undret

August föds med ett deformerat ansikte. Vi får egentligen aldrig reda på exakt hur han ser ut, men ansiktet är så deformerat att ingen kan undgå att se det och människor blir allt från rädda till äcklade och det viskas ständigt om August när han är ute bland folk. Hemma har alla förståsvant sig vid Augusts utseende och ser honom som den person han är,  men de påverkas ändå av det på olika sätt och särskilt hans syster hamnar ibland i situationer där det inte alltid är så lätt att ha en bror med uppseendeväckande utseende. När berättelsen börjar är August tio år och efter att ha hemundervisats av mamman skall han nu börja i en vanlig skola. Men hur skall han stå ut med allas blickar och kommentarer och hur ensam kommer han att bli?

Det här är en berättelse som har ett budskap och vänskap och respekt står i fokus. Det är en smått rörande berättelse om en pojke som har ett väldigt udda utseende men som ändå vågar stå upp för rätten att vara sig själv och även om det inte alltid är lätt så vinner han på det i längden. Jag blev kanske inte riktigt så imponerad av berättelsen som jag förstått att många andra blev. Den är enligt mig rätt förutsägbar i det stora hela, men August är en charmig person som det inte går annat än tycka om. Några lite mer oväntade vändningar hade berättelsen vunnit på, men som en slags modern sedelärande berättelse fungerar den rätt väl.

I den svenska versionen av Undret av R J Palacio är de olika personernas del av berättelsen upplästa av olika personer och det är ett genialt drag som lyfter berättelsen. Genomtänkta uppläsningar - mer sånt tack!