djävulen hjälpte mig

Minns ni TV-filmen Yngsjömordet från 1980-talet? Jag minns den vagt, men tror att det kan ha varit en repris eftersom jag var lite för liten för att se något så otäckt när det sändes första gången 1987.  Caroline Eriksson har nu skrivit en skönlitterär bok med mordet som utgångspunkt och jag har precis lyssnat klart på ljudboksversionen.

Det är en ruskig historia som utspelar sig i slutet på 1800-talet och jag hade lite svårt att lyssna på den kvällstid med lampan släckt. Anna Maria Käll har läst in boken och hon gör det med lugn och allvar och även om jag tycker att boken blir lite segdragen ibland lyssnar jag gärna vidare tack vare den skickliga uppläsningen. Det sorgligaste med denna historia är att den är sann. Ni vet, ibland när man läser en deckare så kan man trösta sig med att det i alla fall inte är på riktigt och förtränga att verkligheten många gånger till och med är värre än deckarens värld. När det gäller Yngsjömordet har det faktiskt skett och det finns rättegångsprotokoll och andra källor som Caroline Eriksson använt sig av i sin research inför skrivandet av boken Djävulen hjälpte mig. Nästan alla personer har funnits på riktigt, men visst är en del utbroderat en aning eftersom det är en skönlitterär bok, men grunden är faktabaserad.

Per Nilssons far dör när Per är i början av tonåren och kvar på gården i Yngsjö blir Per och hans mor Anna Månsdotter. Modern och sonen har en mycket nära relation och när åren går börjar det skvallras på bygden om att det inte står rätt till på gården. Även Anna Månsdotters bror anar hur det ligger till. Det bestäms att det är dags för Per att ta sig en hustru, men ingen av bonddöttrarna i bygden vill befatta sig med Per och hans mor. Därför kommer det som en överraskning när Hanna, häradsdomarens dotter, väljer att gifta sig med Per. Hanna är övertygad om att Per är den rätta för henne, men knappt har hon kommit till gården förrän livet blir svårt. Anna Månsdotter är svartsjuk och ondsint, vill inte ha Hanna på gården och vägrar tilltala henne med namn. Vad Hanna inte vet är att Anna har avkrävt sin son ett löfte, ett löfte han känner att han inte kan bryta och Hanna är den sista av alla att förstå hur allt ligger till.

Anna Månsdotter är en märklig person, svår att förstå sig på. Manipulativ som få, men med ett socialt arv som gör henne något begriplig. Ändå går det inte att tycka om henne och inte på något sätt försvara hur hon behandlar sin son och sin sonhustru. Å andra sidan blir jag också mer än lovligt trött på Per och hans handfallenhet mellan varven. Han kan inte stå upp för sig själv och än mindre för sin hustru. Hanna kan jag känna med men samtidigt är hon väldigt naiv. Tur att hon har sin rättrådiga väninna från handelsboden som kan tala allvar med henne mellan varven!

Boken är den första i en tänkt serie om svenska mord och jag kan absolut tänka mig att läsa fler böcker i serien.