i havet finns så många stora fiskar

Jag har läst en helt förfärlig bok som samtidigt är det bästa jag läst på länge. En bok som trots sitt otäcka innehåll nästan inte gick att lägga ifrån sig. Jag mådde illa ibland, men något med bokens upplägg gjorde att jag bara fortsatte att läsa. Sara Lövestam är en skicklig författare och efter att ha läst I havet finns så många stora fiskar ångrar jag nästan att jag gav bort Tillbaka till henne innan jag läste den, men ni vet min inställning till tjocka böcker. Debutboken Udda läste jag dock och den är också riktigt bra. 

Malte har en mamma som sover mycket och har flaskor stående på köksbänken. Dem får man inte prata om för då kan soctanterna komma. Hemma finns också Ove som bråkar en hel del, både med mamma och Malte. Det får man inte heller prata om. Det är svårt för Malte att hålla koll på allt man inte får säga och när vuxna frågar honom något tänker han efter en extra gång innan han svarar. Försöker lista ut vad som är rätt svar, vad som inte blir problem. 

På dagis hittar Malte en alldeles lysgrön kotte. Han blir nästan förtrollad av den fina färgen och märker knappt Roger som plötsligt står på andra sidan staketet och pratar vänligt till Malte. Någon som däremot märker Roger är Iakttagaren som står bakom gardinen och tittar på dagisbarnen. Iakttagaren tillbringar sin tid inne i lägenheten och tillverkar korsord, men på senaste tiden har minnen från högstadietiden börjat tränga sig på. Hemligheter som utväxlades mellan Iakttagaren och Cecilia och det tragiska som hände. 

På dagiset finns också alla fröknar som känner lite oro för Malte eftersom ingen kom på hans senaste utvecklingssamtal och mamman verkar glömma en hel del. Så kommer Nozat som skall göra prao på dagiset. Malte gillar honom och tyr sig en aning till honom. Nozat har av en händelse, en kanske inte helt laglig händelse, kommit över en hemlig mejllista där pedofiler delar berättelser med varandra. 

Roger dyker upp igen. Blir kompis med Maltes mamma och snart kommer han och hämtar Malte allt oftare på dagiset. Roger är snäll, bryr sig om vad Malte säger, men samtidigt blir Malte alltmer obekväm i hans sällskap. Han är lite konstig och hemma hos Roger blir det ännu fler hemligheter att hålla reda på. 

Det är en stark berättelse om hur det kan gå när barn inte blir riktigt sedda. När både hemmet och förskolan missar signaler och det skyddsnät barn borde ha runt sig inte finns där. När man väljer att tro på förklaringar som ger en enkel lösning, som gör att man slipper se obehagligheter i sin omgivning. Det är också en berättelse om att försonas med det förgångna och med sig själv och den man är. Jag är imponerad av hur Lövestam väver ihop berättelsen olika trådar och hur hon i samma kapitel hoppar mellan olika berättarperspektiv och hur dåtid blandas med nutid utan att det någon endaste gång blir rörigt eller svårt att hänga med. Har ni inte läst den här boken så rekommenderar jag den verkligen även om den är en allt annat än småmysig semesterberättelse.