast räknas som en spoiler väl?) och Thomas och hans kollegor får lägga pussel med knapphändiga vittnesmål från ungdomar som inte vill tjalla på varandra eller skydda sig själva. Nora har inlett en relation med sin hyresgäst men när hans dotter försvinner på midsommarnatten och inte går att få tag på förändras allt.

Nu har jag läst och lyssnat på fyra av deckarna med Thomas och Nora i huvudrollerna och jag börjar känna mig riktigt trött på Nora. Hon är så beroende av uppmärksamhet, stöd och bekräftelse hela tiden. Jag blir irriterad på henne. Hela hennes roll i böckerna känns också uttjatad och jag finner det smått osannolikt att polisen så ofta skulle använda en kompis till en polisman som informationskälla i en brottsutredning. Jo, jag vet det är skillnad på böcker och verklighet, men ändå ... Thomas är en ganska blek figur som mest åker mellan polishuset, Sandhamn och sin stuga på Harö och nu har blivit pappa till en liten flicka. En litterär figurer jag inte känner något alls för egentligen. Sandhamnsdeckarna fungerar relativt väl som rent slölyssnande, men mer än en bok åt gången rekommenderas inte.