10 feb. 2019

familjen

Familjen (ljudbok)

Så här mellan hostattacker och annat som hör förkylningstider till har jag gjort en ny deckarbekantskap - polisen Erik Ljung i Lotta Lundhs Familjen. Han håller till i Sunne och där försvinner mitt i sommaren en ung kvinna och först är det lite oklart om det är frivilligt eller ofrivilligt. Hennes mor är dock förkrossad. Erik börjar nysta i fallet, som sig bör i en deckare.

I det lilla samhället är det dags för årets stora händelse, Fryksdalsdansen. Alla ska dit och Marie och Axels tonårsdotter Saga är inget undantag. De tycker det är lite otäckt, med tanke på att ingen vet vad som hänt med den försvunna kvinna, men efter att Saga och hennes kompisar skött sig så bra den första kvällen och inte druckit alkohol och kommit hem i tid, känner sig Marie och Axel tryggare och låter dottern gå på dansen även kvällen efter. Ett val de ska komma att ångra och Erik Ljung har nu två fall att jobba med.

Jag gillar den här boken. Visst är den på många sätt lik de flesta andra svenska deckare, men jag uppskattar så mycket när de små samhällena får ta plats i litteraturen. Jag tänker lite på Ninni Schulman och hennes Hagforsserie när jag läser Lotta Lundhs bok och det är verkligen inget dåligt betyg. Dock har Lundh inte riktigt samma skicklighet i att få karaktärerna att kännas som personer som kommer en nära, men där sticker ju Schulman verkligen ut. Erik Ljung känns som en helt vanlig man och jag anar att jag kommer att lära mig uppskatta honom mer och mer under seriens gång. För att detta ska bli en serie förutsätter jag. Jag suckar lite över att hans fru är journalist  - det känns väldigt gjort - men de har ett fint samspel så jag köper det, trots att Erik kanske berättar lite väl mycket för sin fru.

4 kommentarer:

  1. Det låter spännande, och något som skulle bli ännu mer hemskt eftersom jag har två nästan tonåriga döttrar och känner redan nu hur fruktansvärt det skulle vara.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kan tänka mig att en hel del deckare kommer nästan lite för nära när man har barn. I många deckare är det ju barn eller ungdomar som blir utsatta för något.

      Radera
    2. Ja, så är det verkligen. Jag blev mycket känsligare för sådant sedan jag själv fick barn. Till exempel försökte jag läsa Caroline Engvalls kriminalroman Judasvaggan, men det gick bara inte. Jag läste en tredjedel av den, sedan blev det för hemskt.

      Radera
    3. Har hört fler säga precis som du att det är svårt att läsa böcker där barn far illa när man själv har barn.

      Radera