i niqab på stureplan

Det är ju  nästan lite vanvördigt det huvudpersonen Mia gör i Josefin Ahlströms roman I niqab på Stureplan. Jag menar, helt oproblematiskt är det ju inte att en välbeställd vit kvinna sätter på sig en niqab för att ta redan på vad den äkta maken egentligen håller på med. Men, det roar mig!

Mia är gift med den framgångsrike Christoffer som jobbar mest hela tiden och Mia har de senaste tio åren varit hemmafru och tagit hand om lägenheten i stan, sommarhuset i skärgården och dottern Isabelle. På sistone är det dock som om tristessen sakta har börjat äta upp henne inifrån och hon blir magrare och klängigare. En sommarkväll när Mia och dottern är ute i skärgården och Christoffer är kvar inne i stan plockar han upp en prostituerad. Något som sedan sätter igång ett händelseförlopp där lögnerna avlöser varandra och Mia blir alltmer fundersam på varför hennes make beter sig så underligt och varför inget han säger verka stämma. Inte ens en resa till Dubai för att fira tioårig bröllopsdag förbättrar situationen, snarare blir den allt sämre. Under en shoppingtur i det stekheta Dubai köper Mia, mer eller mindre av en slump, en niqab och den skall ju senare visa sig användbar.

Det kryper i hela kroppen på mig när Mia så självuppoffrande ger upp sin karriär inom konstvärlden för att låta Christoffer få allt som han vill ha det. Jag tar illa vid mig när Mia ljuger för sina väninnor och säger att allt är bra för att väninnorna egentligen inte är några som står henne nära. Det är så sorgligt för hon blir en så ensam kvinna, men samtidigt kan jag inte riktigt känna med henne. Det är hennes liv, hennes ansvar. Dags att ta det! Män som köper sex, ja det har jag inte särskilt mycket till övers för, men hans lögner och hemlighetsmakerier tar sig nästan löjeväckande proportioner. Trots detta slukar jag boken på en dag. Det är medryckande och lättläst och om man inte analyserar det hela alltför mycket så är boken alldeles utmärkt sommarläsning. I ärlighetens namn levde boken precis upp till mina förväntningar och jag köpte den högst medvetet som ren och skär lustläsning i sommarsolen.